Annons

Du är här

Blåljus-tv – hjältesaga eller samhällsinformation?

Publicerad16 maj 2014  Text Karin Aase

Brandkonferensen

Ett spännande sätt att visa upp räddningstjänsten bakom kulisserna och samtidigt lära allmänheten mer om vad som händer vid olyckor? Eller snarare något som befäster gamla machoideal och hämmar både rekrytering och utveckling? Brand2014 tittar närmare på effekterna av fenomenet Blåljus-tv.

»Starka känslor, spänning och snabba beslut blandas med humor, värme och hoppet om att hinna fram i tid för att rädda liv och förhindra brott.«

Nej, det är inte reklam för ännu en läkarserie med George Clooney i huvudrollen, det är information om Tv4:s extremt framgångsrika realityserie 112 – på liv och död, ett av kanalens allra populäraste program. På kanalens play-site ligger självklart alla program uppe och om inte det räcker kan du dessutom titta på serierna 112 – luftens hjältar om luftburen ambulanspersonal i Norrland, Alarm 112 och Ambulans – först på olycksplatsen.

Och det här är bara TV4:s utbud. Efterfrågan på program som visar upp olika aspekter av räddningstjänstens, polisens och sjukvårdens arbete verkar outsinlig och sedan flera år finns de här serierna i ett stort antal svenska tv-kanaler. Från producenternas sida marknadsförs de som dokumen­tärer, men är det verkligen verkligheten vi får se?

– Det beror på vems verklighet man menar, säger Karin Fogelberg, medieforskare vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Realityserierna är inte undersökande journalistik utan först och främst underhållning och då visar man självklart upp de delar av de här yrkesgrupperna som är tv-mässiga. 

Det vill säga man väljer ut och man väljer bort. Visar akutintaget, men väljer bort arbetet i labbet. Visar upp (den ofta manlige) läkaren som en hjälte, men väljer bort allt det lite mindre glamourösa arbete som utförs av de andra i vårdteamet. 

– Ofta är det imponerande läkarinsatser som visas upp, men det är långt ifrån hela bilden av verksamheten, konstaterar Karin Fogelberg. Och det är självklart väldigt engagerande, men frågan är till vilket pris?

Befäster myter

En av dem som tycker att priset börjar bli ganska högt är Kjell Wahlbeck, chef för avdelningen för utveckling av beredskap på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

– Räddningstjänstens arbete idag handlar väldigt mycket om att möta människor i deras vardag och att samarbeta med dem för att skapa ett säkrare samhälle. Ska vi kunna göra det är det väldigt viktigt att de som arbetar inom räddningstjänsten representerar hela befolkningen. Men de här programmen visar upp yrket på ett sätt som befäster och cementerar bilden av brandmannen som extremt macho, som ett yrke för de tuffa grabbarna.

Kjell Wahlbeck tar upp fördelningen av tid som ett exempel. Utryckningsverksamheten står idag för mellan 4 och 6 procent av räddningstjänstens arbetstid, vilket innebär att den genomsnittlige brandmannen använder cirka 5–10 minuter per dygn åt den här delen av jobbet.

– Men ser man på de här programmen ger de lätt intryck av att utryckningen pågår 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan. Det övriga arbetet kommer i skymundan och det är olyckan som framstår som det viktiga, vilket ger helt fel signaler om vad yrket går ut på.

För den här bilden av yrket som spänningsfyllt och macho bidrar enligt Kjell Wahlbeck till att hålla de gamla fördomarna vid liv. Kontentan blir att det är fortsatt svårt för räddningstjänsten att attrahera kvinnor och andra underrepresenterade grupper, medan de machograbbar som söker sig till verksamheten för att få uppleva spänning och olyckor riskerar att bli besvikna och känna sig lurade.

