Annons

Du är här

Franska brandmän övar på att släcka bränder orsakade av gasbilar.
Allt fler bussar drivs med gas. Den större volymen i tankarna gör dem till stora riskobjekt.

Gasdrivna fordon kräver nytt insatstänk

Publicerad17 maj 2017  Text Nathalie Borgman

Ny teknik

Fordon som drivs av alternativa drivmedel ökar i Sverige – men hur ska man tänka insatsmässigt vid en gasbilsolycka? I takt med att allt fler bilister kör gasen i botten behöver även räddningstjänsten gå till botten med hur de ska agera.

Ett bränsleskifte har påbörjats i Sverige. Traditionella drivmedel, som bensin och diesel, fyller fortfarande tankarna i de flesta svenska bilar – men trenden bland fordonstillverkare är tydlig: bilar som går på alternativa drivmedel utvecklas i en rasande fart. Anledningarna är många, men två stora bakgrundsfaktorer är att världens oljekällor är allt mer ansträngda och att de nya bränslena helt enkelt påverkar miljön mindre.

Idag finns cirka 60 000 gasdrivna fordon i Sverige och antalet spås öka exponentiellt. Fordonen har nämligen många fördelar; de släpper ut mindre koldioxid och gas är billigare än både bensin och diesel. Bra pris och bättre för miljön är starka incitament för konsumenter – men finns det en baksmälla?

Nya drivmedel, nya risker

En tänkbar konsekvens av att allt fler gasbilar rullar på svenska vägar är att fler olyckor kan inträffa. De är fortfarande relativt få i Sverige, men utmaningen för räddningstjänsten ligger i att agera på rätt sätt. Risken för explosioner är exempelvis högre för gasbilar på grund av trycket i tankarna. Okunskap om tankarnas placering och status vid olycka kan få förödande konsekvenser. Många personbilar har även bokstavligt talat gasen i botten – tankarna sitter under bilen vilket gör dem känsliga för korrosion och i förlängningen läckage. Vätgas, som hittills går att tanka på fem ställen i Sverige, är dessutom nästan osynlig vilket kräver att räddningstjänsten använder värmekameror vid insatsen.

För att kunna avgöra vilken typ av insats som lämpar sig bäst beroende på situation och fordonstyp behöver räddningstjänster världen över ökad kunskap och nya riktlinjer och rutiner.

Ett land som har kommit långt i arbetet är Frankrike. Där har räddningstjänsten eldat fler än 550 personbilar och fem fullstora gasbussar i lärosyfte. Resultatet sammanfattas i en gratis handbok på nätet, samt i en utbildning för räddningstjänsten. Det är däremot inte säkert att fransmännens erfarenheter går att översätta direkt till svenska förhållanden då biltyper och olyckssituationer kan skilja sig åt. Skyddsavstånden sammanfaller dock med svenska rekommendationer.

En räddningstjänst som låtit utbilda medarbetare från Sverige är Oskarshamn. Brandmannen Johannes Strömberg var en av fyra som skickades ner till Frankrike för att ta del av fransmännens lärdomar.

– De är rätt offensiva, säger Johannes Strömberg. ­Avant, avant, framåt, framåt! hörde vi frekvent i bakgrunden när vi övade. Fransmännen har ofta en snittstyrka på en plus fem där ena teamet går på och kyler tanken medan det andra teamet släcker.

Men att släcka och kyla är långt ifrån det universella receptet för gasbränder. Förutom explosioner finns även risken att gasflammor skjuter ut från fordonet i oförutsägbara riktningar när smältsäkringarna gör att gasen evakueras från tankarna. Att välja offensiv eller defensiv insats är därför inte helt självklart.

– Fransmännen menar att om det inte finns liv att rädda ska man välja en defensiv insats, fortsätter Johannes Strömberg. Alltså, spärra av området och låta fordonet brinna ut likt ett övertänt hus. Om det däremot finns personer kvar i fordonet måste du förstås försöka släcka, exempelvis genom att använda vattenkanoner eller ett konventionellt slangsystem. Vi får nog vänja oss vid att dra ut vanlig slang som på 1990-talet, eftersom det går åt enorma mängder vatten.

Definiera fordonet

En grundläggande, men väldigt viktig lärdom Johannes Strömberg tog med sig från Frankrike är att alltid utgå ifrån att det är ett fordon med alternativt bränsle, ett AD-fordon, som brinner. Hit räknas både gas i form av exempelvis fordonsgas, vätgas, el eller hybrider. Det lättaste sättet att ta reda på fordonstyp är att slå på registreringsnumret, men i vissa fall kan skylten vara smält, och då krävs information från annat håll. Tore Eriksson är president för den internationella brandkårsorganisationen CTIF som ger ut metodstöd samt arbetar med brandförebyggande frågor internationellt. Det var även CTIF som ordnade så att svenska räddningstjänster kunde delta i utbildningen i Frankrike.

– Ju tidigare räddningstjänsten kan definiera fordonet desto bättre, säger han. Räddningstjänsten Höga Kusten Ådalen försöker till exempel få SOS att ställa frågor om fordonstyp och drivmedel redan vid utlarmning. Om larmet kommer från föraren själv är sannolikheten stor att personen vet vilket bränsle bilen drivs av och då kan räddningstjänsten planera insatsen mycket tidigare.

En annan faktor som förenklar insatsen är standardiseringar av insatskort för fordon. Idag saknas en internationell standard vilket gör att korten kan se olika ut beroende på tillverkare. Att känna till bilens konstruktion är särskilt viktigt när det handlar om gasbilar, eftersom tankarnas och ledningarnas placeringar kan skilja sig åt beroende på modell.

