I december 2021 utbryter en brand i lasten ombord på fartyget Almirante Storni, vilket leder till en av de största brandsläckningsinsatserna på svenskt vatten i modern tid. Brandorsaken var troligen en avsliten strömförande kabel, enligt Haverikommissionens rapport som kom i januari. Där konstateras också att det måste gå snabbare att få in nödställda fartyg i hamn och att regeringen behöver se över regelverket.
Text: Pernilla Fredholm Foto: Haverikommissionen och Sjöräddningssällskapet.
Klockan är strax efter två lördagen den 4 december. Det Liberia-flaggade lastfartyget Almirante Storni ligger för ankar nära Trubaduren söder om Vinga utanför Göteborg. Där bunkrar de bränsle med hjälp av bunkerfartyget Amak-Swan, innan vidare färd mot Egypten.
Ungefär samtidigt befinner sig Sjöfartverkets lotsbåt 745 strax innanför Böttö på väg till en lotsutsättning. Ombord finns båtmännen Filip Johansson och Lars-Åke Jonsson liksom en lots, som plötsligt får höra på radion att Amak-Swan försöker få kontakt med Almirante Storni eftersom man sett rökutveckling.
-När man hör ordet rök lyssnar man lite extra, för om det brinner är det ju allvarligt, säger Filip Johansson.
Strax därefter kommer Sjö- och flygräddningscentralens anrop till alla enheter i området om brand ombord på Almirante Storni. Lotsbåten besvarar anropet, sätter snabbt av lotsen och styr mot brandplatsen.
Det som brinner ombord på Almirante Storni är den stora lasten med trävirke som ligger på övre däck. Det blåser friskt och vinden ligger på i fören vilket innebär att branden, som är långt fram i fören, och röken sprider sig akteröver mot bryggan.
Både besättningen ombord på Almirante Storni, Amak-Swan och flera mindre båtar från Sjöräddningssällskapet och Kustbevakningen försöker släcka branden, men de flesta båtarna når inte tillräckligt högt upp på däck. Filip och Lars-Åke inser att fartyget riskerar att bli övertänt i de rådande vindbyarna.
-Vi kan bara försöka vinna tid i väntan på de andra enheterna som är på väg. Vi får idén att vi med lotsbåten ska knuffa runt Almirante Storni, så att elden inte ska ha vinden med sig, säger Filip Johansson.
De gör en riskanalys och rådgör med Sjö- och flygräddningscentralen som koordinerar hela räddningsinsatsen.
-De frågar om vi verkligen vill gå in i röken, för det är ju väldigt riskabelt. Men vi säger att vi gärna vill göra ett försök, och att vi stänger alla ventiler. Eftersom läget var ganska allvarligt kände vi att vi ville bidra med det vi kunde, säger Filip Johansson.
Eftersom Filip och hans kollega inte ser något inne i röken, har de radiokontakt med andra båtar för att veta när deras insats gett rätt resultat. Det tar en halvtimme, men till slut har lotsbåten lyckats vända Almirante Storni åt rätt håll i vinden. Sedan krävs hjälp från andra båtar för att hålla henne i position.
Olika fartyg kommer till platsen för att hjälpa till med släckningsarbetet. Kustbevakningens stab i Göteborg leder räddningsinsatsen i samverkan med Sjöfartsverket, Räddningstjänsten Storgöteborg, Transportstyrelsen och Sjöräddningssällskapet med flera. Ombord på Almirante Storni är både befälhavare och besättning kvar, eftersom de själva bedömer att det ännu inte finns någon överhängande fara för liv och hälsa. Trots branden är fartyget fortfarande funktionsdugligt, men med vissa begränsningar.
-Det är ju betydligt enklare för oss att agera med besättningen ombord, för det är ju hos dem kompetensen om fartyget finns, säger Fredrik Tyrén som är en av Kustbevakningens räddningsledare under insatsen.