– De har fått bilden av att ett jobb i räddningstjänsten handlar om att åka från den ena olyckan till den andra, förklarar Kjell Wahlbeck. När de sedan börjar jobba inser de att tyngdpunkten ligger i det förebyggande arbetet där man till exempel övar med barn, ungdomar och vuxna och över huvud taget jobbar för att göra samhället säkrare. Det blir lätt en krock mellan förväntningar och verklighet och det motverkar den utveckling som räddningstjänsten är så beroende av.

Kjell Wahlbeck får medhåll i sin kritik från Karin Fogelberg. Tillsammans med en kollega gjorde hon för några år sedan en studie där de analyserade en säsong av tv-serien Sjukhuset på TV3, ett program som visade arbetet på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Personerna i de här programmen visas upp i någon form av hjälteporträtt, vilket i slutändan bidrar till att lyfta fram de här yrkena som spännande jobb för kraftfulla individer. Och det är väl trevligt, men det är en medieanpassad bild av yrkesrollen och verksamheten. Det är verklighets­baserad underhållning men inte kvalificerad journalistik.

Ökar kunskapen 

Men både Kjell Wahlbeck och Karin Fogelberg får mothugg av Malin Kvist, tidigare producent på Titan Television och en av dem som har gjort mest blåljus-tv i Sverige.

– Idag står vi inför en stor sjuksköterskebrist i landet och jag har mött många människor på chefsnivå i de organisationer som deltar som tycker att det här är ett bra sätt underlätta rekryteringen. 

Dessutom menar Malin Kvist att själva andemeningen med de här programmen är att informera allmänheten och bidra till ökad kunskap och förståelse.

– Många tror att det handlar om att tittarna vill se blod och förfäras, men min erfarenhet är att det inte alls är så. Visst vill de se spänning, men framförallt vill de lära sig mer om hur de här verksamheterna fungerar och vad de ska göra om något otäckt inträffar. Och i vanliga människors ögon så är brandmännen hjältar, det behöver väl inte vara så fel?

Enligt Malin Kvist får programmen, snarare än att visa upp snaskiga olyckor, rollen att visa för tittarna att vardagen faktiskt fungerar ganska bra i Sverige. Att ambulanser kommer i tid och att både sjukvård, polis och räddningstjänst fungerar som de ska. 

– Allmänheten blir lugnad och ser att trots allt negativt de hör på nyheterna så fungerar samhällets institutioner som de ska. Samtidigt blir de yrkespersoner som medverkar otroligt stolta över att få visa upp sitt yrke och tycker att de får en annan förståelse när de är ute på uppdrag.

Riskerar patientsäkerheten

Något som blåljus-serierna, framförallt de i sjukhusmiljö, har fått mycket kritik för under senare tid är hur de hanterar patient­säkerheten. Efter det att TV3 visade upp en döende man utan att ha fått något godkännande av eller ens meddelat de anhöriga har diskussionen om etik fått stort utrymme. Karin Fogelberg är inte förvånad över det som hände. 

– I de här programmen fokuserar de som sagt på akuta händelser och i de situationerna blir framför allt integritetsfrågorna och patientsäkerheten lidande. Vad har du egentligen för reella valmöjligheter som patient i en akutsituation, det tycker jag verkligen att man kan ifrågasätta. Att tacka nej till medverkan i en situation där jag är beroende av att få hjälp kräver mycket mod.

I efterdyningarna av de här diskussionerna har bland annat Svenska läkarsällskapets delegation för medicinsk etik samt Svenska sjuksköterskeföreningens etiska råd uppmanat vårdpersonal att inte delta i liknande serier. Malin Kvist tycker att det är väldigt olyckligt och efterlyser en mer nyanserad debatt.

– Jag jobbade inte med programmet med den svårt sjuke mannen så jag kan inte säga vad som kan ha hänt där. Självklart är det jättesynd om de som har blivit drabbade, men ett misstag som Akademiska sjukhuset dessutom har bett om ursäkt för betyder inte att hela genren ska läggas ner. Det vore det verkligt förödande, för det här är offentlig verksamhet och allmänheten har rätt att ta del av det.

Nummer 4—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2014.