Även om skogsbränder har en positiv effekt på skogens ekologi följer också många negativa konsekvenser för markägare, boende och samhället i stort. Tack vare ny forskning har vi dock en hel del kunskaper som kan hjälpa oss att minska okontrollerad brandspridning och dess konsekvenser.
Text: Johan Sjöström Frida Vermina Plathner, RISE
Merparten av Sverige ingår i barrskogsbältet och därmed är skogsbränder en naturlig del i vårt landskap. Före industriellt skogsbruk och mekaniserade släckinsatser brann i genomsnitt en procent av skogen varje år, även om det oftast var koncentrerat till vissa synnerligen aktiva brandsomrar. Sedan mitten av 1800-talet har dessa brandarealer minskat med ungefär 99 procent på grund av effektiva släckinsatser behjälpta av vårt mycket täta skogsbilsvägnät. I genomsnitt brinner numera årligen cirka 3 600 hektar mark fördelat på 5 000 bränder.
En typisk svensk skogsbrand brinner i förnan under träden. Lagret av mossor, med inbäddat nedfall av barr och kvist utgör det viktigaste bränslet och om det därtill finns blåbär, lingon eller ljung kommer dessa ytterligare understödja brandens intensitet. Även om branden nästan aldrig involverar träden i sig blir markbränderna mycket intensiva vid torra och blåsiga förhållanden. Ibland tar sig lågor i enstaka granar vars lågt hängande grenar kan få trädet att flamma upp som facklor och då kan smått brinnande material flyga medvind och antända marken tiotals meter framför flamfronten.
I sällsynta fall, med rätt väder och vegetation, förekommer kronbränder. Dessa involverar både marken och trädkronorna, sprider sig upp mot 30 meter per minut (i Västmanland 2014 spred sig branden 80 meter/minut under den värsta eftermiddagen) och är i stort sett omöjliga att attackera. Släckinsatserna får istället omplaneras för att begränsa branden längre fram.
Alla skogstyper brinner inte lika bra. Förnan under tallbestånd är mest eldfängd följt av den under granar. Om skogen har inslag av lövträd, såsom björk eller asp, kommer de fallna löven att påverka mossan genom att den kompakteras och blir mindre benägen till intensiv brand. På så sätt utgör blandskogar en mycket mindre risk för okontrollerade bränder, utöver andra positiva effekter såsom höga mångfalds- och rekreationsvärden.
Skogsbränder antänds till över 90 procent av människor, ibland med avsikt men oftast genom försummelse eller olyckor såsom dåligt släckta lägereldar eller förlupna riseldar. Det finns därmed en direkt koppling mellan befolkningstäthet och antal skogsbränder, varav de flesta är små (90 % är mindre än en fotbollsplan). Mönstret förändras dock då vi särstuderar stora bränder: ju större bränder, desto större sannolikhet att de inträffat i glesbygd. De stora bränderna antänds oftast genom blixtnedslag, skogsmaskiner eller återantändning av tidigare bränder.
Glesbygden har längre körsträckor mellan brandstationerna och färre människor som kan upptäcka bränder och påbörja släckarbetet. Alla bränder är ju små från början och tiden innan släckinsatser påbörjas är avgörande för brandens slutliga omfattning. Lång tid till angrepp är gemensamt för nästan alla bränder över några hundra hektar. Brandsommaren 2018 brann över 25 000 hektar i Sverige och en akut brist på personal och utrustning uppstod då hela landet hade ovanligt hög brandrisk.
Denna utarmning försvårade inte bara tidigt ingripande utan ledde också till att bevakning och eftersläckning av redan kontrollerade bränder blev lidande. Av de tolv bränder som det året omfattade mer än 200 hektar antändes elva initialt av blixtnedslag. Men tio av dem lyckades räddningstjänsten slå ner i tidigt skede, för att de en dag senare istället vakna igen och växa sig stora visar en genomgång från Sveriges Lantbruksuniversitet.
Rent ekologiskt är bränderna så gott som enbart positiva. Vissa delar av världen drabbas av jorderosion i sluttningar efter bränder men detta är näst intill obefintligt i den humusrika svenska skogsmarken. Eftersom vårt skogslandskap genom århundraden utvecklats med återkommande bränder är mycket av vår naturliga flora, fauna och funga istället beroende av skogsbränder. Därför avsätts ibland brandskadad skog till naturreservat och skogsvården utför dessutom naturvårdsbränningar för att behålla biodiversiteten i skogar med höga naturvärden.
Ekonomiskt medför dock bränder insatskostnader för kommuner och stat och dessutom inkomstbortfall av skogliga värden. Även om träden i sig inte brinner betingar svärtade stammar ett lägre pris då de är svårprocessade som timmer eller pappersmassa och måste avverkas innan de når full potential. De största bränderna orsakar även personlig förlust då hela uppväxttrakter kan förändras på ett ögonblick eller ärvda skogsegendomar försvinner.
