Annons

Du är här

FOTO_Yallatrappan

Så lyckas du bygga innanförskap

Publicerad17 maj 2017  Text Nathalie Borgman

Goda exempel

Ulrika Sedell, ledarskapskonsult, föreläsare och författare, delar med sig av ledarstrategier för att skapa lyckade modeller för integration som fokuserar på innanförskap istället för utanförskap.

 

Hösten 2015 präglades medierapporteringen i Sverige främst av flyktingströmmar – aldrig förr har lika många sökt asyl på ett år.

Samtidigt turnerade ledarskapskonsulten och författaren Ulrika Sedell land och rike kring med sin bok Bortom glastaket, men under resan mötte hon en helt annan typ av diskriminerande tak.

– Jag stötte på rasism och en retorik jag inte hört tidigare, säger hon. Allt från i skolor till branschorganisationer och företag. Eller när jag bara åkte tåg – det var helt uppenbart att det fanns tågvärdar som behandlade människor olika på grund av hudfärg.

Bilden förbättrades inte när hon följde media. Innehållet om flyktingströmmarna handlade med få undantag om problembilder – det kunde vara brottslighet, hypermaskulinitet, ekonomi eller bostadsbrist. Ulrika Sedell började fundera på hur hon kunde bidra till att nyansera bilden med att sprida kunskap om goda exempel där integrationen lyckats och där nyanlända istället berikade det svenska samhället.

– Jag och min kollega Eva von Wernstedt bestämde oss för att undersöka saken. Det är inte konstigt att rädsla och missnöje sprids och främlingsfientliga partier växer när det enda folk hör om är elände kopplat till nyanlända. Vi ville istället lyfta fram goda integrationsexempel, både för att ge en annan bild av situationen, men också för att ta reda på om det fanns gemensamma drag hos dem som lyckats.

Utmanar samhällets normer

Idag, ett år senare, har de träffat människor över hela landet och lyssnat på deras erfarenheter kring integration. Det är allt ifrån chefer i näringslivet till kyrkoherdar, entreprenörer, privatpersoner och kommunanställda. 15 av dem finns representerade i boken Vägar till innanförskap, som släpps i maj.

– När det gäller utmaningar återkom i princip alla till ett hinder: stelbenta strukturer i samhället och för långt avstånd mellan beslutsfattare och dem som utför. Det kan handla om beslutsprocesser hos myndigheter och kommuner, rädsla för att göra fel och bristande helhetssyn. Det finns en motvilja till att släppa rutiner och tänka nytt. Processen blir viktigare än resultatet.

Några gemensamma drag hos personerna Ulrika Sedell träffade var att de tänkte utanför boxen, var orädda och hade ett visionärt ledarskap med medmänsklighet i fokus – alla är lika mycket värda, punkt slut. Ett exempel är chefen för ett HVB-hem (hem för vård eller boende) i Ljungby som beslutade att låta ungdomarna bo kvar på hemmet tills de fyllt 21 år, istället för 18 år som lagen säger.

– En 18-åring i Sverige går i gymnasiet. Ungdomar som fyller 18 och bor på HVB-hem blir vanligtvis slussade till ett slags vuxenhem, där de inte får samma stöd och måste ta studielån – vilket alla inte får. Det resulterar i att många hoppar av skolan.

Chefen i Ljungby vägrade släppa sina ungdomar så tidigt. Istället lät hon dem bo kvar för samma peng. Hon stöttade dem under hela gymnasietiden, och lät dem träna på allt från arbetsintervjuer till att skriva CV:n. På studenten väntade hon på skolgården med plakat, precis som klasskamraternas föräldrar. Resultatet är att 100 procent av ungdomarna har jobb när de flyttar från HVB hemmet i Ljungby – till skillnad från de cirka 30 procent i andra HVB-hem.

Fem gemensamma nämnare

I arbetet med boken har Ulrika Sedell och Eva von Wernstedt ringat in fem gemensamma faktorer som karaktäriserar personerna de har träffat: De utmanar samhällets normer, skapar nya eller modifierar modeller för innanförskap, har målgruppen som medskapare, är snabba beslutsfattare och enormt skickliga på att nätverka.

