Det skulle bli årets fest med ungdomar från hela stan. Men kvällen slutade i den värsta brandkatastrofen i modern tid, där 63 människor dog. I år är det 25 år sedan diskoteksbranden i Göteborg.
Text: Pernilla Fredholm
Det är den 29 oktober 1998. Larmet som kommer klockan 23.42 handlar om brand i en fastighet vid Backaplan på Hisingen. För Lundby brandstation som är närmast tar utryckningen bara några minuter. När man närmar sig Backateatern syns en tilltagande rökutveckling. Brandmästaren begär då hjälp från ytterligare en station, med tanke på att det kan handla om en brand i teatern.
-Men det fanns inget i utlarmningen som beskriver det vi möter när vi kommer fram, säger Per-Anders Lindfeldt som var rökdykare i tjänst just den natten. Idag arbetar han som insatsledare vid Räddningstjänsten Storgöteborg.
Vid Makedoniska föreningens lokaler intill Backateatern utspelar sig chockerande och obeskrivliga scener. Planen utanför är full av skrikande ungdomar vilket gör det svårt för brandbilarna att komma intill. Människor hoppar och blir knuffade från fönster som sitter sex meter upp i den brinnande tegelbyggnaden. På marken ligger alltifrån lindrigt skadade till döda, mobiltelefoner ringer oupphörligen som ingen svarar i. Folk rycker i brandmännen för att få hjälp med sina vänner. Insatsledaren konstaterar snabbt att det är livräddning som gäller och börjar larma in ambulanser och fler brandbilar.
-Även om stämningen var upprörd och kaotisk gjorde ungdomarna verkligen allt de kunde för att hjälpa varandra och bidrog till att rädda liv. Att vi som brandmän vid den här tiden även var ambulansutbildade var också till väldigt stor nytta, säger Per-Anders Lindfeldt.
I trapphuset upp till festlokalen är trängseln enorm eftersom mängder av unga försöker ta sig ut samtidigt och fastnar. Att följa något slags reglemente i den här situationen är lönlöst.
-Normalt sett ska man aldrig agera ensam som rökdykare, men vi var tvungna att dela på oss eftersom läget var så akut. Utifrån såg jag en tjej som klamrade sig fast vid ett fönster högt upp, jag fick dit en stege och klättrade dit, säger Per-Anders Lindfeldt.
Där inifrån hörs fruktansvärda skrik, händer sträcks upp i panik. Per-Anders får ner flickan, skyndar upp igen, tar tag i en hand och lyckas dra loss en ännu en person som verkar sitta fast bland många andra. Det är nästan omöjligt att se något därinne för den tjocka, svarta röken.
-Efter att jag fått ut även den flickan klättrar jag upp igen. Röken är fruktansvärt het, jag sträcker mig ner och får tag i en hand, drar och drar. Jag tror inte det ska gå men till slut får jag upp ännu en som jag sen får bära nedför stegen, säger Per-Anders Lindfeldt.
Lågor börja slå in i rummet och Per-Anders inser att han behöver en brandslang för att kunna ta sig in i lokalen och fortsätta räddningsarbetet. En kollega ansluter och när de förbereder sig för att klättra in, ser de lampljus från rökdykare därinne som ropar att det inte finns något mer man kan göra. I det svaga ljuset ser Per-Anders också hur högt upp det är till fönstren även inifrån.
-Efteråt visar det sig att 26 döda ungdomar låg i det rummet, de hade tagit sig in där i hopp om att komma ut den vägen. De dog av rökgaserna, säger Per-Anders Lindfeldt.
Själva festlokalen är ett inferno av mörker, rök och skrikande människor. Man ser inte mer än silhuetter, de som ligger på golvet håller fast i varandra och rökdykarna får kämpa för att dra loss dem. Röken, värmen, utmattningen och trycket bakifrån har fått ungdomarna att sjunka ihop och kilas fast.
Lite tidigare på kvällen står 19-årige Rozbeh Aslanian i festlokalen och skålar med sina vänner. Här finns närmare 400 ungdomar istället för de 150 som lokalen har tillstånd för – något som ingen av de unga arrangörerna insett risken med. Stämningen är på topp, men plötsligt kommer en kompis med ett stressat uttryck i ansiktet, säger att han ska kolla till en högtalare som ryker. Rozbeh ser honom gå bort mot dörren längst bort i lokalen.
-Jag förstår att han tar tag i dörren och den smäller upp med omänsklig kraft. I samma stund är det som att allt syre sugs ut från festlokalen genom den dörren och några sekunder senare spottar den ut tjock svart rök. Lampor exploderar och det blir becksvart, säger Rozbeh Aslanian.
