Aroscupen i Västerås samlar 801 ungdomslag i fotboll som ska övernatta i 27 olika skolor. Det känns i magen för kommunens brandskyddsamordnare. Men han är mer förberedd än någonsin, får se om skolorna är lika förberedda.
Text: Roger Andersson, foto: Roger Andersson och Magnus Larsson.
Det är samling på Skiljeboskolan. Ett flicklag kilar förbi, upptagna av varandra. Några ledare tittar efter bussen som ska ta dem till rätt fotbollsplan, ingen noterar mig.
Vid ett bord på skolgården sitter Magnus Larsson och Sofia Engman och bläddrar i sina papper. Det är ingen tvekan om varför de är här, båda bär västar som det står ”Brand” på. Magnus är brandskyddssamordnare på Västerås stad och Sofia brandingenjör. Det blåser till och deras papper tar en flygtur över skolgården.
–Skiljeboskolan har en engagerad skolvärd, hon har väldigt bra koll, säger Magnus.

Varje skola har en utsedd värd som Aroscupens arrangörer utsett. Skiljeboskolans värd har varit med förr.
Ingen får egentligen sova i en skola, men är det tillfällig övernattning går det. Men då måste en hel del krav uppfyllas och dem kraven måste skolvärdar och ledare ha klart för sig. Därför har Magnus Larsson och några till haft utbildningar för ledare och arrangörer med gott resultat.
Handbollsturneringen Irstablixten gjorde ett ordentligt lyft när det gäller brandsäkerheten i år jämfört med förra året. Därför har Aroscupens ansvariga sett till att den säkerhetssamnordnare som arbetade då, Magnus Baureus, även övervakar Aroscupen.
Magnus Baureus är på plats och snart ansluter Räddningstjänsten. Det är ordentlig patrull som intar skolan. Nu lägger alla märke till oss.
Skolvärden, som heter Maria, låser upp rum 225, den första sovsalen. Här får det vara 11 sovplatser. Spänningen stiger.
–Här sover ett av BP:s lag, det är alltid tjafs med dem, säger Maria.
Men Maria vann, det ser exemplariskt ut. Det gör det i rum 226 och 227 också.
Maria är till vardags lärare på Skiljeboskolan. Hon kan sina lokaler, men det här är något annat.
– Ett normalt klassrum kan ha 30 personer, men då är alla vakna och sitter vid sina skolbänkar. Det är en väldig skillnad när tolv eller tretton personer ligger och sover bland madrasser, skor, väskor och andra saker och vaknar mitt i natten av att något har hänt, säger Magnus Larsson.

I rum 228 har någon bäddat in sig under ett bord. Mysigt, men det kan bli problem vid utrymning i mörker och kanske med rök.
–Vad har vi här då? Säger Magnus Larsson.
I ett rum som inte godkänts för övernattning och som ska användas för att förvara bänkar och stolar har två sängplatser ordnats.
–Det är nog två ledare som vill ha lugn och ro, det syns på väskorna, säger Magnus Larsson.
Det blir nedslag, de får beblanda sig med sina spelare.

Nästa inspektion görs på Nybyggeskolan. Skolvärden är inte på plats, hon är ute på introduktion med ett nytt lag. Men hon har sett till att någon bevakar entrén, vilket är ett måste. Ingen obehörig får befinna sig i skolan.
–Du får inte fotografera eller namnge henne på grund av hennes privata arbete, berättar Magnus Larsson.
Vi möter det nya laget med skolvärden i hasorna. Hon stannar upp laget och frågar vad de ska göra med dörren de just passerat. ”Den ska vara stängd”, säger en elev. ”Bra”.
”Där ser ni utsidan av den nödutgång vi såg förut. Vad ska ni göra när ni kommer ut genom den?”
–Jag blir tårögd, vilken klippa, viskar Magnus.







Skolvärden tackar laget och pratar lite med oss i gruppen. Hon tycker det är viktigt att ta varje lag på sightseeing. De flesta är det inga problem med, möjligen de lite äldre killarna i vissa lag. ”Men då får jag ta dem att känna ansvar för de yngre och visa hur man ska göra, det brukar gå bra”.
Hon skrattar lite när hon berättar om vissa utländska tränare som har lite svårt att respektera henne som utländsk kvinna. ”Då får man vara lite extra tydlig”.
”Vilka lokaler vill ni titta på”, frågar hon.
–Jag känner att vi inte behöver titta på något här, du har sån bra koll, säger Magnus Larsson.
Ingen annan säger emot.
Magnus vill ägna tiden åt den största utmaningen, Rudbeckianska gymnasiet, Sveriges äldsta gymnasium grundat 1623 av Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius.
–Det består av fyra byggnader och det är väldigt många elever som sover där. Det är väldigt svårt att få koll på allt där, säger Magnus Larsson.
Och det stämmer. Skolvärden har fått förstärkning av en skolvärd till, men det har strulat till sig rejält. Vaktmästaren har tagit bort tre klassrum från listan och ett lag som skulle haft två sovrum fick bara ett.
I ett klassrum är nödutgången låst. Skolvärden svettas. Tre bäddar för mycket i nästa, bord och stolar som måste flyttas. Magnus börjar svettas. Ett norskt lag använder lysrören i taket som tvättställ. Nu börjar räddningstjänsten svettas och det tisslas och tasslas om vad som måste göras. De ska ringa ansvarig för Aroscupen så de inser allvaret.
–Man blir mörkrädd, säger Magnus Larsson.