– Det här gänget är förändringsledare som hela tiden återkommer till syftet med verksamheten. De är visionära och har ett starkt civilkurage. Många har stått upp när det blåst hårt, har tagit konfrontationer och gått emot beslut – de orkar ta fighten, säger Ulrika Sedell.

I Rosengård i Malmö skapade initiativtagaren Christina Merker-Siesjö tillsammans med arbetssökande kvinnor Yalla Trappan, ett kvinnokooperativ som erbjuder catering, sömnadstjänster och städ- och konferensservice.

– I Sverige har vi en tradition av att utbilda oss för att få arbete – men här tänkte de tvärtom, fortsätter Ulrika Sedell. Istället för att utbilda tittade de på vad den här gruppen kvinnor på 40–50 år kunde och anpassade arbetet därefter. Idag har Yalla Trappan egna kunder och samarbeten med Ikea, Skånetrafiken och Stadsbiblioteket. Kvinnorna tar ut lön, kan ta lån och blir bättre på svenska, vilket även gör det möjligt för dem att till exempel samarbeta med lärare angående deras barn i skolan.

Ett annat exempel är Ekängens vänner på Gotland. Under en natt dök 60 nyanlända upp i bygden, som endast har 200 invånare. Dagen efter samlades 50 av invånarna på biblioteket. Där skapade de blixtsnabbt en Facebookgrupp för att organisera sig och engagera fler. Några var pensionerade svenskalärare som började undervisa direkt, andra samlade ihop kläder och leksaker medan åter andra lånade ut sina semesterhus. Med tiden blev de vänner, ordnade fester och skapade ett gemensamt sammanhang tillsammans.

– Det här är visserligen ett själv­organiserat nätverk, men elementen går igen även i stora organisationer; de är snabba, inkluderande, innovativa, tänker nytt och anpassar sig efter förändringar eller utmaningar som dyker upp längs vägen.

Nyckeln heter nätverk

För att kunna arbeta liknande som exemplen ovan krävs relationer till andra enheter. Intervjupersonerna i projektet rör sig över gränser, oavsett om det handlar om näringsliv, partier, avdelningar eller grannen i byn.

– En del av problematiken med integration i Sverige handlar om att besluten tas sakta och att parterna saknar relation till varandra. Handläggarna sitter på varsin enhet och bestämmer, även om besluten rör samma person. Man vet inte vem man ska ringa på en annan enhet. Modern organisationsutveckling fokuserar bland annat på nätverksorganisationer. Genom att bygga in nätverk som arbetsform blir verksamheten flexibel och gör att man snabbt kan fånga möjligheter och agera på dem.

Det här går även att applicera på räddningstjänsten. Förutom att jobba aktivt med relationer till exempelvis stökiga ungdomar i segregerade områden behöver räddningstjänsten även skapa goda relationer till polisen, socialtjänsten, kommunen eller ungdomsgården.

– Det är självklart en resursfråga, men ett sätt att exempelvis minska antalet bilbränder är att jobba aktivt med ett innanförskap – då är både kontakter och människosynen väldigt viktig. Och det fungerar inte att ansvaret för integration läggs på en enda samhällsenhet – alla behöver bidra för att få ett ökat innanförskap.

Brandkonferensen 2017

Ulrika Sedell, ledarskaps-konsult, före-läsare och författare, delar med sig av ledarstrategier för att skapa lyckade modeller för integration som fokuserar på innanförskap istället för utanförskap.

Fem avgörande framgångsfaktorer för innanförskap

Utmana samhällets normer

Tänk utanför rutiner och regler. Det som vi tog för givet igår kan vara direkt inadekvat idag.

Skapa nya modeller

Gör annorlunda om det behövs och gå tillbaka till verksamhetens syfte och varför den finns. Modeller/metoder kan snabbt bli förlegade när samhället förändras.

Låt målgruppen vara medskapare

Inkludera målgruppen i utvecklingsarbetet för att gå i takt med målgruppens behov.

Skapa snabba beslutsprocesser

Våga ta tillfälliga beslut när förutsättningarna är oklara. När det sker snabba förändringar krävs nya beslut.

Skaffa kontakter över gränser

Skapa ett brett nätverk och använd nätverket utifrån verksamhetens syfte och mål.

Nummer 3—2017

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2017.