Annons

Du är här

Rektor Elisabeth Landström går i korridoren i skolan.
Det är trångt i de tillfälliga skollokalerna men Elisabeth Landström är glad över att såväl elever som personal gör sitt bästa för att hålla en trevlig stämning.

Skolad i kriser

Publicerad13 november 2018  Text Karin Wandrell

Goda exempel

Det tog bara några dagar innan rektor Elisabeth Landström och hennes kollegor var i full gång igen i nya lokaler efter den anlagda branden på Björkskataskolan i Luleå.

Elisabeth Landström var på semester i Paris när hon fick beskedet att någon hade kastat in ett brinnande föremål i personalutrymmet i skolan. Det brann rejält och när släckningsarbetet var över var hela personaldelen plus hemkunskapsrummet på våningen ovanför utbränd.

– Eftersom ventilationen drog igång på grund av branden blev alla övriga utrymmen i skolan sotskadade, berättar Elisabeth Landström. 

Den 3 maj samlades all personal till krismöte i en annan skola där även skolförvaltningen, kommunhälsan, psykologer och stadsbyggnadsförvaltningen, som äger fastigheten, deltog. 

– Vi konstaterade att vi inte längre hade någon skola för våra 300 elever i årskurs 7–9 och beslöt att stänga verksamheten i tre dagar för att försöka hitta andra lokaler. Det visade sig gå snabbt eftersom Vattenfalls gamla kontorslokaler mitt i stan stod tomma. Det sorgliga i sammanhanget var att en annan skola, som råkade ut för en anlagd brand förra året, hade huserat där innan oss och precis hann flytta tillbaka innan vår skola brann.

På bara två dagar lyckades Björkskataskolan låna ihop möbler från alla håll och kanter i väntan på att klassrumsmöblerna skulle saneras och den 7 maj öppnade skolan igen. 

– En kvart innan lunch kom matsalsmöblerna som hade snabbsanerats, men det saknades fortfarande bänkar och bord i flera klassrum så eleverna fick sitta på golvet. Vi hade heller inget läromaterial så lärarna sprang och köpte pennor och papper. Eleverna har lånedatorer som de egentligen ska ta med sig hem varje dag, men eftersom alla inte hade gjort det blev vissa sotskadade. Vi har kunnat sanera de flesta, men i det första akuta skedet var frågan: vad gör vi nu?

Med drygt en månad kvar till skolavslutningen gjorde lärarna sitt bästa för att få igång undervisningen och när det var dags för sommarlov drog alla en lättnadens suck och konstaterade att de hade klarat uppgiften.

Bussas till och från skolan

Vem eller vilka som har anlagt branden är ännu okänt, men för Elisabeth Landström spelar det ingen roll. 

– Det är tragiskt nog som det är och jag har valt att inte spekulera i vem det kan vara, det får polisen sköta. Det jobbigaste i allt det här är nog sorgen som medarbetarna känner. Vissa orkade inte ens gå in i skolan första dagen efter branden. En del har jobbat här i 30 år och det är många som har mått dåligt psykiskt. Alla saker som till exempel vår textillärare hade samlat på sig under åren är förstörda. Det blir så personligt och privat på något sätt, särskilt när det gäller de praktiska och estetiska ämnena.

Till en början var tanken att skolan skulle flytta tillbaka efter jul, men kommunen har nu beslutat sig för att göra om hela ventilationen och andra renoveringar så inflytten blir först hösten 2019. Eftersom de nya lokalerna ligger mitt i stan innebär det en hel del logistik med elever som ska bussas till och från skolan och även till och från träslöjden och idrottshallen eftersom de lokalerna klarade sig bra.

– För att hinna med har jag fått en rektorsresurs den här terminen som kan rådda allt det här, säger Elisabeth Landström.

En farhåga efter branden var att eleverna skulle söka sig till andra skolor, men det har inte skett. Trots bussning och trånga lokaler började hundra nya elever på skolan till hösten, något Elisabeth Landström är glad över.

– Vår vision är möjligheternas skola, vilket jag tycker vi har gett tydliga bevis på efter branden. Lärare och annan personal har visat att det går att växla om och få det att fungera trots allt.

