Annons

Du är här

Lämna en sten – plocka en korv

Publicerad16 maj 2014  Text Karin Wandrell

Brandkonferensen

I maj 2013 bröt kravaller ut i Stockholms­förorten Husby. Ett 60-tal ungdomar satte eld på bilar och kastade sten mot polisen. Upploppet varade i en vecka, men vad var egentligen orsaken bakom? Det ska Payam »Peppe« Boroodjeni försöka reda ut på Brand2014 i Helsingborg.

Peppe Boroodjeni är uppvuxen i Husby och bor fortfarande kvar där tillsammans med sin flickvän och hund, mastiffvalpen Zeus. Han var en av dem som stod bakom initiativet Lämna en sten – plocka en korv som bidrog till att få stopp på upploppen.

– De första dagarna var det riks­kaos. Folk stod med barnvagnar och tittade på när polisen fick stryk samtidigt som tanter med schalar bildade en mänsklig sköld för att skydda brandmän och poliser mot stenar. En tant kom hem till mig eftersom hon visste att jag hade jobbat med unga i risk­zonen i området och undrade varför jag inte gjorde något. Vad ska jag göra? undrade jag, jag kände inte ens killarna. 

Men efter det att hans egen bil blivit rökskadad efter en brand i ett garage kände han att det var dags för de äldre killarna att gripa in. Vid den tiden hade det också kommit fullt med folk utifrån med egna agendor som deltog i upploppen. Husby hade blivit en frizon vilket var helt oacceptabelt för honom. 

Peppe Boroodjeni och några vänner bestämde sig för att det var nog och dags att försöka ta tillbaka gatorna. De pratade med ungdomarna om varför de eldade bilar och kastade sten och frågade om de hade gett igen nu. De lyckades lugna ner stämningen, men när de äldre killarna gick hem två på natten började det brinna igen.

– Vi träffades en 5–6 grabbar för att prata om hur vi skulle få stopp på det och då kände jag att vi måste sprida kärlek. Mat är kärlek och gratis mat är ännu mer kärlek. Killarna var skeptiska, men jag kände att det skulle funka så vi fixade grillar och korv. Det spred sig som en löpeld. Första dagen var det bara vi, men andra dagen ville alla hjälpa till. En fotbollsklubb tog med sig en projektor och sen tittade vi på Champions League, medan resten av Sverige kollade på Husby som brann. Det blev värsta stämningen. Det finns en film på YouTube där man kan se hur det såg ut.

I media pekades polisens dödsskjutning av en äldre man ut som orsaken bakom kravallerna, men Peppe Boroodjeni menar att det bara var droppen som utlöste det hela och att politikerna inte förstår det egentliga problemet. Arbetslöshet och utanförskap spelar förstås in, men att man kastar sten på brandmännen beror på agg mot polisen. 

– Man ville helt enkelt inte att de skulle släcka innan polisen kom för det var dem stenarna var avsedda för. Många ser brandmännen som hjältar. Det är flera härifrån som själva har blivit brandmän och med deras hjälp försöker jag nu koppla ihop dem med unga killar för att de ska se att de också kan bli hjältar. Det finns en väg in.

Visa ömsesidig respekt

En orsak till att polisen är illa omtyckt är omotiverade stopp och genomsökningar på gatan och en brist på respekt vid gripande. Peppe Boroodjeni menar att så länge polisen håller sig till spelreglerna är det en katt och råtta-lek som alla inblandade är med på. Men att bli nerkastad på marken, få en pistol i bakhuvudet och bli förnedrad och utsatt för rasistiska tillmälen väcker bara ilska och hat och är en orsak till att det brinner i förorten.

– Vi vill bara att polisen ska hålla sig till regelverket. De kan inte trycka upp folk mot en vägg och visitera dem fem på eftermiddagen eller ta in någon för blodprov bara för att de ser »konstiga« ut och tro att det är okej för att det är i Husby. Det är kränkande. Då får de räkna med att deras kollegor kommer åka på stenarna. Som invandrare får vi uppleva rasism varje dag, inte minst när vi träffar polisen.

Lösningen menar han ligger i att istället investera i de unga, deras föräldrar och i framtidstro. Sedan upploppen har han haft ett bra samarbete med närpolischefen Jörgen Karlsson i Kista och även med polismästaren, Pia Sjunnegård Dahlbom.

