En rad mänskliga misstag möjliggjorde den våldsamma utvecklingen av eldsvådan i Paris katedral Notre-Dame 2019. Brandkårens hjältemodiga insats räddade helgedomen undan total kollaps. När Notre-Dame åter slår upp sina portar skall ett nytt, innovativt brandsystem säkerställa att katastrofen aldrig upprepas.
Text: Kristin Pineda Svenske, foto: David Pineda Svenske
Klockan är 18.18 måndagen den 15 april 2019 när ett tjutande larm skär genom aftonbönen i Paris världsberömda katedral Notre-Dame. Prästen Jean-Pierre Caveau tvekar. Skall han avbryta gudstjänsten? Det förekommer inga tecken på någon brand och förhoppningsvis rör det sig om ett falskt alarm. (Det, enligt en senare intervju med en av de anställda på brandsäkerhetsfirman Elytis, kunde ibland inträffa upp till tio gånger per dag och ledde ibland till att man helt stängde av larmsystemet.) Som en försiktighetsåtgärd beslutar man sig likväl för att evakuera de flera hundra besökarna i katedralen.
Samtidigt sitter en säkerhetsvakt – som på grund av upprepade dödshot inte namnges i massmedia – i anläggningens kontrollrum och stirrar på branddisplayen med det blinkande meddelandet: ”Vind nav sakristia ZDA-110-3-15-1 aspirerande stomme”. Säkerhetsvakten har jobbat sedan 07.00 då nattskiftskollegan inte har dykt upp. Han är ny på sin post, med bara tre dagars erfarenhet av Notre-Dames brandsystem, och förstår inte koden. Han kontaktar vakthavande kyrkvaktmästare, vars jobb det är att följa upp eventuella larm, men skickar – felaktigt – iväg honom till sakristian, samtidigt som han ringer den överordnade säkerhetschefen, som inte svarar. Kyrkvaktmästaren konstaterar att det inte brinner i sakristian. Kongregationen släpps tillbaka in i kyrkan och gudstjänsten fortsätter.
En kvart senare genljuder nästa alarm. Nu har man lyckats komma i kontakt med säkerhetschefen, som även han måste lägga flera minuter på att bläddra bland tusentals sidor av diagram, kartor och instruktioner innan han lyckas tolka displayens meddelande. ”Aspirerande stomme” syftar på katedralens (inte den anslutande sakristians) vind, även kallad ”skogen” genom sitt virrvarr av åldrade takbjälkar, och ZDA-numret meddelar vilken av katedralens 160 aspirerande detektorer som har aktiverats. Återigen kontaktas vaktmästaren, som nu rusar från sakristian och uppför de 300 vindlande trappstegen till vindsutrymmet under katedralens taknockar. Här brinner det.
Den världsarvsförklarade helgedomen, uppförd 1163-1345, har inga brandväggar och inga automatiska sprinklers. Det hade klassats som onödigt av Benjamin Moulton, dåvarande chefsarkitekt för Paris historiska byggnader, som började designa katedralens brandsystem 2010. Brandlarmet är heller inte direktkopplat till räddningstjänsten. När brandkåren äntligen kontaktas är klockan 18.51 och över 20 minuter har gått sedan larmet. De första brandbilarna når fram inom loppet av några minuter, men då tränger sig rökplymen redan ut mot Paris kvällshimmel. I en av brandbilarna sitter den 27-åriga korpralen Myriam Chudzinski. Chudzinski, som drömde om att bli brandman redan som liten flicka, inser snabbt att det rör sig om en veritabel mardröm.
– Byggnaden är så stor att jag inte kunde se i vilken riktning branden höll på att sprida sig, berättade hon i en intervju med New York Times tre månader senare. Vi var så små, där vid botten av byggnaden, att det var svårt att få en god uppfattning om brandens omfattning. Men det kanske var bättre så.
