Årets Eldsjäl är Magnus Larsson, brandskyddssamordnare på Västerås stad. Enligt kriterierna ska han ha gjort extraordinära insatser för att utveckla brandsäkerheten, vilket är stora ord. Så Brandsäkert åkte till Västerås för att hänga med Magnus en hel dag för att få en bättre bild.
Text Roger Andersson Foto Helen Shippey
-Jag såg dig inte, har du varit här länge?
Klockan har slagit prick nio och
Magnus går runt i foajén på stadshuset i Västerås i jakt på mig.
Jag satt och tittade på den lilla montern där ukrainska flyktingar får extra service med myndighetskontakter och gratis busskort. Vi hittar varandra
någon minut över.
Vi går genom raka korridorer och tittar ut över innergården. Där pågår lustigt nog en brandövning för kommunens personal.
–Det är väldigt bra att räddningstjänsten kommer ut och kan öva på plats. Det spar mycket tid för personalen, säger Magnus och öppnar dörren till sitt kontor.
Där finns ett dukat bord med muggar, saffranskaka och stolar. Några kollegor dyker upp och jag förstår snart att de är vidtalade. Det är säkerhetssamordnare Johan, tillgänglighetsansvarige Sandra, fastighetsförvaltare Henrik och byggprojektledare Anja.
”Magnus jobbar med utrymning och jag med låsning så vi motarbetar varandra”, säger Johan och skrattar. Men det ligger något allvarligt i det. Skolorna har fått en ny term att förhålla sig till, PDV, pågående dödligt våld, och vill kunna rymma in i klassrum och låsa om sig. Samtidigt måste de kunna utrymma vid brand.
Sandra ska samtidigt tänka på de funktionshindrade. De ska både inrymmas och utrymmas. Byggprojektledare Anja och fastighetsförvaltare Henrik står mitt emellan.
Anja berättar om en särskola där eleverna är rymningsbenägna. Man ska alltså kunna utrymma utan att eleverna rymmer.
–Regelverket mellan säkerhet och brand hänger inte ihop, säger säkerhetssamordnare Johan.
Det skulle kunna bli ett bra manus för en dokusåpa, men Magnus tar udden av det.
–Det handlar om människan. Lagar och regler är en sak, men samarbete kan inte lagstiftas fram, säger han.
Stämningen är god, saffranskakan går åt och det märks inga underliggande surdegar. Alla verkar vilja åt samma håll. Människan segrar över reglerna.
–Västerås stad har bra brandskydd. Vi har en egen ambition som skapar samma brandskydd för alla. Det ska vara lika säkert för alla, vi tänker på de svaga i samhället, barn och äldre, säger Magnus.
De kommer åter in på människan. En viktig sådan är lokalvårdaren. Han kan bli en ovärderlig resurs om han är utbildad i brandskydd.
–Han kan upptäcka tomma brandsläckare och ta bort alla kilar som finns för att ställa upp dörrar som ska vara stängda, säger Magnus och ler.
Det blir många kilar som plockas bort när Magnus är ute. En ligger som ett samlingsobjekt på en hylla vid hans skrivbord. Tillsammans med lite andra fynd som eldade brandvarnare och sprinklers. Ett litet museum.
De kommer in på elsparkcyklarna som ökar i antal. Var får de laddas?
–De ska vara i en egen brandcell, får absolut inte laddas i kapprum, säger Magnus.
Det är dags att gå ut i verkligheten, vi ska besöka några förskolor som Henrik är förvaltare för. Det är kallt, mössorna på och tvärs över gatan till parkeringshuset Punkt, där kommunens elbilar finns.
Förra året sa ett entreprenörföretag upp avtalet som bland annat omfattade tillsynen vid brandlarm. Det blev ett glapp tills en ny var på banan, lagom till julhelgen. Det var många inom förvaltningen som hade jour dygnet runt, däribland Henrik och Magnus.
–Nyårsdagen, på morgonen, fick vi åka ut, men det kändes viktigt, säger Magnus.
Vi går in i förskolan som är vidtalad och Magnus tar på glasögonen och tittar i kontrolljournalen. Det ser bra ut.
I det lilla fikarummet sitter barnskötaren Jaklin, brandansvarig på förskolan. Magnus tar av glasögonen. Det är snart lucia, det kommer en del föräldrar.
–Men vi ska bara ha elektriska ljus, säger Jaklin.
Magnus har några bilder på incidenter som han visar på sin dator. De är alla från förskolor, det måste kännas aktuellt.
