Branschorganisationen Visita vill se tydligare nationella regler för ansvar, tillsyn och brandskydd på ställplatser för husbilar. Organisationen anser att dagens ordning leder till olika krav i olika kommuner.
Kravet förs fram i en debattartikel i Dagens Samhälle den 4 september. Visitas vd Christer Fogelmarck och näringspolitiska chef Anna Wallén skriver att det i dag saknas tillräckligt tydliga nationella riktlinjer för ställplatser och att det skapar rättsosäkerhet för verksamhetsutövarna.
Någon avsaknad av brandskyddsregler är det samtidigt inte fråga om. En särskild och varaktig plats som har ordnats för uppställning av husbilar, husvagnar och liknande kan omfattas av lagen om skydd mot olyckor, LSO. Myndigheten för civilt försvar anger en bygglovspliktig campinganläggning och en ställplats med utfärdat slutbesked som exempel på anläggningar som omfattas av lagen.
Den som driver en sådan anläggning behöver enligt myndigheten bland annat hantera avstånd mellan campingenheterna, släckutrustning, gasol och information till gästerna. Verksamhetsutövaren behöver också bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete.
Brandförloppet kan samtidigt vara snabbt. Myndigheten konstaterar att husvagnar och tält brinner snabbt och att en brand ofta är över på några minuter. Det innebär att både förebyggande åtgärder och möjligheten till ett tidigt ingripande får stor betydelse.
Det som gör ställplatserna mer komplicerade är att begreppet inte har någon egen tydlig juridisk definition. Inte heller campingplats är definierat i plan- och bygglagstiftningen. Boverket konstaterar samtidigt att en ställplats inte automatiskt ska betraktas som campingplats. I ett avgörande från Mark- och miljööverdomstolen bedömdes en anläggning för omkring 20 husbilar som en bygglovspliktig parkeringsplats, inte som en campingplats.
Det innebär att två anläggningar där husbilar står uppställda över natten kan hamna i olika kategorier i plan- och byggprocessen. Campingplatser är bygglovspliktiga, medan en ställplats beroende på utformning och användning bland annat kan bedömas som parkeringsplats.
Ur brandskyddssynpunkt försvinner dock inte ansvaret enbart för att en anläggning kallas ställplats. Myndigheten för civilt försvar framhåller uttryckligen att även särskilt och varaktigt ordnade ställplatser kan vara anläggningar i LSO:s mening.
Ett centralt område är avståndet mellan husbilar och husvagnar. I myndigheternas information om brandsäker camping har fyra meter mellan campingenheter länge använts som rekommendation för att minska risken för brandspridning. I den praktiska tillsynen har avstånd mellan fordon också varit en konkret kontrollpunkt. Räddningstjänsten Västra Blekinge uppgav exempelvis efter en riktad tillsyn av campingplatser och ställplatser att avstånden mellan enheterna varit ett särskilt fokus eftersom en brand i en husbil eller husvagn snabbt kan sprida sig till nästa fordon.
Visitas kritik riktar sig mot att sådana krav inte uppfattas som tillräckligt enhetliga över landet. Organisationen vill därför att staten klargör vilket ansvar som gäller, hur tillsynen ska ske och vilka brandskyddskrav som ska ställas på ställplatser.
Frågan får ytterligare betydelse genom att ställplats inte är en enhetlig typ av anläggning. Begreppet används för allt från enkla parkeringsytor till platser med elanslutning, vatten, avlopp och annan service. Visita vill därför även att ställplats definieras nationellt.
Skillnaden mellan benämningarna camping, parkering och ställplats är inte bara administrativ. Den påverkar hur en anläggning hanteras i plan- och byggprocessen och kan därmed också påverka när brandskyddsfrågorna kommer in i etableringen. Boverket anger att campingplatser kräver bygglov oavsett storlek, samtidigt som rättspraxis visar att en husbilsställplats kan klassas som parkeringsplats.
Visita kopplar även frågan till konkurrensen mellan privata campingföretag och kommunala ställplatser. Organisationen anser att verksamheter som erbjuder liknande övernattningsmöjligheter också bör möta tydliga och jämförbara krav. För Brandsäkerts område är den centrala frågan därmed inte om ställplatser saknar brandskyddsregler, utan hur ett nationellt krav på skäligt brandskydd ska omsättas konsekvent när själva anläggningstypen fortfarande saknar en entydig definition.
