Annons

Du är här

Slutsats om skogsbranden: För lite, för sent

Publicerad9 april 2015  Text Klara Möller Norén

Katastrofer

Aud Sjökvist har utrett skogsbranden i Västmanland sommaren 2014 för regeringens räkning. Hon har sett stora brister i Sveriges krisberedskap och efterlyser mer verkstad som lever upp till alla ord.

Hon verkar inte rädd för att vara obekväm, regeringens utredare. Som jurist och domare är Aud Sjökvist van vid att stå för vad hon tycker. Hon är en rutinerad utredare – som hoppade av sitt senaste uppdrag när hon, med egna ord, blev osams med uppdragsgivaren Socialdepartementet. Ändå tycks det vara statssekreteraren där som rekommenderat henne till det här jobbet.

– Jag kände till att utredningen skulle göras och hade tänkt tanken att det vore intressant. Men jag blev ändå förvånad när Försvarsdepartementet ringde just mig, säger hon. 

Hennes gedigna bakgrund som jurist och domare gör henne väl lämpad för att granska branden från juridiskt perspektiv, som är syftet med regeringens utredning. Hon har gjort flera utredningar, varav den mest kvalificerande för uppdraget är Katastrofmedicinska insatser i utlandet. Och så är det de där starka åsikterna, förstås.

– Juridiken är fokus, men jag har inte kunnat låta bli att påpeka en del andra saker också. 

Aud Sjökvist skulle från början ha arbetat med utredningen fram till september. Den skulle då bestå av tre delar: Granskning av lagstiftningen, brandens och krishanteringens förlopp och en avslutande del med förslag på förändring och förbättring. I och med regeringsbytet ströps anslagen och rapporten skulle istället vara klar i februari. Den framåtblickande delen uteblir därmed. Samtidigt fick MSB ett nytt regeringsuppdrag att skapa förutsättningar för en stärkt krisberedskap, utifrån erfarenheterna från hanteringen av skogsbranden. 

– Det hade varit bra om alla utredningar som pågår hade varit klara innan de börjar sitt arbete. Jag hoppas verkligen att slutsatserna och kritiken tas på allvar.

En hel del brister

Från flera håll har kritik höjts att MSB:s uppdrag innebär att de ska utreda sig själva. Aud Sjökvist valde själv att inte involvera någon arbetsgrupp i inledningsskedet av sin utredning, då hon inte ville riskera att få med någon som kunde ha anledning att vilja släta över händelser. Hon har identifierat en hel del brister i samband med skogsbranden. En viktig sådan gäller riskbedömningen. Trots att brandrisken bedömts till högsta möjliga, 5E, verkar ingen riskanalys alls ha gjorts i samband med utlarmningen. 

– Lagstiftningens fokus på personskydd kan vara en orsak, säger Aud Sjökvist. Det verkar inte som om någon, varken på lokal, regional eller nationell nivå, tagit risken för skogsbränder på allvar, eftersom det då inte brukar brinna nära några människor. 

Uttalanden som »det är bara skog som brinner« hördes flera gånger under rapporteringen av branden. När branden väl var släckt hade värden för uppskattningsvis en halv miljard kronor bara i virke gått upp i rök. Värden som mycket väl hade kunnat räddas om man gjort riskbedömningar utifrån den kunskap som faktiskt finns om skogsbränder, tror Aud Sjökvist. 

– Branden hade inte behövt bli så stor. 

Själva insatsen beräknas ha kostat någonstans omkring fem miljoner kronor per dygn, säger Aud Sjökvist.

Aud Sjökvist poängterar att all räddningstjänstpersonal gjort ett hästjobb med släckningen och verkligen arbetat hårt för att lösa situationen. Det som brustit är orga­nisation och samverkan.

– Bland annat tar det för lång tid innan åtgärder som motiveras av lagen om extra­ordinära händelser sätts igång och kunskaperna om vilka som går att samverka med är för dålig. Jag är orolig över Sveriges krisberedskap.

Räddningstjänsten kom vilse

Ett stort problem var att räddningstjänsten saknade aktuella kartor för området där branden startade. De första brandbilarna körde fel och kom fram till brandplatsen först efter en timme, i stället för tjugo minuter. Detta trots att flera av kommunerna där det brann har avtal med Lantmäteriet som ger dem rätt att begära ut alla kartor som räddningstjänsten kan behöva, inklusive geodata som visar hur landskapet ser ut.

Geodata från Lantmäteriets geografiska informationssystem (GIS) kunde ha hjälpt planeringen av brandgator som skulle hejda brandens framfart. Flera sådana påbörjades, men arbetet fick avbrytas, delvis på grund av dålig terrängkännedom. Kunskap om Lantmäteriets expertis på området verkar ha saknats helt. Under insatsen hämtades kartor istället in från bland annat en lokal orienteringsklubb. Myndigheten tog till slut ett eget initiativ att dela ut 300 tryckta kartor till deltagare i insatsen.