När vi efter de stora bränderna 2018 körde genom brända skogar i Ljusdal slog det oss hur olika bränderna drabbat husen inom brandområdet. I vissa fall möttes vi av en skorsten och krossade takpannor – mitt i en prunkande trädgård. I andra fall hade elden krupit fram och nafsat på ett altangolv, lämnat ett svärtat hörn, och sedan bestämt sig för att låta resten av huset vara. Ibland stod opåverkade trädgårdar och hus kvar, som öar i ett svart landskap.
Skogsbränder kan antända hus på tre olika sätt: (1) genom strålningens uppvärmning av fasaden till dess självantändningstemperatur, (2) genom att brinnande partiklar (flygbränder) landar olyckligt och initierar brand på eller i huset och (3) genom direkt flamkontakt med husets brännbara element. Experiment från stora kanadensiska bränder visar att antändning enbart via strålning är osannolikt även om det underlättar för de andra förloppen.
Flygbränder är en vanlig antändningsmekanism i Kanada, Australien och Sydeuropa där högintensiva bränder kastar upp mänger av glödande partiklar i luften. Efter att ha undersökt alla hus inom bränderna i Ljusdal 2018 och Västmanland 2014 verkar dock flesta hus antänts i relativt lågintensiva bränder genom direkt flamkontakt, vilket förutsätter brännbart material precis intill fasaden.
Vi kunde inte statistiskt avgöra vilka byggnadslösningar som lättast undslapp flammorna men såg att små åtgärder i trädgården markant kunde öka husens passiva brandskydd. Det bästa brandskyddet var en klippt gräsmatta runt hela huset. Gräsmattor innehåller nämligen för lite bränsle för att bära en löpeld och en fem meter gräsmatta hade signifikant påverkan på utfallet.
Ett annat passivt skydd utgjordes av lövträd kring tomten. Lövfallet gör förnan mindre eldfängd som beskrevs ovan, och lövkronan kan utgöra skydd mot brandens värmestrålning och flygbränder. Ytterligare en effektiv ’åtgärd’ var att undvika förvaring av ved, brädor eller annat brännbart direkt vid fasaden.
Även om stora bränder härjar i skogsmark under högsommaren så inträffar de flesta bränder under våren innan växtsäsongen sätter fart. Efter snösmältning finns gott om fjolårsgräs och annan död lätt vegetation som blir bränntorr efter bara en eftermiddag med torrt och soligt väder, även om det regnat under natten innan.
När våren fortskrider växer nytt gräs och andra örter upp, med en dramatisk effekt på brandbenägenheten då den gröna växtligheten är mycket rik på vatten. Därför är säsongen för gräsbränder tydligt avgränsad, typiskt 4 – 6 veckor lång, och ofta separerad från den faktiska skogsbrandssäsongen. Vårbränder uppvisar ofta snabb spridningshastighet, särskilt vid vindbyar, även om intensitet och brandareor ofta är mindre än för skogsbränder.
Den snabba spridningspotentialen under våren underskattas ofta av allmänheten som kan uppleva att själva marken är blöt. Därför är det också just dessa små bränder, i närheten av bebyggelse, som faktiskt har de största konsekvenserna på människor och byggnader. Studerat över 27 finner vi hela 23 dödsfall kopplade till denna typ av bränder jämfört med ett dödsfall under sommarsäsongens stora skogsbränder.
En djupdykning ner i tusentals insatsrapporter visar att den vanligaste orsaken då vegetationsbränder leder till husantändning eller personskador är vårbränning av fjolårsgräs. En plötslig vindby sliter oftast flammorna över det döda, gulbruna gräset snabbare än vad den ansvarige mäktar med och vatten är sällan framdraget i tillräcklig omfattning.
Vi får ofta frågan om man därmed bör införa eldningsförbud under gräsbrandssäsongen. Svaret är inte helt enkelt då bränning av äng och betesmark är en kulturhistorisk skötselmetod, som tidigare var livsviktig över hela Sverige. Även om det inte är en del av modernt jordbruk har det stora kulturhistoria värden för att sköta öppna marker och bidrar till biodiversitet i kulturlandskapet.
Den näst vanligaste orsaken till skador är ris- och skräpeldning under våren då flammorna sprider sig utanför sin (eventuella) skyddsbarriär, för att sedan sprida sig genom fjolårsgräs till närmaste hus i vindriktningen. En tredje kategori är trädgårdsbränder från en uppsjö av orsaker, såsom ogräsbrännare, heta arbeten, fyrverkeripjäser eller felhanterad aska. Trädgårdsbrändernas gemensamma nämnare är att de oftast sprids via häckar eller buskar bestående av tuja, cypress eller gran. Denna tredje brandtyp är inte begränsad till naturnära bebyggelse, utan förekommer även i stadsmiljö.