Det blir samling vid flygeln i aulan. Nu måste en plan göras.
–Börja med det mest akuta, flytta några hos Frej Täby till det andra rummet. Sen ringer du in fler folk och så tar du ett rum i taget. Har du koll på allt som ska göras? frågar Magnus Larsson.
–Bra, men har du hunnit äta? Då börjar du med det så du har energi, vi kommer tillbaka senare och kollar, avslutar Magnus Larsson.
–De borde ha fyra skolvärdar här, en för varje byggnad. Det är omöjligt att ha koll annars, säger Magnus till mig när vi går därifrån.
Magnus ska kolla skolor hela helgen, jag ska åka hem och skriva.
När vi hörs några dagar senare har Magnus Larsson hunnit gå igenom samtliga skolor tillsammans med sina kollegor. Kontrollerna pågick till strax före midnatt den första kvällen och fortsatte under större delen av nästa dag.
Totalt granskades 27 skolor och några större anläggningar. Trots det som hände på Rudbeckianska gymnasiet är Magnus Larssons samlade bild överraskande positiv.
– Med tanke på att det var 801 lag och så mycket folk såg det faktiskt riktigt bra ut. Både Sofia och jag funderade på hur vi skulle sammanfatta rapporten, och slutsatsen blev att vi var positivt överraskade.
På de flesta skolor var skolvärdarna pålästa, bemanningen fungerade och de brandskyddskontroller som skulle genomföras var dokumenterade. Arrangörens säkerhetssamordnare Magnus Baureus hade dessutom krävt att skolvärdarna skulle skicka in en kopia efter varje utförd kontroll.
– Så har det inte varit tidigare. Då har man tagit det lite pö om pö, när man har hunnit eller kommit ihåg det. Nu fanns det en struktur i arbetet.
Det innebar att den centrala organisationen kunde följa arbetet medan turneringen pågick och upptäcka om någon skola inte hade genomfört sina ronder.

Hur gick det med Rudbeckianska?
– De tog det på stort allvar och bristerna rättades till samma dag. De kraftsamlade, tog in fler skolvärdar och ansvariga från cupen och åtgärdade allt innan kvällen, säger Magnus Larsson.
Arrangören ringde både under kvällen och följande dag och redovisade vad som hade gjorts. För Magnus Larsson var den snabba reaktionen avgörande för helhetsbedömningen.
– Det glädjer mig. Man kan inte säga att allt var dåligt på grund av en skola när det fungerade bra på drygt 25 andra. Och på Rudbeckianska gjorde de faktiskt något åt problemen innan deltagarna gick och lade sig.
Kontrollen visade samtidigt att större skolor inte kan organiseras på samma sätt som mindre anläggningar. När övernattningen är fördelad mellan flera hus räcker det inte att en person har det övergripande ansvaret.
– De borde nästan ha en skolvärd i varje byggnad. Det är omöjligt för en eller två personer att ha kontroll över allt när skolan är så stor och komplicerad.
Det är en av de frågor som kommunen vill ta upp med arrangören inför nästa års cup.
De vanligaste bristerna under helgen var blockerade utrymningsvägar och att fler personer sov i lokalerna än vad som hade godkänts.
I vissa fall handlade det om ett eller två extra sovande. Det kan låta obetydligt i ett klassrum som under dagtid rymmer ett trettiotal elever. Men förutsättningarna är helt annorlunda när människor sover tätt bland madrasser, väskor, skor och möbler.
– Har vi angett elva sovplatser och det ligger tretton personer i rummet måste arrangören förstå att det inte bara är en siffra. De kan vakna mitt i natten, i mörker och kanske i rök. Då är varje madrass och varje väska något som kan försvåra utrymningen.
Magnus Larsson konstaterar att kontrollanterna i vissa stora salar kunde göra en bedömning på plats och acceptera mindre avvikelser. Men grundprincipen är att det fastställda personantalet ska följas.
– Vi såg att man hade tänjt på det på flera ställen. Det kommer vi att trycka ännu hårdare på till nästa år.
Även laddningen av telefoner, datorer och powerbanks kontrollerades. Skolvärdarna hade under sina ronder dragit ur laddare och flyttat utrustning som låg på madrasser.
– Det vi framför allt letar efter är datorer, powerbanks och telefoner som laddas på en madrass eller i en säng. Där kan värme byggas upp och konsekvenserna bli betydligt värre.