Han tar på glasögonen igen. ”Otroligt” utbrister Jaklin, ”att man inte tänker på det!”. Hon är fångad.
–Alla nyanställda får instruktionerna som ni gav oss förra gången. Även vikarierna, säger Jaklin.
–Har ni informerat även städaren? frågar Magnus.
Jaklin tvekar lite, hon minns inte, men hon ska prata med honom. Hon berättar om en TV-kabel hon är lite osäker på om den är säker. De ska titta på den när de går runt senare.
Det handlar om människan. Lagar och regler är en sak, men samarbete kan inte lagstiftas fram.
–Ta gärna ner brandsläckaren från väggen och låt personalen känna på den, säger Magnus.
–Ja, vi gjorde det sen förra gången ni var här, den är rätt tung, säger Jaklin.
Det är dags att gå runt och kolla. Barnen blir glada, de hälsar och vinkar, ovetandes om att deras liv kan hänga på den här inspektionen. Magnus kollar på skostället som delvis hänger ut vid dörren som är en nödutgång. Den måste flyttas, Henrik lovar fixa det.
–Ta inte in föräldrarna till det här rummet när det blir lucia, säger Magnus.
Några skarvsladdar tas bort, Henrik noterar att det istället behövs vanliga kontakter. Inga problem. Han fixar några vid fönstret. Magnus försvinner in i köket och ber om att få se ett förråd. Tack för idag.
Vi går uppför backen till grundskolan bredvid. Rektorn är på utbildning, så ingen vet att vi kommer. Oannonserat, plötsligt händer det. Men vi är välkomna, får kaffe och lussebulle. Magnus grabbar tag i kontrolljournalen och ser bister ut. Han visar mig.
–Den ena månadskontrollen är gjord 30 november, nästa den 3 december. Så får det inte vara, man gör en månadskontroll av en anledning, nu har det bara gått fyra dagar emellan, säger Magnus.
Vi hittar brister i det systematiska brandskyddet vilket Magnus tar upp med verksamheten .Vi kollar in på vaktmästarens kontor. Oj, här var det Kiviks marknad. Allt möjligt sparas, huller om buller. Magnus tittar på flaskan med tändvätska.
–Det finns ett brandskåp, det viktiga är att han ställer in brandfarliga saker där. Han har fått påminnelser förr, säger Magnus.
Tillbaka i stadshuset är det möte med kommunens samordnare för förskolorna. Fyra kvinnor, en på länk och så Magnus. Han avrapporterar lite vad som görs och gjorts och som berör dem. Sen får de ta upp sina frågor. Utrymningsplanerna är felaktiga och inte uppdaterade efter ombyggnader. Ska de uppdateras?
–Nej, lägg ingen energi på dem, man följer utrymningsskyltarna ändå. Om det inte är någon övernattning, då måste de vara aktuella och sitta uppe, säger Magnus.
Utanför en nödutgång har ett staket satts upp som göra att man måste gå runt huset och över en parkering. Det känns lite osäkert. Magnus ska kolla vem som kan titta på det. En gymnastiksal har fyra utrymningsvägar bredvid varandra, kan man stänga två? Lite osäkert, Magnus följer med ut och tittar.
Hur är det med dörrar som har föräldrakod, de är ju låsta? Det är inte ok om det är utrymningsvägar, de måste kunna öppnas med nödhandtag.
Har alla förskolor brandombud?
Vissa tycker det är ett för stort uppdrag och säger ifrån efter en kort tid. Hm, det måste uppdateras.
Mötet tar slut, vi tar trappor och korridorer upp till Magnus kontor. Där står den, glaspokalen som visar att han utsetts till Årets Eldsjäl. När han tog emot utmärkelsen under Brandskyddsledardagarna den 24 oktober i Stockholm fick han frågan om varför han anses vara en eldsjäl.
Då sa han lite tveksamt:
–Förmodligen för att jag älskar det jag gör, jag jobbar med detta 24/7, jag lever ju brandsäkerhet. Sen tänker jag kanske lite annorlunda när det kommer till att lära ut och väcka intresse för brandskyddsfrågor.
När han höll en introduktionsutbildning på Ikea tog han personalen till ett fläktrum och testade olika scenarios.
Han byggde även en egen brandcontainer för att utbilda i handbrandsläckning.
Nu hoppas han att utmärkelsen ska väcka intresse för brandfrågor, det
kanske pratas lite mer om det, åtminstone i Västerås.
