Takmontörerna efterlyser enklare regler för tillståndsbedömning vid heta arbeten. Bland annat vill man att tillståndsgivningen ska kunna ske på distans, med hjälp av videodokumentation.
-Tillståndsbedömningen är alldeles för byråkratisk och riskerar att bli en pappersprodukt.
Det menar Robert Löfdahl, ordförande för Sveriges Takentreprenörer och vd för Berland Tak i Linköping.
I senaste numret av Brandsäkert skriver vi om de nya säkerhetsreglerna för brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats, som började gälla den 1 januari i år. Sveriges Takentreprenörer har tillsammans med andra aktörer varit med i arbetsprocessen. Dock valde takentreprenörerna att hoppa av då man inte kunde ställa sig bakom vissa regeltexter i de nya säkerhetsreglerna, eftersom man tycker att reglerna är dåligt anpassade för deras bransch.
– Jag vill verkligen understryka att även vi välkomnar säkerhetsregler som säkerställer att vi utför heta arbeten på ett säkert sätt. Men det är viktigt att reglerna är anpassade till vår verksamhet, vilket vi inte tycker att de är, säger Robert Löfdahl.
Det är främst riskbedömningen av heta arbeten som hans bransch tycker är det största problemet. Enligt gällande säkerhetsregler ska den som beställer takarbetet skriftligen utse en tillståndsansvarig, som ska bedöma om takarbetet innebär en fara för brand. För att kunna utföra bedömningen, krävs att den tillståndsansvarige är insatt i förutsättningarna som råder vid platsen där arbetet ska ske och hur det ska genomföras. Denne måste också ha ett personcertifikat för brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats.
– När våra servicemontörer är ute på stora industrier som exempelvis Volvo eller Siemens har dessa en egen organisation med kunskap om vad heta arbeten innebär och hur tillståndsprocessen ska gå till. Där funkar det klockrent. Problemet är de mindre beställarna och fastighetsägarna, där är det si och så med kunskaperna och de uppfattar ofta riskbedömningen som krånglig. Eller så har de inte tid att följa med ut under och efter hetarbetet – vilket den tillståndsansvarige behöver göra enligt reglerna, säger Robert Löfdahl.
Men även med större beställare kan det bli knepigt att uppfylla reglerna, menar Robert Löfdahl. Han tar upp ett inte ovanligt exempel; en kommunal uppdragsgivare där det ska utföras heta arbeten på flera olika skolor på en och samma dag – dessutom kanske med flera mils avstånd. Och för varje skola ska det skrivas ett nytt tillstånd:
– Om de då bara har en tillståndsansvarig ska denne åka hit och dit med takmontören för att göra riskbedömning och även vara med under och efter hetarbetet, vilket den personen kanske inte alltid kan. Hela processen blir väldigt krånglig och vi skulle önska att detta kunde lösas på ett enklare sätt. Likadant är det med samma typ av heta arbeten som ska genomföras flera gånger på ett och samma bygge under en veckas tid – vi kan tycka att det skulle räcka med att skriva ett nytt tillstånd för alla tillfällena, säger Robert Löfdahl.
I kommentaren till Säkerhetsregel 1 står att tillståndet normalt inte bör ges för längre tid än en dag eller ett arbetspass. Detta för att säkerställa att förhållanden och risker på platsen inte förändras. En kommentar är endast en vägledning till hur man skulle kunna uppfylla kravet, menar Tomas Åberg som är expert inom aktiva brandskydd och norm på Brandskyddsföreningen.
– Det är den tillståndsansvarige som bedömer hur länge tillståndet ska gälla. Så länge förhållandena och riskerna på arbetsplatsen är oförändrade och följer den ursprungliga riskbedömningen, kan man skriva ett tillstånd som gäller längre. Men samtidigt är det viktigt att den tillståndsansvarige gör återkommande besök under den tiden och försäkrar sig om att det heta arbetet utförs enligt tillståndet, Tomas Åberg.
Robert Löfdahl är medveten om den möjligheten, men menar att både beställarled och takbranschen ofta saknar den kunskapen. Och därför sällan skriver ut heta arbeten för mer än en dag även om det är fråga om samma förhållanden under längre tid.
– Där ser vi gärna att Brandskyddsföreningen gör det tydligare att andra möjligheter finns, säger Robert Löfdahl.
När det gäller situationer där kompetens saknas hos beställaren eller den tillståndsansvarige inte hinner följa med ut på flera olika typer av heta arbeten under en och samma dag, finns möjligheten att delegera bort tillståndsansvaret till en annan utsedd tillståndsansvarig. Men även denne måste då ha ett giltigt certifikat.
– Det optimala är förstås att någon hos beställaren gör detta. Men om det inte finns någon sådan och inte heller någon annan part att tillgå, kan beställaren delegera vidare arbetsuppgiften som tillståndsansvarig till takföretaget som kan ta över rollen. De är ju fullt utbildade, certifierade och kompetenta när det gäller brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats, säger Tomas Åberg.
Han lägger till att beställaren redan i ett upphandlingsskede bör hantera frågan om hur brandfarliga heta arbeten ska genomföras.
– Försäkringstagaren har en skyldighet mot försäkringsgivaren att följa försäkringsvillkoren där brandfarliga heta arbeten regleras. Om man inte följer dem, står man sin egen risk, säger Tomas Åberg.
Det är vanligt att takentreprenören tar sig an rollen som tillståndsansvarig när beställaren inte har möjlighet. Problemet är att mindre takföretag inte har den organisation och de resurser som krävs, menar Robert Löfdahl.
– Och eftersom även beställarledet ibland uppfattar procedurerna med tillståndsansvarig som krånglig, är risken att både beställare och takentreprenör tar genvägar. Vilket i sin tur är både riskfyllt och snedvrider konkurrensen inom takbranschen, säger Robert Löfdahl.
Han konstaterar också att takmontörerna jobbar med heta arbeten åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Man gör kontinuerliga riskbedömningar om heta arbeten är lämpligt eller inte.
– Den kompetensen borde kunna utnyttjas bättre för att förenkla tillståndshanteringen av heta arbeten. Till exempel genom att montören videodokumenterar förhållandena på plats. Då behöver inte tillståndsansvarige alltid komma ut för att skriva tillståndet eller besöka arbetsplatsen under genomförandet, säger Robert Löfdahl.
Tillståndsgivning på distans med hjälp av exempelvis mobiltelefon fanns med i diskussionerna inför framtagandet av de nya säkerhetsreglerna, säger Tomas Åberg på Brandskyddsföreningen.
– Samtidigt är det alltid säkrare med tillståndsgivning på plats, eftersom man där kan använda alla sina sinnen och upptäcka möjliga brandrisker. Så regelgruppen bestämde att man inte vågade ta det steget fullt ut för tillfället. Men dörren är inte stängd, utan vid en framtida revidering av säkerhetsreglerna kommer frågan om tillståndsgivning på distans åter att utvärderas, säger Tomas Åberg.
Text: Pernilla Fredholm