En ensam laddare som sitter kvar i ett uttag utan ansluten utrustning bedöms inte på samma sätt. Magnus Larsson framhåller att kontrollerna måste prioritera de risker som har störst betydelse: fria utrymningsvägar, rätt personantal, stängda brandcellsdörrar och en organisation som vet hur den ska agera när larmet går.
Två automatiska brandlarm utlöstes på samma skola under turneringen. Orsaken var sannolikt stora mängder vattenånga från duscharna som spreds till detektorer i ett angränsande omklädningsrum.
Båda gångerna utrymdes skolan och räddningstjänsten kallades till platsen.
– De utrymde som de skulle och räddningstjänsten kom. Två brandlarm på så många skolor och med så mycket folk är trots allt ett ganska bra resultat, säger Magnus Larsson.
Händelserna ska utredas för att avgöra om detektorerna eller ventilationen behöver åtgärdas eller om belastningen i duscharna helt enkelt blev för stor.
Larmen visar samtidigt varför skolvärdarna måste känna till byggnaden och veta vad som ska göras. Ett automatiskt brandlarm skapar inte säkerhet på egen hand. Det krävs människor som kan få ut lagen, kontrollera lokalerna och möta räddningstjänsten.
Jämfört med tidigare turneringar hade arrangörens arbete tagit ett tydligt steg framåt. Magnus Larsson beskriver skillnaden som natt och dag.
– Det var flera skolvärdar och föräldrar som själva sade att det var en enorm skillnad. Brandskyddet hade nått längre ner i organisationen. Fler visste vad de skulle göra och varför.
Arbetssättet bygger på erfarenheterna från Irstablixten, där en oanmäld kontroll året före avslöjade blockerade nödutgångar, uppkilade brandcellsdörrar, obevakade entréer och omfattande laddning av elektronik intill madrasser.
Då visade det sig också att flera ledare inte hade förstått instruktionerna eller ens känt till att de skulle genomföra brandskyddsronder.
Efter kontrollen förenklades informationsmaterialet och funktionärerna utbildades. Föreningen införde checklistor, signeringslistor och egna kvällsinspektioner. Vid nästa turnering var förbättringen tydlig.
Samma metod användes nu under Aroscupen med utbildning före evenemanget, utsedda skolvärdar, dokumenterade kontroller och oanmälda besök medan skolorna var fulla av deltagare.
– För några år sedan var det nästan ingen som pratade om brandskydd vid tillfälliga övernattningar på det här sättet. När vi började kontrollera såg vi att det behövdes mer resurser och tydligare rutiner.
Magnus Larsson ser också ett värde i att kommunens säkerhetsenhet och räddningstjänsten är synliga ute på skolorna.
För deltagare och föräldrar kan västarna med ordet ”Brand” först väcka frågor. Men flera har i stället reagerat med lättnad över att någon faktiskt granskar sovsalarna.
– De säger att de aldrig har sett någon komma ut och kontrollera det här i andra städer. För dem känns det tryggt att någon tittar på personantalet, utrymningsvägarna och organisationen.
Räddningstjänstens roll under kontrollerna har också förändrats. Magnus Larsson beskriver arbetet mer som rådgivning än traditionell tillsyn.
– De hittar saker och hjälper arrangören att rätta till dem. Det handlar inte bara om att peka och säga att något är fel, utan om att vara ett stöd medan verksamheten pågår.
Det var också så arbetet fungerade på Rudbeckianska. Skolvärden fick tydliga besked om vad som måste prioriteras, men också rådet att sätta sig ner, äta och kalla in fler människor innan problemen betades av rum för rum.
– Han hade kämpat väldigt hårt. Men en person kan inte lösa allt själv. Då måste organisationen se till att det kommer förstärkning.
Skolorna har brandlarm, brandcellsgränser, utrymningsvägar och släckutrustning. Men när klassrummen fylls med madrasser förändras förutsättningarna.
En brandcellsdörr som kilas upp, en nödutgång som låses eller ett par extra sovplatser kan på kort tid försämra ett brandskydd som fungerade när skolan lämnades över till arrangören.
Därför är det inte tillräckligt att lokalen har kontrollerats före cupen. Säkerheten måste följas upp när deltagarna har flyttat in och de praktiska problemen har börjat uppstå.
Aroscupen visade att den organisationen i huvudsak fungerade. Den visade också hur snabbt det kan gå fel när en stor och komplicerad skola får för låg bemanning.
– Här släpper vi in människor och vet inte exakt vad vi kommer att möta. Det är verkligheten och inget att sopa under mattan. Det viktiga är att vi gör något åt det när vi hittar brister, säger Magnus Larsson.
På Rudbeckianska krävdes en kraftsamling. På de flesta andra skolor räckte utbildade och engagerade skolvärdar långt.
Det är kanske den viktigaste lärdomen från helgen. Brandskyddet finns inte i pärmen eller checklistan. Det finns hos den person som ser en blockerad dörr, räknar madrasserna en gång till och vågar säga att något måste göras innan alla går och lägger sig.





