Branden i Crans-Montana väcker en del frågor om brandsäkerhet och om hur det påverkar Sverige. Vi har låtit tre experter kommentera. Här kommer kommentar från Ville Bexander, Protector.
Det är ett välkänt faktum att brännbara ytskikt på väggar och tak kan bidra till en häftig brandspridning. Därför har byggreglerna länge haft hårda brandkrav (reaction to fire) på ytskikten i större publika lokaler. Provningsmetoden kontrollerar specifikt hur fort branden rummet utvecklas till en övertändning. Otydligheten uppstår när verksamheten flyttar in och inreder lokalen. Den lösa inredningen regleras nämligen inte alls på samma hårda sätt som byggnadsdelar. Har innehavaren då inte tillräckligt goda kunskaper kan olämpliga material hamna på väggar och tak.
Detta är också ett känt problem i Sverige. Tragedin vid branden på Backaplan, 1998, berodde i delvis på att lokalen inte var anpassad för så stora personantal. När det gäller svenska förhållanden tror jag att kravet på systematiskt brandskyddsarbete har förbättrat fastighetsägares och nyttjanderättshavares kunskapsnivå och förståelse för byggnaders och lokalers begränsningar. Dock finns det säkert fortfarande verksamheter som inte följer reglerna. Här har räddningstjänsterna ett ansvar för att hitta dessa verksamheter för att kunna bedriva tillsyn mot dem.
Utrymningsdimensionering bygger mycket på maximalt personantal i lokalen. Då bestäms bland annat antal utrymningsdörrar, maximalt gångavstånd och dörrarnas fria bredd. I de svenska byggreglerna finns en ”magisk” gräns för dörrbredd vid 150 personer. Om lokaler dimensioneras för fler än 150 personer ska dörrarnas fria bredd vara minst 1,15 m. Detta krav finns för att det finns risk för att utrymmande fastnar i smala dörröppningar om flera personer försöker komma ut samtidigt. I många av brandkatastroferna har dörröppningarna varit för smala i förhållande till personantalet.
Branden i Crans-Montana hade ytterligare en utrymningsutmaning. Lokalen där branden startade verkar ha varit i under markplan. Detta medförde att personer utrymde uppför trapporna mot entrén. De utrymmande utrymde därför förmodligen genom brandgaslagret och nära brinnande tak för att komma ut. I Sverige finns krav på att varje våningsplan ska ha tillgång till utrymningsväg från respektive plan för att undvika sådana scenarion. Om denna möjlighet fanns i Crans-Montana får framtida utredningar visa.
Man ska komma ihåg att ansvaret för brandskyddet ligger på fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren. I Sverige innebär det att de flesta fastighetsägare och verksamheter ska bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Räddningstjänstens tillsyn fokuserar på att kontrollera att detta görs. Såklart ska brister åtgärdas av ägare eller verksamhet och följas upp av räddningstjänsten. Detta ser jag som avgörande för ett lyckat tillsynsarbete. Vad är det för idé att upptäcka brister om de inte åtgärdas och följs upp?
Pyroteknik inomhus är en riskfylld verksamhet. När denna verksamhet utförs av professionella aktörer hanteras ofta riskerna på ett bra sätt. Problemet är när pyrotekniken hanteras av amatörer där kunskap om produkter och risker är bristfällig.
