Annons

Du är här

Svenska kyrkan erbjuder stöd till alla oavsett trostillhörighet.

Att stödja människor i kris

Publicerad1 april 2016  Text Karin Wandrell

Organisation och ledarskap

För de som arbetar i yrken där man ofta möter människor i kris kan det vara bra att själv gå i handledning för att förstå sina egna reaktioner. Men många gånger räcker det med att vara en god medmänniska, att vara närvarande och orka lyssna på det svåra.

När något fruktansvärt inträffar är det ofta svårt att uttrycka det i ord och vi förstår inte alltid vad det är som händer. Många vänder sig därför till kyrkan för stöd.

– För en präst är döden vardag och en av våra huvuduppgifter är själavård, säger Helena Forsberg, präst i Tyresö församling och fältpastor i flygvapnet. Mycket handlar också om ritualer. Vi har ett behov av att uppmärksamma det som har skett genom att lägga blommor på en dödsplats, tända ljus etcetera. Ritualer har varit viktiga i alla tider och kulturer.

För att kunna vara ett stöd och hjälpa andra är det allra viktigaste att själv vara stabil. Många känner sig osäkra eller rädda när andra är i kris. Oftast finns det inget vi kan säga som tröstar eller hjälper, men bara att någon vågar vara där när man befinner sig i det mörkaste av mörker räcker långt.

– Var inte rädd för att ställa frågor, men låt dem vara öppna. Det hjälper den utsatta att formulera vad det egentligen var som hände. Hjärnan vill ha struktur och kräver ordning och reda. Därför är det viktigt att få ihop det skedda i tanken. Vid en större händelse har du inte alla pusselbitar själv. Då samlar vi gruppen och alla får berätta sin del. När hjärnan förstår skapas trygghet och lugn.

Psykologisk debriefing, att låta drabbade prata igenom den svåra händelsen tillsammans med en samtalsledare som utifrån en förutbestämd struktur ställer frågor om både fakta, sinnesintryck, tankar och känslor, var länge vanligt inom bland annat räddningstjänsten. Numera anser man dock att det kan göra större skada än nytta eftersom det istället för att läka förstärker traumat för vissa.

– Nuförtiden försöker man istället skanna av vilka i gruppen som behöver extra stöd, säger Helena Forsberg. Jag brukar tänka att det är lite som med kroppen. De flesta klarar ett fall i skidbacken utan större problem, men fem procent skadar sig faktiskt ordentligt och behöver professionell hjälp. Det är kanske därför det finns krisstödjare med flera som kan se när någon inte riktigt följer mönstret.

Värdefullt med kamratstöd

På en arbetsplats kan det många gånger räcka med kamratstöd. Det behöver inte vara så formellt utan det räcker med att man finns där för varandra. Samtidigt kan det vara bra med viss utbildning, till exempel en föreläsning om hur hjärnan fungerar eller förslag på praktiska övningar.

– Min pappa var brandman och när jag frågade honom vad de gjorde efter en jobbig händelse blev svaret att laget alltid brukade fika tillsammans när de kom tillbaka till stationen och sedan spela innebandy och basta. Det är ett sätt att kamratstödja. Man behöver vara tillsammans eftersom det är då man ser om någon mår dåligt. Därför ska man inte lämna någon ensam direkt efter en jobbig händelse utan att försäkra sig om att den har stöd.

Hennes tips till personer som arbetar inom till exempel räddningstjänst, polis eller vård och ofta möter människor i kris är att själva gå i handledning för att förstå sina egna reaktioner. 

– Jag har själv haft mycket hjälp av att ha någon att prata med om det svåra som har med mig att göra, säger Helena Forsberg. I ett arbetslag vill man kanske inte blotta det mest privata för till exempel chefen, men det kan man göra i en handledningssituation.

Det finns präster både inom polis och inom räddningstjänst som man kan vända sig till för att få handledning oavsett trostillhörighet, eftersom det inte alltid finns tillgång till exempelvis en imam eller rabbin på alla orter. 

– När det handlar om det djupt existentiella som kickar igång vid en kris har religionen ingen direkt betydelse. En religiös själa­vårdare är van vid och kan handskas med dessa frågor. Till skillnad från psykologer behöver vi heller inte föra journal eller rapportera, utan det enskilda samtalet omfattas av tystnadsplikt. Jag tror att det finns en frihet i det. En utbildad handledare kan dessutom hjälpa dig att gå vidare på ett sätt som en vän eller kollega kanske inte kan.

Efterfrågad i krissituationer

Helena Forsberg är med i MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) »prästpool« i den stödstyrka som bildades efter tsunamin 2004. Fokus ligger på att med kort varsel kunna åka iväg om många svenskar drabbas utomlands. Stödstyrkan användes även under stormen Gudrun 2005 och under den stora skogsbranden i Västmanland för ett par år sedan.

– Vi finns med som krisstödjare. Även om det blir en större apparat när många drabbas samtidigt är arbetet detsamma. Att vara närvarande, lyssna och vara en god medmänniska. Det är egentligen så enkelt, men sedan behövs formerna för att få ihop det.

Helena Forsberg är också reservofficer och verksam som fältpastor i flygvapnet. Hon tillbringade ett år i Liberia 2006 med den svenska styrkan som bestod av 230 personer. Lyckligtvis var det ingen som skadades eller dog under missionen. Det svåra var istället att se allt lidande och nöd i landet.

– Det viktigaste för mig i en sådan situation är att bygga upp ett förtroende så att människor vill vända sig till mig. Därför försökte jag delta i verksamheten så mycket det gick. Det gör att man blir en naturlig samtalspartner när en grupp eller individ utsätts för något. Vi hade också en del humanitära projekt där vi hjälpte till på barnhem, skolor och sjukhus för att förmedla lite hopp. Men min huvuduppgift är själavård, att finnas till för den enskilde.

För att kunna möta någon i kris på rätt sätt, utgå ifrån hur du själv skulle vilja bli bemött. Och tänk gärna på att ur en krisstöd­jares perspektiv spelar den egna nyfikenheten eller viljan att veta alla detaljer ingen roll. 

– Vi behöver inte förstå allt, utan det är de som har varit med om händelsen som ska få ihop pusslet och se sammanhanget. Ibland kan man ställa frågor för att hjälpa personen att sätta ord på det som har hänt och sedan handlar det om att våga finnas nära och lyssna på det fruktansvärda.

Alla församlingar har ett ansvar för att finnas till hands för invånarna i sitt område, oberoende av om de är med i Svenska kyrkan eller inte. Tyresö församling erbjuder till exempel sorgestödsgrupper, stöd i akuta krissituationer och enskilda samtal.

– Sorgen, som är ett resultat av en förlust av något slag, är i sig frisk. Vi brukar ses högst sex gånger för samtal, utöver det krävs det professionell hjälp. Samtalen brukar vara ungefär en timme och syftet är att få personer att själva komma på lösningar för hur de ska må bättre. Ofta kan det kännas värre efter ett samtal, det tar tid och det är jobbigt. Men hjärnan är precis som kroppen självläkande och de flesta blir bra till sist.

Några råd vid kris

Att spela dataspel stänger av stressen i hjärnan och fungerar lika bra för barn som vuxna. Enkla avslappningsövningar och att skriva dagbok kan också hjälpa, eller att bara sjunka ner i soffan och titta på tv.

Nummer 2—2016

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2016.