Annons

Du är här

Härligt hemma – till högt pris

Publicerad26 januari 2015  Text Karin Aase

Bostadsbränder

Många äldre och funktionshindrade får numera vård i hemmet, men brandskyddet i vanliga bostäder förut­sätter att du kan röra dig själv. Det leder till att de som inte kan det är överrepresenterade i svenska dödsbränder

Nu ska en vägledning från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) försöka öka brandsäkerheten, och det är de små detaljerna som får den största effekten.

– Det är något så fantastiskt att kunna bo kvar i mitt hem och leva mitt liv som jag gör. Och jag känner mig tryggare nu, det gör jag.

Kerstin Funk, 84 år, kör in i vardagsrummet i den prydliga lägenheten i centrala Uppsala. Sedan en stroke för två år sedan är hon förlamad i höger sida, vilket gör att hon är helt beroende av sin rullstol för att kunna ta sig fram både ute och inne.

– Jag är ändå förvånad och tacksam att det gick så här bra och att jag klarar av att bo kvar här hemma, men det är med hemtjänstens hjälp såklart.

Personalen därifrån kommer och tittar till henne morgon och kväll och även någon gång på natten ifall hon skulle behöva hjälp att komma upp ur sängen. Men däremellan är Kerstin själv, maken dog för två och ett halvt år sedan, och skulle det till exempel börja brinna så måste hon på egen hand försöka ta sig upp i rullstolen och ut från lägenheten. En inte helt enkel uppgift för en person som är halvsidesförlamad.

Och Kerstin är inte ensam om den här ganska problematiska situationen. Många kommuner jobbar idag från utgångspunkten att gamla och funktionshindrade ska ges möjlighet att bo kvar och få vård i det egna hemmet, men glömmer bort att de här personerna kan ha väldigt svårt att klara sig ifall det skulle börja brinna. 

– På till exempel äldreboenden är brandskyddet väl utvecklat och i somras infördes dessutom en ny verksamhetsklass i byggreglerna. Den förtydligar kravnivån i det som kallas gemensamhetsbostäder, till exempel HVB-hem (hem för vård eller boende), berättar Malin Vestin, brandingenjör på MSB.

Men för de gamla som bor kvar i hemmet gäller fortfarande byggreglerna för vanliga bostäder, där brandskyddet utformas från tanken att den som bor där själv både ska kunna uppfatta branden och utrymma bostaden. 

Många äldre i dödsbränder

Men så är inte alltid fallet och det syns tyvärr i statistiken. Av det hundratal dödsbränder som varje år inträffar i Sverige sker 90 procent i bostäder, och de som dör är i hög grad äldre eller personer med funktionsnedsättningar.

– Vi gör kopplingen att de här personerna till stor del har omkommit på grund av att de inte har kunnat agera, till exempel på grund av låg rörlighet, konstaterar Malin Vestin.

För att försöka undvika fler sådana här tragedier i framtiden, och som en del i arbetet inom den nationella strategin för att stärka brandskyddet för enskilda, tog MSB därför under 2013 fram skriften Brandsäker bostad för alla. Den är tänkt att fungera som en vägledning för kommunerna för att på så sätt öka säkerheten för dem som får vård i hemmet.

– Det vi har sett är att kommunerna gärna vill bättra på säkerheten, men att frågan ofta faller mellan stolarna, förklarar Malin Vestin. Det kan vara svårt att veta om det är socialtjänstens eller räddningstjänstens ansvar att lyfta frågan: socialtjänsten tycker att brandskydd inte är deras expertområde samtidigt som räddningstjänsten inte har så stor möjlighet att inventera och påverka brandskyddet i enskildas hem.

Men det är ändå i slutändan de enskilda kommunerna som har ansvaret för frågan. På SKL (Sveriges kommuner och landsting) följer man visserligen utvecklingen med intresse, men påpekar att det är varje kommun själv som måste utveckla det här arbetet med hjälp av MSB.

Och de senaste åren har flera kommuner börjat arbeta aktivt även med de hemmaboendes brandskydd. I Skåne har Räddningstjänsten Syd involverat hemtjänstpersonalen i brandsäkerhetsarbetet. I Varberg passade man på att inventera brandskyddet hos enskilda när man ändå var hemma hos dem för att se över deras trygghetslarm, och i Örebro och Linköping har man gjort mer övergripande inventeringar.

Men även om de har valt att jobba på olika sätt har alla inblandade upplevt hur viktigt det är att arbetet backas upp av ett politiskt beslut, eller i alla fall ett beslut på hög nivå i förvaltningarna, något MSB har valt att trycka hårt på i vägledningen.

– Om beslutet inte tas högt upp i hierarkin så kommer vi tillbaka till att ansvaret riskerar att hamna mellan stolarna, förklarar Malin Vestin. Bara för att brandskydd traditionellt sett ligger hos räddningstjänsten behöver inte det betyda att det är deras personal som ska sköta om det. Istället måste man hitta de personalkategorier som ändå träffar de hemmaboende och få in säkerhetsfrågorna i deras dagliga arbete. Att lägga brandsäkerhet som ett externt projekt håller inte i längden, det måste in i verksamhetens rutiner.

Se över de enskildas behov

Något som också har visat sig vara en väldigt viktig punkt för ett effektivt brandsäkerhetsarbete i hemmen är att faktiskt våga titta på de enskilda personernas behov och prata med både dem och de anhöriga.

