Annons

Du är här

Branden märktes på långt håll. Bilden togs 5 kilometer från brandfronten den 4 augusti.

Branden som löpte amok

Publicerad17 oktober 2014  Text Karin Wandrell

Katastrofer

Den stora skogsbranden i augusti var unik på mer än ett sätt. För första gången någonsin bjöds såväl Försäkringsbranschens Restvärderäddning (RVR) som skogsbrandsexperten Annie Johansson in att delta i ­räddningsledningens stabsgrupp.

Den största skogsbranden i modern tid startade torsdagen den 31 juli och ödelade cirka 14 000 hektar skogsmark. Den spred sig över fyra kommuner: Surahammar, Sala, Norberg och Fagersta och skadekostnaderna tros ligga runt en miljard kronor. Först den 11 augusti gjordes bedömningen att branden var under kontroll.

Branden är ett bra exempel på uttrycket En perfekt storm där en sällsynt kombination av omständigheter drastiskt förvärrar en situation. Det varma vädret med temperaturer uppemot 35 grader och en luftfuktighet på 30 procent kombinerat med starka vindar och ett platt landskap utan starka lutningar gjorde att branden växte enormt i omfattning måndagen den 4 augusti.

Annie Johansson, från Kyllesjö Skog som bland annat arbetar med naturvårdsbränning, har utbildat sig till Wildland Fire Behaviour Specialist i Kanada. 

Som många andra följde hon utvecklingen av branden och efter att ha tittat på brandriskprognoserna och sett att extremläge rådde för söndagen och måndagen kontaktade hon räddningstjänsten.

– Jag ringde räddningschefen i Sala-­Heby, Göran Cederholm, på lördagskvällen och frågade om de ville ha hjälp. Han ska ha en stor eloge för att vågade ta in mig eftersom han aldrig hört talas om spridningsprognoser tidigare, men han trodde på det och var otroligt öppen och ödmjuk.

Stöd i brandbeteende

Söndag morgon var hon på plats i gruppen Analys där hon blev kvar i två veckor. Hennes uppdrag var dels att fungera som stöd när det gällde brandens beteende och dels att ta fram spridningsprognoser över vart branden var på väg det närmaste dygnet.

– Jag tittar på de tre faktorer som styr brandens beteende: väder, topografi och bränsle. I detta fall var topografin ganska platt utan skarpa lutningar och bränsle­typen bestod antingen av kalhyggen eller ganska öppen tallskog, säger Annie Johansson. Sedan handlar det om att stå i ständig kontakt med jourhavande meteorolog plus att själv mäta hela tiden och leta efter nyckel­faktorer. Det gör det möjligt att förutspå vad som kommer att hända den närmaste timmen.

I sitt arbete använder hon sig av en kanadensisk spridningsmodell som förutser hur snabbt branden kommer att sprida sig räknat i meter per minut och vilket beteende den kommer att ha. Annie Johansson deltog vid de flesta stabsgenomgångarna, som skedde minst tre gånger per dag den första tiden.

De lärdomar hon framför allt tar med sig är att alla som var på plats gjorde sitt yttersta för att hjälpa till, men också att räddningstjänsten bör förbättra sina kunskaper om skogsbrand och verkligen lära sig att använda brandriskprognoser i sitt förebyggande arbete. På plats var den största bristen den stora personalomsättningen, som gjorde att man tappade kunskap och förtroende.

– Jag fick hela tiden börja om från början. Samtidigt var min roll ny i en sådan här insats och det var en enorm upplevelse att få vara med och känna stämningen inne i ledningsrummet. Det gav en sådan energi att man orkade köra 15 timmar om dagen i två veckor. Det mest betydelsefulla för mig, och något som verkligen fick ett genomslag, var att brandriskprognoserna blev ett av de viktigaste beslutsunderlagen. Och det är så det ska vara. Brandens beteende ska stå i centrum och utifrån detta kan man sedan ta beslut om insatsen.

Hektisk tid för RVR

Restvärdeledaren Morgan Palmquist anlände till Ramnäs konferensgård, där ledningsplatsen låg, på onsdagen den 6 augusti för att delta i sin första stabsgenomgång. Vid det laget hade bilden av brandområdet klarnat och det fanns stora släckresurser på plats.

– En grov uppskattning gjorde gällande att det rörde sig om 25 000 hektar, men det visade sig senare vara mindre. Det fanns öar i området som inte hade brunnit, men det var fortfarande oklart hur många fastigheter som var berörda.

Han blev placerad i Evakueringsgruppen där han kom i kontakt med Anna-Karin Sjödahl som arbetar hos Länsförsäkringar och som själv blivit evakuerad. Hon hade blivit inryckt i ledningsarbetet eftersom hon jobbade på ett försäkringsbolag. 