Det var inte från högtalaren röken kom, utan från dörren bakom som ledde ner i trapphuset mot nödutgången. Där hade branden börjat, men samtidigt dämpats på grund av bristen på syre. När dörren öppnas blir det som en explosion och elden sprider sig snabbt. Panik bryter ut, folk ramlar och fastnar i varandra, även Rozbeh.
Lärdomar från Diskoteksbranden
-Jag hör mina vänner skrika, det låter som när vi åkte berg-och-dalbana på Liseberg på sommaren innan. Det ligger en flicka ovanpå mig, hon skriker efter sin mamma, att hon inte kan andas, säger Rozbeh Aslanian.
Människor klättrar ovanpå varandra, försöker komma ut genom den enda utgången som finns kvar. Där blir det stopp, dels på grund av att dörren är för smal. Dessutom står ett mindre bord i vägen vid entrén. Stockningen som uppstår blir en av de största orsakerna till att så många dör.
-När jag ser människohögen vid dörren tänker jag att nu är det slut, säger Rozbeh Aslanian.
Klockan 01.30 bedömer vakthavande brandingenjör att branden är under kontroll. Alla överlevande är ute ur byggnaden och vårdas. Klockan 01.45 transporteras den sista skadade personen från platsen. Fem dagar senare hittas den sista kroppen av en flicka som fortfarande var saknad. Rozbeh Aslanian ligger på sjukhus i tio dagar med omfattande rökskador och har förlorat 35 vänner i branden.
-När jag idag tänker tillbaka på kvällen är det inte bara med sorg utan också glädjen vi kände innan katastrofen. Vi var ungdomar med ursprung i 44 länder som dansade och hade roligt tillsammans. Det minnet vill jag bevara, säger Rozbeh Aslanian.
De som överlevde, liksom de som hjälpte till med räddningsarbetet får bära med sig upplevelserna resten av livet. Per-Anders Lindfeldt och hans kollegor fick hjälp av den egna krisorganisationen som han tycker var fantastisk:
-Just att den byggde på arbetande personal som varit i liknande situationer var oerhört viktigt för att kunna bearbeta det vi varit med om den kvällen. Det hjälpte oss också att förstå att vi verkligen gjorde allt vi kunde, säger Per-Anders Lindfeldt.
FAKTA DISKOTEKSBRANDEN GÖTEBORG:
- Branden startades sent på kvällen 29 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på Hisingen som tillhörde Makedoniska föreningen.
- Det var omkring 400 ungdomar i lokalen, som var avsedd för maximalt 150 personer. Lokalen saknade brandlarm.
- 63 människor mellan 12 och 20 år omkom. 215 skadades, 50 av dem fick allvarliga skador.
- De flesta som avled hade mer eller mindre uttalade brännskador, men den vanligaste dödsorsaken var kolmonoxidförgiftning.
- Cirka 60 ungdomar räddades av rökdykare.
- Branden visade sig senare vara anlagd av fyra ungdomar som nekats gratis inträde varefter de istället tar sig in bakvägen via nödutgången. Eftersom det stod stolar och bord staplade i trapphuset kunde de inte komma upp till festlokalen som de tänkt. De bestämmer sig då för att åtminstone få igång brandlarmet och förstöra festen. En av dem tänder på papper vid möblerna och sedan springer de ut.
- De fyra dömdes i juni 2000 för grov mordbrand. Tre av dem fick fängelse i sju till åtta år. En dömdes till sluten ungdomsvård i tre år.
BRANDFÖRLOPPET:
- Den anlagda branden börjar vid foten av den trappa som leder ner mot nödutgången. Elden utvecklas uppåt i trapphuset som rökfylls högst upp, varpå den tjocka röken pressas ner och fyller hela trappschaktet.
- När rökskiktet når ner till lågtopparna uppstår en ofullständig förbränning på grund av underventilering. Det gör att branden dämpas och lågorna blir mindre. Trapphuset blir som en gasgenerator och de brännbara gaserna stiger uppåt i röken, utan att antändas i brist på syre.
- Värmen från branden medför även att ett övertryck uppstår i trapphuset, vars överdel fylls med rök och brännbar gas.
- Branden i trapphuset tros ha utvecklats under 20-25 minuter, innan springor runt dörren till diskotekslokalen släpper igenom rök. Den som öppnade dörren för att se varifrån röken kom får en het våg av rök och brandgaser mot sig.
- Dörren förblir öppen eftersom sprinten i dörrstängaren monterats bort tidigare när man bar ut möblerna i trapphuset för att få mer plats i festlokalen. Att dörren inte stängs gör att branden sprider sig mycket snabbt.
Almirante Storni -nu vet vi svaret!