Jobbig period

Men branden är inte den första krisen Elisabeth Landström har fått hantera efter sitt tillträde som rektor för två år sedan. Då var det mycket skriverier i lokalpressen om stölder, klotter, skadegörelse och misshandel som hände i och runt skolan på kvällarna.

– Men även när det var som värst var det aldrig så illa som det framställdes. Det är barn som mår dåligt som utför sådana här saker och det handlade om ett fåtal elever. Vi jobbade mycket med dem och samarbetade även med polis, socialtjänst och naturligtvis föräldrar för att komma tillrätta med problemet och hitta vägar framåt.

Men visst var det en jobbig period menar Elisabeth Landström. Det var inte lätt att försöka arbeta främjande och förebyggande i ett akutläge samtidigt som hon skulle dämpa oron från olika håll.

– Många föräldrar var oroliga för sina barn och jag fick också samtal från föräldrar vars barn skulle börja sjuan som undrade om det var tryggt att gå här. Det som hände i skolan kopplades också mycket ihop med vad som skedde i ett bostadsområde i närheten där det förekom bilbränder och annat. Jag tycker att det blev lite fel eftersom ingen vet om våra elever var inblandade i det.

Elisabeth Landström ökade närvaron av vuxna på rasterna och testade att ha elevassistenter. Hon valde också att tillfälligt stänga av vissa elever som fick undervisning på annat håll. Några återvände till sina klasser medan ett par stycken började i andra skolor.

– Det händer hela tiden saker på en högstadieskola med konflikter av olika slag. Allt är en fråga om hur man hanterar det. Vi polisanmäler till exempel alla typer av hot och våld, men mindre allvarliga och mer oklara situationer försöker vi reda upp själva. 

Hon menar att det har gjort att eleverna känner sig tryggare i dag eftersom de vet att det blir konsekvenser. Samtidigt fortsätter huvuduppgiften att jobba främjande och förebyggande så att inga sådana situationer uppstår. Det sker bland annat genom trygghetsenkäter som alla elever ska besvara för att fånga upp eventuell oro. 

– Det är i klassrummet vi lägger grunden för hur vi beter oss mot varandra. Det handlar om enkla saker som hur vi hälsar på och är mot varandra. Det är väldigt trångt här och då är det ännu viktigare hur vi beter oss. Jag har också börjat med hemklassrum vilket skapar en trygghet som inte fanns tidigare.

Tryggare skola med öppnare klimat

I dag tycker Elisabeth Landström att det har blivit ett öppnare klimat i skolan och att man har fått bukt med de problem som mötte henne i början. Elever som behöver mer stöd har fått ett resursrum där specialpedagoger jobbar med hjälp av elevstödjare.

– Vi ska tänka inkluderande, men inte in absurdum. Vissa elever måste få gå ut en stund ibland för att orka med skoldagen. Jag tycker att det är stor skillnad mot när jag själv gick i skolan på 70-talet då man knappt vågade gå i korridoren eftersom det aldrig fanns några vuxna där. I dag finns det en mycket större medvetenhet bland lärare att ta tag i saker. De skulle till exempel aldrig strunta i sexuella trakasserier som man ofta gjorde förr. 

Trots allt tycker Elisabeth Landström att det har blivit bättre överlag och att den svenska skolan är en bra skola där man erkänner och ser problemen och visar att handlingar ger konsekvenser.

– Om det uppstår konflikter i en grupp eller någon blir mobbad tar vi hit de berörda föräldrarna, inte eleverna, för att berätta vad som pågår och det gör att situationen löser sig nästan varje gång. Jag tror på att involvera föräldrar ännu mer när det gäller sådana saker och jag tror också att det går att förändra människor. Skolan har en fostrande roll när det gäller normer och värderingar, men vi ska inte agera extraföräldrar.

Att hon är stolt över sin skola och sina elever råder det ingen tvekan om. Trots allt som hände i våras kunde Björkskataskolan visa upp en gymnasiebehörighet på 95 procent vilket var bäst i kommunen.

– Det känns jättekul trots brand och flytt. Det visar att det är vi tillsammans som är skolan och inte byggnaden i sig. 

Nummer 5—2018

BrandSäkert 5 2018 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2018.