Med 25 kilo utrustning över axeln leder hon sitt team uppför en trappa i kyrkans tvärskepp och upp på vinden. Branden har hunnit få fäste i katedralens takstockar från 1200- och 1800-talet, och under den kommande timman tuggar sig elden stadigt fram mot katedralens 750 ton tunga takspira, även den av trä. Tillströmmande brandmän kämpar med att kyla ned området, men hettan är för mäktig. Klockan 19.50 kollapsar spiran och faller 50 meter ned i marken, vilket genererar ett tryck som slänger igen alla dörrar i byggnaden och skickar ett enormt eldklot genom vinden. Chudzinskis team befinner sig bakom en vägg, vilket förmodligen räddar deras liv.
– I det läget kände jag mig oduglig, löjligt liten, minns hon. Jag var fullständigt maktlös.
Paris lokalbor har nu börjat samlas längs floden Seines bankar och gråter, sjunger och ber böner. Dramatiska bilder sprids över sociala medier medan politiker jorden runt twittrar sitt deltagande, eller i den amerikanska presidenten Donald Trumps fall, kommer med goda råd: ”Kanske flygande vattentankar kan användas för släckningsarbetet. De måste agera snabbt!”. Tipset klassas senare som ”skrattretande” av brandchefen Michael Bernier. Att släppa en enda laddning från de vattenbombare som vanligen används vid skogsbränder skulle ha motsvarat att dumpa tre ton betong ovanpå det uråldriga monumentet, förklarar han senare för nyhetsbyrån AFP.
– Hela byggnaden skulle ha kollapsat. Det skulle ha varit som att spela bowling med katedralen. De två tornen kunde ha rasat. […] Dessutom skulle det ha varit livshotande både för räddningspersonalen och alla andra människor i omgivningen. Grannbyggnader skulle ha träffats med flygande, heta stenblock och hela området skulle ha fått evakuerats.
Inuti katedralen noterar Chudzinski och hennes kolleger att en kraftig vind håller på att blåsa lågorna i riktning mot det norra klocktornet. Båda tornen har inre stommar av trä som håller uppe katedralens tio kyrkklockor. Bland dem finns den 13 ton tunga ”Emmanuel”, gjuten 1686, en av Europas mest berömda klockor och historiskt landmärke då denna klocka ringde under Paris befrielse 1944. Faller Emmanuel, eller någon av de andra klockorna, kan de riva med sig såväl de två tornen som hela resten av katedralen.
Det är nu över 400 brandmän som sliter med att få kontroll över branden – inifrån katedralen. Stadsdelens lokala borgmästare Ariel Weil uppmärksammade senare de stora risker detta innebar:
– Vid det här laget stod det klart att vissa brandmän begav sig in i katedralen utan att veta om de skulle komma tillbaka ut. Det rådde en känsla av att något större än livet självt stod på spel – att Notre-Dame skulle kunna gå förlorad.
Att bekämpa elden inifrån byggnaden är avsevärt farligare, då brandmännen riskerar att träffas av fallande sten, trä och smältande bly från taket. Strategin reducerar dock kraftigt den potentiella åverkan på byggnaden. Att spruta vatten på utsidan av katedralen riskerar att trycka eldslågor och gas på upp till 800 grader in i byggnaden och förvärra läget.
20.30 meddelar befälhavaren för Paris brandkår, general Jean-Claude Gallet, att man avbryter alla försök att släcka takbranden och uteslutande fokuserar på att rädda klocktornen.Vid det här läget väller rök ut från det norra tornet, medan fallande, glödande träsplitter skär sönder slangar och ståndrör och sänker vattentrycket.
”Om 20 minuter kommer jag att veta om vi har förlorat [Notre-Dame],” säger general Gallet till gruppen av politiker, insatsledare och kyrkliga som har samlats på plats.
Det omöjliga läget tarvar en omöjlig plan. En grupp om 20 frivilliga brandmän, ledda av den 39-årige sergeanten Rémi Lemaire, sätter igång att klättra uppför det 70 meter höga södra tornet och konstruerar en provisorisk plattform mellan de två tornen. Härifrån firar de ned brandslangar i det norra tornet, kopplade till tankbilar nere på gatan för ett fullgott vattentryck, och börjar bekämpa brandhärdarna på de lägsta nivåerna av trästommen. Sedan klättrar de in i tornet och arbetar sig uppåt, våning för våning.