– Vi tog dit ett gäng killar som fick berätta sina historier för henne och hon gillade inte det hon hörde. Det är inte okej att starta upplopp, men det är heller inte okej att behandla folk på det här sättet. Problemet är att det kommer civilklädda poliser utifrån och gör enstaka gripanden och beter sig lite hur som helst mot oss som bor här, men det är närpolisen som får ta skiten. De som sitter uppe och nere i polishierarkin har börjat fatta det, nu gäller det bara att få mellanskiktet att förstå också.

Peppe Boroodjeni blev nyligen headhuntad till jobbet som verksamhetsansvarig för Fryshusets filial i Husby som ska öppna så snart den tidigare rivningshotade skola de har fått som lokal har renoverats färdigt. Genom Fryshuset hoppas han kunna ge de boende såväl hopp som framtidstro och konkreta arbetstillfällen. Peppe Boroodjeni menar att ingen vill vara kriminell och utanför utan att det är något man blir i brist på bättre. 

– Alla vill vi bli älskade och beundrade och blir vi det är det lätt att välja en annan väg. Det gäller både skinheadsen i helsvenska Frillesås och ungdomarna i Husby. Många som kommer till Sverige är oerhört traumatiserade och får inte den hjälp de behöver för att kliva in i samhället eller på arbetsmarknaden. Det vänder upp och ner på hela familjepyramiden och gör att barnen blir föräldrar till sina föräldrar och inte får vara barn. 

Investera i framtiden

Han menar att när ungarna tar makten hemma leder det till obalans och stora konflikter med misshandel, missbruk med mera som följd. I bästa fall flyttar barnen ut och tar tag i sina egna liv. I sämsta fall hamnar de i utanförskap och kriminalitet. Resultatet är att det blir en dålig miljö för alla.

Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog utvecklade redan för 30 år sedan modellen Socioekonomiskt bokslut som väger kostnaden för en viss insats mot en omfattande beräkning av kostnaderna för att inte göra insatsen. Det innebär att om människor med missbruk och/eller kriminalitet börjar arbeta, få inkomster, betalar skatt och slutar ta resurser från samhället kan kalkylerna visa på enastående vinster, både i reda pengar och i procentuell avkastning på investeringen.

– En arbetslös ungdom kostar ungefär två miljoner kronor om året. Varför inte investera de pengarna i de unga och deras familjer istället? Kommer föräldrarna ut på arbetsmarknaden är pyramiden intakt. Jag är så trött på projekt som inte leder någonstans. Det var mitt krav när jag fick erbjudandet som verksamhetsansvarig – det måste vara långsiktigt och leda till förändring, annars vill jag inte vara med.

Glimt av hopp

I dag finns det en liten glimt av hopp i Husby. Första steget för Fryshuset är att få igång Lugna gatans junior-koncept. Fem killar, som alla är förebilder för de yngre på något sätt, ska under ett år jobba med ungdomar i riskzonen samtidigt som de får utbildning och coaching. Målet är att de ska kunna ta sig vidare på egen hand efter årets slut och att fem nya ledare ska ta deras plats.

– Vi har redan en coach, Annette ­Ericsdotter Bettaieb, som ställer upp ideellt för att visa att det går att få en kille som precis har muckat från fängelset att istället vilja bli sjökapten, ekonom eller någon annan dröm. Vi måste få dem att tro på sig själva så mycket att företagen vågar ta risken att anställa dem om förutsättningarna stämmer, säger Peppe Boroodjeni. Det flesta vill bara ha ett fast jobb, en lägenhet och en tjej – kan man bli mer Svenne? Det är bara Volvo och vovven som fattas.

I januari hade Fryshuset en stor workshop, baserad på Future Search-modellen, där bland annat ungdomar, yrkesverksamma, föräldrar, boende, politiker och fastighetsägare deltog. Under en dag fick deltagarna diskutera i olika grupper och tillsammans arbeta fram en handlingsplan för förändring.

– Det var allt från politiker till poliser och knarklangare. Det blev hetsigt men jävligt lyckat. Nästa steg är att träffas två dagar i november då samma 60 personer deltar plus 50 nya. Nu är konflikterna lösta och vi vet vilken väg vi ska gå. Nu ska alla andra hjälpa oss. Kraften finns i området och det är därför jag sitter i Husby och inte på Fryshuset i stan, säger Peppe Boroodjeni.

Nummer 4—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2014.