Ytterligare båtar anländer för att hjälpa till med släckning. Räddningstjänsten Storgöteborg kommer också till platsen med den statliga förstärkningsstyrkan MIRG som är specialutbildad just för fartyg, liksom ytterligare sju brandmän från Frölunda brandstation. Trots mycket rök och kraftig sjögång tar man sig ombord på Almirante Storni och försöker bilda sig en uppfattning om situationen.
Man kan ganska snabbt konstatera att det brinner inuti virkeslasten som är staplad på sådant sätt att det uppstår håligheter inuti som fungerar som skorstenar, där brandbelastningen är extra hög. Även runt fartygets kranar är det håligheter. Enda sättet att komma åt branden skulle vara att gå ner i håligheterna runt kranen längst föröver genom att använda sig av bärbara stegar.
-Man gör bedömningen att detta är för farligt eftersom den enda reträttvägen är för komplicerad, rasrisken för lasten är hög och släckning med strålrör från den platsen skulle ha minimal effekt, säger Daniel Gillesén som vid tillfället är vakthavande räddningschef på Räddningstjänsten Storgöteborg.
Någon dramatisk tillväxt av branden kan man inte se, men för säkerhets skull stannar Räddningstjänstens personal kvar ombord liksom en representant från Kustbevakningen. Inne på Kustbevakningens ledningscentral diskuterar man med Räddningstjänsten, Transportstyrelsen och rederiet hur man ska göra om Almirante Storni behöver komma in till kaj. Var ska fartyget ligga, hur får man fram vatten, hur snabbt kan man få av lasten, vilka kranar kan användas och vilken annan logistik behövs?
-Det är en mycket stor risk att ta in ett brinnande fartyg till kaj, både för hamnen men också med tanke på rökutveckling över stan. Men på lördagskvällen har vi en plan, även utifrån det sämsta scenariot att fartyget akut måste tas in medan det fortfarande brinner, säger Daniel Gillesén.
På lördagskvällen anländer ett av Kustbevakningens bästa fartyg för den här typen av räddningsinsatser till brandplatsen; nämligen KBV 001 Poseidon. Tillsammans med två andra fartyg kan Poseidon fortsätta vattenbegjuta Almirante Storni under resten av lördagsdygnet, vilket bidrar till att dämpa branden. Under natten hjälper Polisens helikopter till att dokumentera brandens spridning.
Under söndagen fortsätter arbetet med att pumpa vattenmängder över den brinnande virkeslasten på Almirante Storni. Branden är svårsläckt men man lyckas ändå begränsa den. Kustbevakningen, vars huvudsakliga uppdrag är att förhindra att olja kommer ut i vattnet och att miljön kommer till skada, planerar för hur man ska göra med bränsletankarna utifall branden ändå skulle breda ut sig.
-Men eftersom vi lyckades hålla branden under kontroll med endast begränsad spridning akterut blev det aldrig aktuellt att tömma fartygets tankar. Med tanke på branden och de väderförhållande som rådde, skulle det varit riskabelt att tömma tankarna på bränsle, säger Fredrik Tyrén.
MSB har under söndagen även vattenbombat från helikoptrar för att bättre kunna nå den brinnande lasten i mitten på fartyget, men det är svårt att träffa rätt på grund av vinden.
På söndagskvällen ansluter ytterligare ett av Kustbevakningens största fartyg, KBV 002 Triton, från Gotland för att hjälpa till. Tillsammans med Poseidon kan Kustbevakningen prestera närmare 5 000 kubikmeter vatten per timme vid full effekt. Därutöver finns flera bogserbåtar som också sprutar vatten över elden, och man kan hålla branden fortsatt begränsad.
På tisdagen börjar arbetet ta ut sin rätt på Kustbevakningens personal på brandplatsen. Det är hård sjö, minusgrader och kraftig vind. Fartygen börjar få problem med nedisning, vilket sliter på materialen ombord.