Det tar 15 minuter. Därefter har de lyckats släcka alla enskilda bränder i tornet. Generalen själv beger sig in för att inspektera och en timma före midnatt förkunnar han att tornen, och därmed katedralens grundstruktur, har räddats, även om två tredjedelar av taket har förintats. 03.40 klassas elden som fullständigt under kontroll, och 09.30 avslutas släckningsarbetet.
Många frågor kring eldens utbrott, hanteringen av brandlarmen och bristen på ett fullgott brandsystem har ältats både i media och på politisk och juridisk nivå under de senaste fem åren. Huvudteorierna till vad som startade branden är en elektrisk kortslutning och, som så ofta, en cigarettfimp.
Katedralens delvis spröda, delvis ruttna takstruktur och spira höll på att genomgå ett stort renoveringsprojekt. Under förundersökningen erkände flera arbetare att de brukade röka medan de befann sig på byggnadsställningarna, vilket bekräftades genom DNA-test av upphittade fimpar. Branden började dock inuti byggnaden, men brandteknikerna lyckades av förklarliga skäl aldrig hitta några fimpar uppe på vinden. Byggarbetarna hade också förvarat byggställningar och material under taket. Möjligt är också att det undanstuvade materialet kan ha skadat de elektriska kablar som var kopplade till klockringningen i spiran, vilket orsakade en kortslutning.
Utom allt tvivel står att den långsamma reaktionen på brandlarmen och bristen på ett effektivt brandsystem var avgörande faktorer för brandens katastrofala utveckling. 2023 pekade dåvarande kulturministern Abdul Malak i en intervju med tidningen La Croix på de stora bristerna inom Notre-Dames tidigare brandsäkerhetsplan.
– Det verkar vansinnigt, men endast den mänskliga säkerheten hade tagits i beaktande […]. Inte det kulturella arvets. Så vi kan definitivt tala om en revolution i vårt tillvägagångssätt. Mer har hänt under de senaste tre åren än under de föregående 30.
Hon syftade på planen ”Sécurité cathédrales” (Katedralsäkerhet) som det franska kulturministeriet presenterade bara månader efter eldsvådan. Den nya planen omfattade åtta hållpunkter som skulle implementeras i Frankrikes 87 statliga katedraler, bland annat inspektion och borttagande av riskabla och icke nödvändiga elektriska installationer, insatser för att underlätta räddningstjänstens arbete och upprättandet av en plan för att skydda och evakuera kulturföremål från varje enskild katedral.
Mellan 2019 och 2023 investerades också 220 miljoner euro (2,5 miljarder SEK) i restaureringsarbeten samt utökat brandskydd i Frankrikes statliga katedraler. 2023 tillsköts ytterligare 52 miljoner euro, varav 12 miljoner uteslutande gick till brandsäkring.
När Notre-Dame återigen slår upp sina nybetsade portar den 8 december 2024 kommer katedralen att vara utrustad med ett lika innovativt som unikt brandskyddssystem. Brandsäkerheten har tagits i mycket stort beaktande vid rekonstruktionen av taket, exempelvis genom installationen av två brandväggar för att separera både vinden och taket i tre skilda områden. Man har implementerat två nya torra stigarledningar med direktanslutning till en närbelägen pumpanordning som tar vatten från floden Seine. Den ena ledningen löper genom sydtornet och vidare längs gångbron över till nordtornet, den andra befinner sig i mitten av helgedomen, med ventiler i golv- och taknivå.
Katedralen har äntligen fått sina sprinklers, ett ångsprinklingssystem som aktiveras automatiskt när temperaturen överstiger 260 grader. Systemet kan reducera temperaturen från 260 till 38 grader på mindre än en minut med ringa eller inga vattenskador till följd. Alla komponenter har integrerats i ett brandsystem som också omfattar ett nät av värmekameror som täcker mindre synliga ytor och sensorer som övervakar luftkvaliteten i hela byggnaden.
En vidunderlig insats från räddningstjänsten lyckades rädda Notre-Dame undan fullständig förintelse 2019. Med det nya brandsäkerhetssystemet är förhoppningen att detta sotiga kapitel av Notre-Dames långa historia aldrig skall behöva upprepas.