– Bara för att man får vård i hemmet betyder inte det per automatik att alla har samma problem och behov, konstaterar Malin Vestin.

En person som till exempel inte hör så bra kan få ett betydligt bättre brandskydd genom att en lampa och en vibrator ansluts till brandvarnaren. Om brandvarnaren larmar börjar lampan att blinka medan vibratorn, som placeras under huvudkudden, börjar vibrera vilket gör att den boende märker att larmet har löst ut oavsett om hen är vaken eller sover. Någon annan kanske snarare behöver en spisvakt, medan de mer extrema fallen kanske till och med behöver få en mobil sprinkler installerad.

– Men i de allra flesta fall är det små saker till liten kostnad som får väldigt stor effekt, förklarar Malin Vestin.

Uppsala tidigt ute

En av de kommuner som sedan länge jobbar aktivt med frågan om hemmaboendes brandskydd och som varit med och tagit fram vägledningen är Uppsala. Där startades på räddningstjänstens initiativ ett samarbete mellan dem och socialtjänsten redan 2009.

– Det är klart att det var en del motstånd i början, men eftersom jag var mycket engagerad i säkerhetsfrågor för äldre så tyckte jag att det var en väldigt bra idé, minns Carina Kumlin, avdelningschef för kontoret för hälsa, vård och omsorg i Uppsala.

Men det var inte bara för de boendes skull som Carina Kumlin ville jobba med de här frågorna utan även för hemtjänstpersonalens skull.

– Jag vet inte hur många gånger jag har mött personal som har varit ledsna och oroliga för att den boende till exempel har suttit och rökt i sängen när de har gått därifrån. Det är en väldig press på dem att hela dagen gå och undra vad som kommer att hända och hur det kommer att gå.

Därför har social- och räddningstjänsten i Uppsala tillsammans tagit fram en brandförebyggande checklista som hemtjänstpersonalen går igenom med den boende och dennes anhöriga. Oftast visar resultatet av genomgången att ganska enkla saker, som att sätta upp brandvarnare, flytta mattor eller ta bort blomvaser från teven, kan förbättra säkerheten avsevärt. I mer komplicerade fall lyfter personalen frågan med sin chef, som i sin tur kan ta den vidare till en remissgrupp. Genom hela kedjan finns ett tydligt beskrivet arbetssätt som stödjer hemtjänstpersonalen i deras uppgifter.

– Vi har bara fått positiva reaktioner, och jag vet åtminstone ett fall där vi har räddat liv genom att sätta in en mobil sprinkler hos en boende där personalen uppmärksammat ett riskbeteende, berättar Carina Kumlin. Och sprinklern har löst ut, hade inte den funnits där vet vi inte hur det hade gått.

Två mobila sprinklers har köpts in, och även om de kostar runt 50 000 kronor styck så har arbetet med brandsäkerheten inte kostat mycket mer än så. Kommunen står för hemtjänstavgiften vid det besök då checklistan gås igenom, medan utförarna står för kostnaden för att vårdpersonalen ska få rätt utbildning för att kunna göra en första genomgång.

– Totalt sett tar det inte särskilt mycket tid och kostar inte heller särskilt mycket, konstaterar Carina Kumlin. Dessutom är det många av våra utförare som tycker att det här gynnar dem eftersom personalens oro minskar och de får en bättre arbetssituation.

Känner sig trygg

Och det är via det här arbetet som Kerstin Funk har fått hjälp av hemtjänsten att utvärdera hur just hennes situation ser ut och vilken hjälp just hon kan behöva. För ­Kerstin Funks del resulterade det till exempel i att en spisvakt med timer installerades eftersom hon lagar all mat själv för att hålla kroppen igång. Spisvakten slår av om plattorna har stått på i mer än 45 minuter för att på så vis minska risken för att en brand uppkommer.

– Jag är såklart alltid väldigt, väldigt noga när jag lagar mat, men det kan hända något ändå och jag tycker att det var mycket bra att jag fick den här spisvakten installerad. Jag förstår ju att jag måste vara rädd om mig.

Och Kerstin Funk är inte den enda som är glad över att de brandförebyggande frågorna lyfts upp. MSB har fått många positiva reaktioner på vägledningen och de tips den ger.

– Många kommuner har hört av sig och tycker att det är bra att den har kommit och att det är ett bra sätt att jobba, berättar Malin Vestin på MSB. Tyvärr är det fortfarande svårt för många att komma igång eftersom det både kräver politisk förankring och samarbete mellan olika förvaltningar. Samtidigt har många väldigt mycket att göra bara med sina egna ansvarsområden och sina egna svårigheter, och då kan det bli svårt att lägga på ytterligare en uppgift även om det oftast är väldigt små och inte så kostsamma insatser som krävs.

I framtiden hoppas Malin Vestin ändå på att fler kommuner kommer att följa Uppsalas exempel och börja jobba mer aktivt med de hemmaboendes brandskydd.

– Det allra bästa vore ju så klart att alla kommuner i Sverige tog till sig de här arbetssätten så att alla de som bor hemma får det brandskydd de förtjänar. Det vore hemskt att tänka att någon brinner inne bara för att de inte har fått hjälp i tid.

»Det är något så fantastiskt att kunna bo kvar i mitt hem och leva mitt liv som jag gör.«

Nummer 1—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2015.