– Tillsammans kom vi fram till att vi måste bilda en ny grupp för försäkringsuppgifter eftersom vi kunde göra mer nytta på det viset. Min roll i staben var att företräda försäkringsbolagen och mina uppdragsgivares intressen där, samt vara en länk mellan försäkringsbolagen och de skadedrabbade. 

Morgan Palmquist första bedömning av situationen bestod av fem punkter: Att restvärdeledaren och den lokala försäkringsrepresentanten behövde bryta sig ur evakueringsgruppen och krishanteringen. Att tiden borde användas till att inventera egendomsskador hos lantbruk, skog och kulturhistoriska värden för att planera restvärdeåtgärder och ta hand om de skadedrabbade. Ett behov av flygbilder med GIS-data för att få en överblick av skadorna. Att ta fram informationsmaterial och råd till försäkringstagare. Han tog också beslutet att ha ett samrådsmöte med försäkringsgivarna på plats en vecka senare, den 12 augusti.

Ge en överblick av skadorna

I samråd med verksamhetens restvärdeledarchef Per Gustafsson beslöt Morgan Palmquist att lägga ett schema så att en restvärdeledare ständigt skulle vara delaktig i räddningsledningens stab fram till mötet den 12 augusti. Flera restvärdeledare fanns på plats ute i fält för att prata med drabbade, vara med på informationsmöten och så vidare.

– Vår främsta uppgift i staben var att företräda våra uppdragsgivare, försäkringsbolagen, samt bistå räddningsledningen. Det var också ett tillfälle att framföra önskemål om vad vi såg som viktigt och bra att tänka på. Vi förberedde oss hela tiden för nästa steg när allt skulle återgå till ett mer normalt läge. Samtidigt uppdaterade vi kontinuerligt lägesbilden och informerade  såväl försäkringsbolag som skadedrabbade.

En punkt som diskuterades mycket var vad som skulle hända när räddningsinsatsen avslutades. Eftersom det rörde sig om en extraordinär händelse menade RVR och försäkringsbolagen att lagen inte kunde tolkas så svartvitt utan att staten måste ta ett större ansvar.

För att alla skulle få en uppfattning om vidden av branden genomfördes en helikoptertur och en marktur med bandvagnar den 12 augusti när ett 15-tal representanter för försäkringsbolagen var på plats. Efteråt träffades gruppen på Virsbo brandstation där man hade förberett ett antal frågor, bland annat synen på avslutet av insatsen.

– Det jag tar med mig från skogsbranden är att alla stora insatser är väldigt komplexa. I och med att dialogen med uppdragsgivarna skedde så tajt kunde vi börja vidta åtgärder tidigt. Skogsbranden kommer att förändra mycket när det gäller RVR:s roll vid stora händelser. Jag är mycket imponerad av räddningsledningen och tycker att samverkan fungerade väldigt bra. Lärdomar för framtiden är att RVR ska ta en mer aktiv roll i ett mycket tidigare skede vid väderbetonade olyckor, vilket till exempel gjordes vid skyfallen i Kristinehamn och Halland i augusti.

Daglig kontakt

Mikael Hellberg, skadechef vid Länsförsäkringar Bergslagen som hade den klart största delen försäkringstagare i området, tycker att det har varit fantastiskt att se det samarbete och det jobb som RVR och alla andra gjorde.

– De har verkligen lagt ner sin själ i detta och ställt upp och hjälpt till i alla lägen. För egen del har vi gjort vårt bästa för att stötta och hjälpa till där vi kunnat. Under tiden branden varade hade vi daglig kontakt med Morgan Palmquist för att kolla läget. Vi fick hela tiden löpande rapportering om något särskilt inträffade, vilket var viktigt för vår del eftersom vi hela tiden planerade för hur vi skulle gå vidare.

Redan i ett tidigt skede kunde de identifiera sina försäkringstagare på plats. I slutet av första veckan började man kontakta de som hade hus eller skog i området.

– Vi försökte tidigt vara proaktiva och lade tillsammans med RVR upp planer för hur vi skulle gå vidare. Efter branden har vi bland annat samarbetat kring en del timmerfrågor.

En fördel han ser med att RVR ingick i staben var att de kunde lägga till ytterligare en dimension i och med sitt uppdrag.

– De kan fånga upp det som vi kan göra eller stötta med och det gör också att vi får en bättre kanal in till staben och kan bidra med vår synvinkel. Något jag tror även räddningstjänsten kan ha nytta av.

Kostnaden för branden för Länsförsäkringar Bergslagens del ligger på drygt 200 miljoner kronor varav det mesta är för skogen. Nu vidtar det stora arbetet med att reda ut hur allt timmer ska tas om hand efter branden.

– Men något jag verkligen vill lyfta fram är det fantastiska arbete som gjordes av alla som deltog, inräknat de frivilliga insatserna. Det är helt enormt hur alla har ställt upp och hjälpt till!

»Brandens beteende ska stå i centrum och utifrån detta kan man sedan ta beslut om insatsen

Nummer 6—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 6—2014.