Trafikverket var en annan aktör vars tjänster aldrig efterfrågades. Detta trots att myndigheten tidigt erbjöd sina tjänster. Först efter fem dagars påtryckningar fick myndigheten en plats i samordningsgruppen. I en egen utredning, som Aud Sjökvist tagit del av, skriver Trafikverket att det verkar saknas kunskaper om vilka resurser och funktioner myndigheten har. Bland det som Trafikverket till slut kunde bidra med fanns en bandvagnsstyrka, fibernät och annan infrastruktur samt informationsunderstöd. Även Skogsägarnas intresseförening Mellanskog erbjöd sig att hjälpa till, men fick besked att det inte fanns möjlighet att hantera mer hjälp.

– Om det gjorts övningar så hade räddningstjänsten vetat var de skulle vända sig, vilken hjälp som finns att få. Övning behövs!

Problematiska principer

Aud Sjökvist ser också problem i hur lagarna är formulerade. 

– Ansvarsprincipen och likhetsprincipen passar inte för sådana här situationer. De säger att den som normalt har ett visst ansvar, har samma ansvar även i kris och att hanteringen ska ske utifrån samma organisation som vanligt.  Men en kris är inte ett normaltillstånd och kan inte hanteras som det. 

Hon menar att alla var överens ganska tidigt om att branden var en extraordinär händelse, men ändå dröjde det innan extra resurser kallades in. Då var redan branden utom kontroll och brandmännen som bekämpade den hade hunnit bli trötta, slitna och hungriga. 

– Vi borde istället jobba efter en garderingsprincip, där aktörerna mobiliserar sin krisorganisation om det finns minsta osäkerhet över läget. Många verkar ha suttit och väntat på att få veta brandens exakta omfattning, men att den informationen dröjde borde ha setts som en varningssignal! Räddningstjänsten visste ju inte hur stor branden var förrän det var för sent. 

Samordning och helhetsbild

Det var när Länsstyrelsen klev in som övergripande ansvarig som arbetet blev effektivt. De tillsatte Lars-Göran Uddholm, till vardags brandchef i Södertörns brandförsvarsförbund som ansvarig räddningsledare. Han har fått kritik för att han agerade både efter lagen om skydd mot olyckor (LSO) och lagen om extraordinära händelser (LEH). 

– Jag tycker den kritiken tyder på en nästan fundamentalistisk tolkning av lagarna, säger Aud Sjökvist. En samlad ledning med en helhetsbild var precis vad som behövdes. 

Långt fram i insatsen fanns fortfarande dubbel uppsättning ledningsgrupper, en från Sala kommuns räddningstjänst och en från Mälardalens Brand- och Räddningsförbund (MBR). Det skapade förvirring och gjorde att information inte kom fram som den skulle. 

Även de frivilliga insatserna saknade styrning. Flera av de drabbade kommunerna hade avtal med frivilliga resursgrupper inom Civilförsvaret (FRG), men det tog tid innan deras hjälp kunde utnyttjas. Engagemanget var stort, både på plats och runt om, till exempel i sociala medier. 

– Det är viktigt att det finns en organisation som kan ta emot hjälp som erbjuds, och tacka nej till det som inte behövs. 

Räddningstjänsten fick till exempel ta emot en stor mängd leksaker som ett frivilligt upprop på Facebook samlat in och ville ge till barn som evakuerats. Organisation för att ta hand om gåvan och dela ut dem saknades helt. Mjukdjuren och de andra sakerna hamnade så småningom hos utländska barnhem. 

– Ändå, all den vilja att hjälpa till som personer och grupper visade är fantastiskt! säger Aud Sjökvist. Det klagas ofta på att folk inte bryr sig om varandra och vad som händer, men här gick verkligen alla ihop och hjälptes åt. n

Stärkt krisberedskap

I samband med att Aud Sjökvists utredning krymptes fick MSB ett nytt regeringsuppdrag att skapa förutsättningar för en stärkt krisberedskap, utifrån hanteringen av skogsbranden. I mars kompletterades den med uppdraget att sammanställa alla slutsatser i alla aktörers utvärderingar och utredningar av insatsen och branden.

LEH 

Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (Lagen om extraordinära händelser) reglerar den lokala krishanteringen i kommuner och landsting. Enligt lagen är kommuner och landsting skyldiga att förbereda sig och ha en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. Lagen säger också att alla kommuner och landsting ska ha en särskild krisledningsnämnd som kan ta över de vanliga kommunala nämndernas uppgifter under en kris.

 

Nummer 3—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2015.