– Vi måste kunna säkerställa att räddningstjänsten kan bända, bryta och klippa på ett säkert sätt, fortsätter Tore Eriksson. Därför driver CTIF ett stort standardiseringsprojekt med stöd av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ISO, International Organization for Standardization, och 15 engagerade fordonstillverkare. Syftet är att skapa symbolbaserade kort som är enkla att förstå snabbt på en skadeplats, samt standardisera de så kallade Emergency Response Guidelines, som tillverkarna ofta ger ut vid lanseringen av en ny fordonsmodell.

Tankeväckande tankar

Den vanligaste typen av olycka som hittills har förekommit i Sverige är kopplat till personbilar och läckande gastankar. Det menar Erik Egardt på MSB som arbetar med att sammanställa en reviderad vägledning för hur räddningstjänsten ska agera vid olyckor kopplade till gasbilar.

– En vanlig konstruktion för tyska bilar är att tankarna sitter under bilen, under bottenplattan, säger han. Tankarna är då omslutna av ett rostskydd, men det tål inte sand och saltet i sanden korroderar hål i skyddet. Det gör att tankarna kan läcka vid tankning eller explodera.

Det bästa räddningstjänsten kan göra i en sådan situation är att placera fordonet på en avspärrad plats så att det kan läcka färdigt. Om en tank har exploderat gäller det att vänta med att ingripa eftersom fler tankar kan explodera. En tankexplosion räcker nämligen för att kasta taket på en personbil 35 meter.

– Tyvärr är detta inte en avtagande trend eftersom de som har inflytande över säkerheten i fordonen inte aktivt arbetar med att få fordonen säkrare utan bara byter en skadad tank mot en ny med samma riskkonstruktion. Det leder till att vi både kommer att se fler läckande och exploderande bilar och att vårt arbete med att ta fram vägledningar saktas ner eftersom vi har svårt att nå konsensus med tillverkarna.

Flera vägledningar på gång

Det är inte bara gasdrivna personbilar som kör runt på svenska vägar – ett allt vanligare inslag är även bussar och sopbilar. Dessa två, speciellt bussarna, är stora riskobjekt vid olyckor på grund av den betydligt större volymen i tankarna.

– En buss kan ha en tankvolym på 214–314 liter, säger Erik Egardt. Tankarna är stora som badkar och ofta omkring sju stycken. De sitter på taket vilket gör att bussarna är särskilt känsliga för brand i kupén.

I juli utanför Gnistängstunneln i Göteborg exploderade en tank efter att det brunnit i bussen. Explosionen medförde att två brandmän fick åka ambulans till sjukhus. Explosionen ledde även till att två andra tankar hamnade i diket.

– Var och en av dessa tankar kan vara allvarligt skadade och har en sprängkraft som motsvarar två kilo dynamit. De behöver tas om hand säkert om inte människor och egendom ska riskera att komma till skada.

En kväll i september i Katrineholm exploderade en gastank i en sopbil. Explosionen skadade tre andra gastankar och gas läckte ut hela natten.

– Bilen skulle sedan bärgas eftersom man trodde att all gas läckt ut. I samband med bärgningen tänkte bärgningspersonal använda en vinkelslip för att avlägsna delar av en skadad tank. Om de hade gjort det hade sannolikt en annan skadad gastank exploderat.

Efter att ha bedömt vilka alternativ som fanns för att göra fordonet säkert för bärgning och kunna häva avspärrningen i Katrineholm beslutade man att skjuta hål igenom de skadade tankarna och på så sätt kunna släppa ut trycket på ett mer kontrollerat sätt och från ett säkert avstånd.

– Det gäller att skjuta från långt håll och med rätt fart och diameter på kulan. Kulan får heller inte skapa gnistor som kan tända gasen. Om man bara skjuter ett hål som inte går rakt igenom kommer en tank som inte sitter fast att bli en raket som glider längs marken med antingen ett brännbart gasmoln eller en brinnande svans på 18 meter efter sig.

Både Erik Egardt, Tore Eriksson och Johannes Strömberg, tillsammans med kollegan Martin Arvidsson, arbetar på olika fronter med att ta fram vägledningar och riktlinjer för räddningstjänsten. Alla är eniga om att kunskapen behöver spridas snabbt. Även om gasbilar inte krockar eller brinner mer än andra bilar behöver räddningstjänsten veta hur de ska agera.

– Utöver att initialt alltid utgå från att larmet gäller en gasbil är mitt bästa råd att inte vara offensiv, säger Johannes Strömberg. Finns det inga liv att rädda – välj en defensiv insats.

Tänk på detta inför larm om fordons­olyckor

  • Utgå alltid från att det är ett AD-fordon tills motsatsen är bevisad.
  • Se över larmplanerna så att vattenkanoner och tankeresurs finns med.
  • Var inte alltid offensiv i första hand.
  • Låt gasbehållaren tömmas vid läckage.
  • Om en gasbehållare exploderar, eller riskerar att explodera, utgå från att flera av tankarna kan göra detsamma.
  • Flytta inte lösa, skadade tankar eller fordon med skadade tankar, förrän skadade tankar tömts på gas.
  • Tömning sker i första hand på plats och behöver genomföras av en specialist i samarbete med fordonstillverkaren.

Alternativa drivmedel

Till ett AD-drivmedel räknas alla bränslen förutom diesel och bensin. Av gaser i Sverige är fordonsgas, CNG, vanligast. Förkortningen står för compressed natural gas och kan bestå av både natur- och biogas. I framtiden väntas även vätgasdrivna fordon öka i Sverige, i form av helt vätgasdrivna fordon eller så kallade bränslecellsfordon som drivs av batterier.

Läs mer

MSB reviderar just nu rekommendationerna från grunden tillsammans med bilindustrin, SP och branschorganisationer.

Nummer 3—2017

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2017.