Annons

Du är här

Brogården – Prejudicerande dom i Göteborg

Publicerad23 oktober 2015  Text Karin Aase

Tillsyn

När Attendo Care tog över driften av äldreboendet i Mölndal minskade nattbemanningen från fyra till två personer. Oacceptabelt, ansåg räddningstjänsten, men Attendo drev frågan till domstol. Efter fyra års prövningar kom så domen i våras: Räddningstjänsten fick rätt.

Det var 2011 som Attendo Care, ett av Sveriges största omsorgsföretag, tog över driften av äldreboendet Brogården från Mölndals stad. På hösten samma år upptäckte räddningstjänsten att Attendo hade minskat boendets nattbemanning från fyra till två personer, något förrättaren ansåg äventyrade de boendes säkerhet.

För även om alla lägenheter på Brogården utgör egna brandceller ansåg räddningstjänsten att enbart det tekniska brandskyddet inte kunde garantera de äldres säkerhet. Av de 63 boende har alla olika typer av funktionsnedsättningar. Samtidigt består byggnaden av två plan, är osprinklad och i 59 av rummen saknas möjlighet att rulla ut de boendes sängar genom dörrarna. 

– Det var många faktorer som samverkade, men sammantaget ansåg vi att det befintliga brandtekniska skyddet inte räckte, förklarar Bo Carlsson, biträdande chef vid avdelningen för myndighetsärenden på Räddningstjänsten Storgöteborg.

Trots det ansåg räddningstjänsten att ett skäligt brandskydd kunde nås om det tekniska brandskyddet kombinerades med ett fullgott organisatoriskt brandskydd. I det här fallet ansåg man att det krävde en nattbemanning på minst fyra personer, ett krav som efter Attendos neddragning inte uppfylldes. 

Attendo höll med om att brandskyddet inte längre höll tillräckligt hög nivå, men menade att ansvaret snarare borde ligga på fastighetsägaren. De ansåg därför att räddningstjänsten istället borde förelägga Mölndals kommun att installera sprinklers, något räddningstjänsten inte höll med om.

– Vi menade att Attendo borde ha pratat med fastighetsägaren om att installera sprinkler innan de drog ner bemanningen, förklarar Bo Carlsson. Att istället ensidigt bestämma sig för att dra ner på personalen för att sedan kräva av kommunen att de skulle göra något så dyrt och omfattande som att installera sprinkler tyckte vi var att börja i fel ände. Dessutom skulle de genom att öka bemanningen igen kunna ha ett skäligt brandskydd inom någon vecka medan arbetet med att installera sprinkler skulle ta betydligt längre tid.

Lång process

Räddningstjänsten stod fast vid sitt beslut, vilket fick Attendo att vända sig till Länsstyrelsen i Västra Götaland för att försöka få föreläggandet om ökad bemanning upphävt. Men Länsstyrelsen höll med räddningstjänsten och avvisade därför ­Attendos överklagan, något som blev starten på en fyra år lång process där Attendo valde att först överklaga till Förvaltningsrätten och därefter till Kammarrätten, som båda gav räddningstjänsten rätt. Till slut överklagade Attendo även till Högsta förvaltningsdomstolen och i våras kom beskedet att den instansen inte prövar fallet vilket ger räddningstjänsten rätt i sina krav.

Fallet är det första i sitt slag och blir därmed prejudicerande, men Bo Carlsson är noga med att påpeka att det här inte betyder att alla boenden alltid måste ha minst fyra personer i nattbemanningen.

– Jag vill vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser, men det som verkligen är fastställt är att vi har rätt att ställa krav både på det tekniska såväl som på det organisatoriska brandskyddet, säger Bo Carlsson.

Att just det här fallet blev så långdraget berodde delvis på att fastighetsägaren och vårdgivaren var två olika organisationer som båda tyckte att ansvaret låg hos den andra.

– Vi på räddningstjänsten har inga synpunkter på om vårdgivaren är en privat aktör eller inte, men med tanke på det här fallet anser jag att när kommuner lägger ut driften på entreprenad borde de ha klausuler redan i upphandlingen som reglerar situationer när vårdgivaren vill göra förändringar som kan komma att påverka brandskyddsnivån.

Fråga om rättssäkerhet

För Räddningstjänsten Storgöteborg innebär avslutningen av tvisten att man kan lägga en stor arbetsbörda åt sidan. Flera personer, bland annat förbundets jurist Marie Caldenby, har varit inblandade i arbetet och Bo Carlsson räknar med att man har lagt långt över hundra arbetstimmar på arbetet med rättstvisten.

– Attendo Care biträddes av en av Sveriges största advokatfirmor och av ett brandtekniskt konsultföretag. En framgångsfaktor för oss var därför att ha tillgång till egen juridisk kompetens, men ärendet var ett teamwork där ett flertal medarbetare var engagerade.

Samtidigt är Bo Carlsson väl medveten om att alla räddningstjänster i Sverige inte har samma resurser.

– Jag har stor respekt för vårt rättssystem och att tvister måste kunna prövas, men jag har samtidigt pratat med kollegor från mindre kommuner som säger att de är glada att vi driver det här för själva hade de inte haft resurserna till detta.

Själv skulle han gärna se att Sveriges kommuner och landsting (SKL) kunde gå in och stötta i sådana fall, eller att räddningstjänster precis som vid större olyckor gick in och hjälpte varandra.

– Jag tycker att det här är en fråga om rättssäkerhet, för vad händer egentligen med allas rätt till tillfredsställande och likvärdigt brandskydd om de små kommunerna inte har resurser att driva liknande fall?

Lars Brodin på Brandskyddsföreningen tycker att det är bra att Räddningstjänsten Storgöteborg har ställt frågan på sin spets när det gäller det organisatoriska brandskyddet.

– Synen på brandskyddet är ofta teknisk och många tänker inte på att personalen både kan förhindra bränder och gripa in snabbare än en sprinkler, som aktiveras av värme, samtidigt som de kan förbättra livskvaliteten för de boende. Det vore en trist utveckling om fler installationer av sprinklersystem i våra äldreboenden medför en minskad bemanning. Personalens betydelse för brandsäkerheten kan aldrig helt ersättas av tekniska system.

Brandsäkert har sökt Attendo Care men de har avböjt att kommentera fallet.

»Attendo borde ha pratat med fastighetsägaren om att installera sprinkler innan de drog ner bemanningen

Nummer 6—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 6—2015.