Forskare vid Lunds universitet har tagit fram den mest detaljerade kartan hittills över kolutsläpp från skogsbränder i Sverige. Resultaten visar att de största utsläppen sker under markytan i torv och organiska jordar.
Under den extremvarma sommaren 2018 rapporterades 324 skogsbränder i Sverige. Med hjälp av fältmätningar, modeller och data från Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och SMHI har forskarna nu kartlagt var och varför kolet frigjordes.
Studien visar att utsläpp från intensiva bränder ovan mark överskattas i branddatabaser. Utsläpp från djupa organiska jordar och torvmarker underskattas i stället kraftigt – under sommaren 2018 med så mycket som upp till 50 procent. Dessa pyrande underjordiska bränder syns sällan tydligt på satellitbilder – men kan frigöra mycket stora mängder gammalt kol.
Värsta skogsbränderna i Amazonas på 20 år
– Det som ser dramatiskt ut från luften är inte alltid det som påverkar klimatet mest. De verkligt stora utsläppen sker i det tysta, nere i marken, säger Johan A. Eckdahl, skogsbrandforskare vid Lunds universitet och University of California, Berkeley.
I boreala skogar – barrskogsregionen som sträcker sig runt norra halvklotet – lagras mer kol än vad som idag finns i atmosfären. En stor del finns i djupa torvjordar som byggts upp under tusentals år. När dessa jordar torkar och antänds kan de fortsätta brinna under markytan under lång tid. Det gör att traditionella metoder i dagens branddatabaser – som bygger på bränd areal, rökdensitet och synlig brandintensitet – riskerar att missa en avgörande del av skogsbrändernas klimatpåverkan.
Ett talande exempel är jämförelsen mellan brandåret 2018 och skogsbranden i Sala 2014. Trots att den totala brända arealen var betydligt större 2018 visade det sig att Sala-branden ensam släppte ut ungefär lika mycket kol som alla 324 bränder 2018 tillsammans.
– Det avgörande är var det brinner. En brand i djupa torvjordar kan väga tyngre klimatmässigt än hundratals mer intensiva bränder på mark med tunna jordlager, säger Johan A. Eckdahl.
Studien ger också nya perspektiv på skogsbruk och markanvändning. De högupplösta kartorna visar vissa mönster som tyder på att nyligen kalavverkade områden skulle kunna fungera som spridningsvägar in i äldre, mer kolrika skogar och våtmarker. Forskarna kan i studien slå fast att befolkningstäthet spelar en viktig roll för att i ett tidigt skede kunna begränsa spridningen av högintensiva bränder. I resultaten finns det också vissa tecken på att tidig brandbekämpning och aktiv skogsförvaltning kan begränsa skadorna från bränderna.
Forskarna menar att resultaten har bäring långt utanför Sveriges gränser. Om utsläppen underskattas under ett svenskt brandår av 2018 års omfattning finns det skäl att fråga sig hur stora utsläppen egentligen varit under de senaste årens extrema bränder i Nordamerika och Sibirien. I det sistnämnda fallet saknas adekvat grunddata vilket gör det svårt att kalibrera satelliterna och modellerna.
– Satelliter som visar ovanjordisk förbränning är viktiga för att förstå var den underjordiska förbränningen kommer att börja. Men vi behöver kombinera satelliternas överblick med fötter på marken. Först då kan vi förstå hur mycket kol som faktiskt frigörs – och hur vi bäst skyddar de mest sårbara kolförråden i ett allt varmare klimat, säger Johan A. Eckdahl.