Diskursen om skogsbränder kretsar ofta kring klimatförändringar och vad vi har att vänta oss i framtiden. Torrt väder är en förutsättning för bränder men brandförsvarets organisation och val av markanvändningen är minst lika viktigt för utfallet av bränder.
Kapaciteten för släckinsatser har förstärkts avsevärt de senaste åren, exempelvis med införandet av statligt finansierade helikoptrar och centrala ledningssystem som innebär att inre ledning bedrivs över större områden än förut då enskilda kommuner ofta arbetade isolerade från varandra. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap uppdaterar också nationella kartor över risken för både skogs- och gräsbrand varje timme samt erbjuder stöd i form av utrustningsdepåer och ledningskapacitet. Nya verktyg i form av antändnings- och bränslemodifierade riskkartor samt automatiska detektionssystem håller på att utvecklas i samarbete med RISE.
Åtgärder inom markanvändning som kan påverka framtidens brandutfall är främst skogsbrukets val av trädslag, i synnerhet hur kraftigt lövträden gallras bort i unga bestånd samt plantering av Contortatall, som ger upphov till än mer eldfängd förna än vår inhemska tall. Ny dränering av skogsmark förbjöds 1993 men befintliga diken underhålls alltjämt samtidigt som kampanjer för återställande av våtmarker genomförs. Balansen mellan dessa två kommer också att påverka hur skogen brinner under årtionden framöver.
Klimatförändringarna har redan nu ökat somrarnas temperaturer och nederbörd. Dessa förändringar har motsatt effekt på brandrisken och än så länge har bara små förändringar i skogsbrandrisken noterats. Prognoserna inför framtiden pekar på oförändrad eller minskad brandrisk i stora delar av Norrland medan fler högriskdagar förväntas i de redan nu torra områdena i sydöst. Med vetskapen om vilka små insatser som kan påverka risken för skogsbränder verkar denna därför mest ligga i våra egna händer och bör hanteras med aktsamhet för lokala samhällen samt kultur- och naturlandskap.
Mer om skogsbränder och bostäder:
Årligen hotas 220 byggnader i 125 vegetationsbränder. Av dessa så antänds 30 byggnader årligeni 20 olika bränder. 25 procent är bostadshus eller sommarstugor, resten är lador, jaktstugor eller andra uthus. 0,9 personer per år omkommer i vegetationsbrand.
Så här skyddar du enklast ditt hus:
En klippt gräsmatta runt hela huset
Sparsamt med brännbart material intill fasaden
Lövträd vid tomtgränsen
Mer att läsa:
Om skogs- och gräsbränder i Sverige
Johan Sjöström & Anders Granström (2020), Skogs- och gräsbränder och gräsbränder i Sverige: Trender och mönster under senare decennier. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB1536
Johan Sjöström och Anders Granström (2023), Human activity and demographics drive the fire regime in a highly developed European boreal region, Fire Safety Journal
Om hur hus klarar sig undan skogsbränder
Frida Vermina Plathner, Johan Sjöström & Anders Granström (2023), Garden structure is critical for building survival in northern forest fires – An analysis using large Swedish wildfires, Safety Science
Om skogsbränslen och lövträdens inverkan
Frida Vermina Plathner, Johan Sjöström & Anders Granström (2022), Influence of tree species on surface fuel structure in Swedish forests, Advances in forest fire research
Om brandsommaren 2018
Anders Granström, Brandsommaren 2018: Vad hände, och varför? Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB1496
Om gräsbränder
Johan Sjöström, Anders Granström, Anna Jansson & Johan Bohlin (2021), En ny modell för gräsbrandsfara i Sverige, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB1721
Johan Sjöström och Anders Granström (2023), A phenology-driven fire danger index for northern grasslands, International Journal of Wildland Fire
Figur 1: Naturvårdsbränning under försommaren 2023. Foto: Johan Sjöström
Figur 2: Väggmossa är en av de vanligaste mossorna i barrskogen och utgör ett gott bränsle tillsammans med dess införlivade nedfall av dött material från träden. Foto: Johan Sjöström
Figur 3: Antal gräsbränder per dag (medel över 25 år) i tio olika svenska regioner där gräsbrandssäsongen succesivt är kortare och senare längre norrut. Från Sjöström & Granström (2023)
Figur 4: Bostadshus som överlevde passage av en mycket intensiv brand i Västmanland 2014. Foto: Helikopterbataljonen.
