Annons

Du är här

Så går tillsynen inom vården till

Publicerad12 februari 2016  Text Karin Wandrell

Samhälle

Tillsyn, avsyning, granskning och föreskrifter. Hur ser tillsynen ut inom vården och hur går den till? Det var några av frågorna som deltagarna på förra årets vårdträff fick svar på.

Det var välfyllt i lokalen på Ersta konferens & Hotell i Stockholm när årets vårdträff gick av stapeln. Lars Synnerholm, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), inledde dagen med en promenad genom paragrafernas välansade rosenträdgård som han så poetiskt uttryckte det. I detta fall när det gäller tillsyn enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor (LBE).

I Sverige, liksom i de flesta andra länder, skriver riksdagen lagar, regeringen förordningar och myndigheter föreskrifter. Under den pyramiden finns sedan de som ska följa dessa. 

– Lagarna styr vad resten ska handla om, säger Lars Synnerholm. Förordningarna säger vem som ska sköta vad och föreskrifterna reglerar kraven. Men regler behöver kontrolleras och när det gäller LBE står MSB för föreskrifterna och vi ansvarar även för LSO (lagen om skydd mot olyckor). LBE finns för att bränder inte ska uppstå, i alla fall inte på grund av brandfarliga varor.

När ett nytt sjukhus ska byggas kan arbetet delas in i tre faser; planering, färdigställande och drift. Den första kontrollen av LBE sker redan i planeringsstadiet, en så kallad kontroll av planerad anläggning då man tittar närmare på ritningar, beskrivningar med mera.

– Det kallas enligt LBE tillstånd, vilket kan vara lite vilseledande, och ges av kommunen. För att få tillstånd måste man uppfylla kraven i LBE. Kommunen får inte lägga till några egna krav.  Ändå saknar enligt en enkät 30 procent av sjukhusen tillstånd trots att verksamheten har tagits i drift.

Skillnad på tillsyn och tillsyn

Den andra kontrollen är kontroll av färdig anläggning, så kallad avsyning, som även den utförs av kommunen. Då görs en kontroll av LBE på plats för att se att allt stämmer med det som sagts tidigare.

– Vid själva intaget av brandfarlig vara görs ytterligare en kontroll av kommunen som gäller anläggning under drift vilket även det kallas tillsyn enligt LBE . Det som är lite lurigt här är att även kommunens kontroll av LSO kallas för tillsyn och att de båda tillsynerna vanligen görs vid samma tillfälle även om olika saker kontrolleras, säger Lars Synnerholm. 

Det kan därför vara bra att veta att tillsyn av LBE till exempel omfattar handsprit på avdelningarna, att det är ordning och reda i ansvarsfördelningen och klassning av explosionsmässiga områden. Tillsyn enligt LSO handlar däremot om hur man larmar och utrymmer, hindrar och motverkar brandspridning och hur organisationen ser ut i händelse av brand.

Hur ser det ut i praktiken?

Magnus Andersson, brandingenjör och specialist på brandfarliga och explosiva varor vid Södertörns Brandförsvarsförbund, delade med sig av hur tillsynen går till i praktiken, vad som kontrolleras och hur.

– Grunden för LBE är att hindra, förebygga och begränsa olyckor. Därför är det enkelt att göra en tillsyn enligt LBE eftersom det bygger på föreskrifter och krav som ska följas. När det gäller LSO däremot handlar det om att göra en skälighetsbedömning av verksamheten ifråga.

Vid tillsyn enligt LBE tittar man på utbildning och förmåga, drift- och underhållsinstruktionen och nödlägesberedskap. Verksamheten ska ha kontroll på tillstånd, handlingar, tillbuds- och olycksrapportering. Man måste kunna identifiera riskerna och vidta rätt skydd både tekniskt och organisatoriskt.

Grunden för allt arbete enligt LBE är att veta vad man hanterar och vilka risker det finns, men tyvärr saknas ofta denna kunskap vid tillsyner enligt Magnus Andersson. Hur till exempel en produkt ska förvaras beror på dess egenskaper och vilken mängd det rör sig om, vilket ställer krav på goda kunskaper om produkten.

– Det finns bara ett sätt att ta reda på om vätskan eller gasen är brandfarlig och det är att titta i produktbladet för att se vilka fysikaliska och kemiska egenskaper produkten har. LBE ställer krav på kompetens och därför ska det finnas en föreståndare som är expert på hantering och risker när det gäller brandfarliga och explosiva varor. Men jag tycker att det läggs för mycket tid på teknik när man istället borde titta på kompetens.

Magnus Andersson menar därför att det viktigaste att tänka på när man utser en föreståndare är att personen har förstått sin uppgift och vet vad den innebär.

– Det bör till exempel finnas en delegeringsanvisning vilket ofta glöms bort. Delegeringen ska vara skriftlig och det ska framgå vilka arbetsuppgifter som avses samt vilka befogenheter som följer med uppdraget.

Granskar kommunerna

Brandskyddsföreningen har tagit fram en norm, Föreståndare brandfarlig vara SBF 2014:1, för att förtydliga de krav på kunskap och förmåga som kan ställas på en föreståndare för brandfarliga varor. Den kan även användas för intern certifiering inom organisationen för att säkerställa att alla ansvariga har samma kompetens.

Också kommunerna själva måste kontrolleras och det sker via en kommunal revision som styrs av kommunlagen. Uppdraget är att granska den verksamhet som bedrivs i kommuner, landsting och regioner samt att pröva ansvarstagandet.

Revisorerna väljs för en mandatperiod och rapporterar till fullmäktige. Revisorn ska pröva om verksamheten sköts ändamålsenligt, räkenskaperna är rättvisande och att den interna kontrollen inom nämnden är tillräcklig.

– Granskningen ska ske enligt god revisionssed vilket bland annat innebär att den i kommunal verksamhet ska utgå från den kommunala sektorns förutsättningar och förhållanden, säger Sandra Danielsson, brand- och riskhanteringsingenjör, MSB. Tanken är att revisionen ska ta vid där lagstiftningen slutar vilket innebär att den formas och utvecklas över tid av revisorerna själva.  

Revisionen bygger på kommunikation, dokumentation och kvalitetssäkring. I revisionsprocessen ingår ansvarsprövning, att bedöma årsredovisningen, revisionsberättelse och granskningsrapport. Processen omfattar allt arbete som revisorerna gör under ett revisionsår. 

I revisionsberättelsen till fullmäktige redogör revisorerna sedan för resultatet av sin granskning, framställer eventuella anmärkningar samt motiverar varför de görs och uttalar sig om ansvarsfrihet ska tillstyrkas eller inte.

– När rapporten kommer till fullmäktige ingår en formell del där de får svara på den. Ibland kan det behövas en uppföljande granskning efter ett år vid otillfredsställande svar, säger Sandra Danielsson. Vissa gånger är handläggarna skeptiska och kan även uppleva det som obehagligt, men det rapporten visar är vilka områden man behöver jobba mer med. Syftet med revisionen är att den ska leda till förbättringar och därför är det bara bra om det uppstår diskussioner.

Nummer 1—2016

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2016.