-Det är en tuff vädersituation och dessutom mörkt. I ett sånt läge är det inte roligt att ligga intill ett stort fartyg som Almirante Storni, som dessutom draggar på ankarplatsen i de hårda vindarna. Men arbetet med släckning måste hela tiden fortsätta, eftersom branden blossar upp så fort man prövar att minska på vattenbegjutningen, säger Fredrik Tyrén.
Planen är att Almirante Storni ska tas in till hamn, men på grund av vädret är det inte möjligt. Under tiden finslipas planerna, flera olika hamnplatser utreds och man landar i att Göteborg är det bästa alternativet. Rederiet hinner också utarbeta en ordentlig bärgningsplan. När Almirante Storni på lördagen äntligen kan lätta ankar och för egen maskin ta sig in till Skandiahamnen är allting mycket väl förberett.
-Vi ordnade med tillgång till vatten och högkapacitetspumpar från MSB, men också övriga förberedelser för att kunna skydda hamnanläggningen och staden från rök, säger Daniel Gillesén på Räddningstjänsten.
Väl vid kaj sköter rederiet lossningen av virket, vattnar det som glöder, lastar sedan upp virket på en pråm och allt går precis som planerat.
En brandplatsundersökning genomförs under lossningen och då hittas en förlängningskabel som sannolikt var resterna av en kabel som använts till belysning vid lastningen i Orrskär och som glömdes kvar. När fartyget lämnade kajen slets förlängningskabeln av och lämnades strömförande. Och eftersom andra brandorsaker kunnat uteslutas är det mest troliga att den avslitna kabeln orsakade branden. Det visar Haverikommissionens utredning av händelsen, som var klar i januari.
-En del av den avslitna kabeln låg troligen klämd under lasten, så det mest sannolika är att en ljusbåge därifrån antände virkespaketen, säger Tomas Ojala som är en av utredarna för SHK, Haverikommissionens, rapport om Almirante Storni.
Enligt SKH finns det skäl att stärka hanteringen av fartyg i behov av assistans. Daniel Gillesén och Fredrik Tyrén konstaterar att utredningen är ett viktigt underlag för att kunna förbättra metoderna vid liknande händelser. Men utifrån den unika situationen tycker de att alla medverkande aktörer gjorde vad man kunde utifrån förutsättningarna, och att insatsen avslutades på bästa möjliga sätt.
-Det är en stor utmaning för alla att samverka i en sådan här komplex insats, där varje aktör samtidigt ska leda och samordna sina egna insatser. Men självklart finns det viktiga lärdomar att ta med sig, som till exempel att diskussionen om bästa hamn hade kunnat komma igång tidigare, säger Daniel Gillesén.
Fredrik Tyrén håller med. I Kustbevakningens egen utvärdering har man bland annat dragit slutsatsen att man behöver utveckla ledning och stabsarbete, liksom hur man vid en liknande händelse ska komma till ett snabbare beslut om att få fartyget till kaj.
-Utöver det har vi även vidtagit vissa åtgärder som exempelvis förbättrade fendrar för att undvika skrovskador.
HAVERIKOMMISSIONENS SLUTSATSER:
Hanteringen av fartygsbranden på Almirante Storni var en av de mest omfattande i modern tid i Sverige med möjlighet till unika lärdomar. Därför är det väsentligt att hanteringen utvärderas gemensamt av flera berörda aktörer för att ta tillvara dessa lärdomar. Utredningen visar att det också finns skäl att stärka hanteringen av fartyg i behov av assistans. Förutom oklarheter kring tillvägagångssättet för att ta in fartyget i hamn, fanns bland annat frågetecken kring de rättsliga förhållandena och hur riskerna skulle hanteras. SHK lämnar därför ett antal rekommendationer:
- Regeringen rekommenderas bland annat att ut reda och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett effektivt mottagande av fartyg i behov av assistans.
- Transportstyrelsen rekommenderas att prioritera och skyndsamt slutföra arbetet med att utarbeta planer för att ta emot fartyg i behov av assistans.
- Kustbevakningen rekommenderas att bland annat att utvärdera släckmetoder och även att i samverkan med berörda aktörer utvärdera insatsen.