Notre-Dames kritiska tidslinje
Måndag 15 april
18.18 Det första brandlarmet går mitt under gudstjänst, men klassas som ett falsklarm.
18.43 Ytterligare ett larm går. Denna gång inser man att det faktiskt brinner.
18.51 Räddningstjänsten tillkallas. De första brandbilarna anländer på ett fåtal minuter. Då har branden redan brutit sig ut genom taket.
19.50 Notre-Dames talesman, André Finot, går ut med pressmeddelandet att helgedomens taktimmer, från 1200- och 1800 talet, står i lågor. Minuter senare kollapsar katedralens kända kyrkspira.
20.30 Emmanuel och Brigitte Macron når platsen. Människorna som betraktar elden från Seines flodbankar sjunger hymner och gråter.
20.50 Paris allmänna åklagare meddelar att en förundersökning kring vad som orsakade elden skall initieras. Det framkommer också att 16 ovärderliga takstatyer som normalt står i en ring kring spiran har klarat sig undan elden, då de avlägsnades för restaurering veckan tidigare.
21.40 Paris brandchef, general Jean-Claude Gallet, meddelar att trots en insatsstyrka på över 400 brandmän, två helikoptrar och två tankbilar som pumpar vatten från Seine är det ännu ”oklart om vi kommer att kunna hindra elden från att sprida sig till det norra klocktornet. Om det kollapsar, lämnar jag det upp till er att föreställa er omfattningen av skadan.” Faller tornen, hotar de att riva med sig större delen av kyrkobyggnaden.
22.40 Notre-Dames ärkepräst Patrick Chauvet förkunnar att två av kyrkans mest värdefulla reliker, törnekronan och Sankt Louis mantel, finns bland de klenoder som har räddats undan lågorna via mänskliga kedjor. Samtidigt rapporteras det att en brandman har skadats.
22.55 Elden klassas nu som mindre intensiv. Det norra klocktornet, som hotade att kollapsa, har räddats. Räddningstjänstens talesman förkunnar att katedralens grundstruktur har räddats även om två tredjedelar av taket har förintats.
23.15 Paris ärkebiskop Michel Aupetit uppmanar alla Paris kyrkor att ringa i sina klockor. I ett tal utanför Notre-Dame tackar han brandmännen för att ”med livet som insats … ha räddat båda klocktornen”.
Tisdag 16 april
01.05 Åklagare förklarar att de granskar ett fall av ”ofrivillig skadogörelse genom eld” och att åklagarmyndigheten är i färd med att intervjua arbetarna i restaureringsprojektet, då branden tycks ha börjat vid byggställningarna.
03.40 Räddningstjänstens talesman säger att branden är helt under kontroll. Ett större antal brandmän blir kvar i kyrkan för arbete med eftersläckning.
09.30 Branden förklaras fullständigt släckt.
FRANKRIKES KATEDRALER
Frankrike har 154 katedraler. 87 ägs av staten, 67 är kommunalt ägda. Särskilt berömda är t.ex. katedralerna i Reims (med Marc Chagalls fönster), Chartres (med sin mystiska golvlabyrint) och Rouen (flitigt avmålad av Claude Monet). Paris andra världsberömda helgedom, Sacré-Cœur, är inte en katedral utan en basilika.
KATEDRALER, BASILIKOR OCH KYRKOR
En katedral är en kyrka där en katolsk biskop residerar – att jämföras med protestantismens domkyrka och domprost. Basilika är en hederstitel som delas ut av påven. Basilikan står under katedralen i rang, men över vanliga kyrkor. För att krångla till det syftar termen basilika dock också på en viss typ av kyrkoarkitektur och har även en komplicerad historisk bakgrund, vilket gör att exempelvis Peterskyrkan i Vatikanstaten klassas som en basilika och inte en katedral – trots att det är självaste påvens högsäte.
VISSTE DU … att Victor Hugos succéroman Ringaren i Notre-Dame från 1831 gled upp i toppen av bästsäljarlistan på näthandelssidan Amazon i Frankrike dagen efter branden?
