Annons

Du är här

Det förekommer ofta brandtillbud på grund av att de intagna anlägger bränder.

Brist på samsyn kostar stora pengar

Publicerad10 april 2014  Text Lena Gylfe

Lagar och regler

Inom Statens institutionsstyrelse, SiS, är brandskyddet högt prioriterat. Men otydliga bygg- och ansvars­regler fördyrar brandskyddsarbetet för myndigheten, som nu förväntar sig en helhetssyn i frågan.

SiS är en statlig myndighet, som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård av ungdomar och vuxna missbrukare. Myndigheten har 1 000 platser, fördelade på 36 institutioner runt om i Sverige. Totalt finns cirka 400 byggnader där skol-, vård- och behandlingsverksamhet bedrivs genom drygt 3 000 heltidspersonal och nästan 1 000 timanställda. 

– En större brand är bland det värsta som kan hända på institutionerna. Nästan varje vecka förekommer brandtillbud på grund av att de intagna anlägger bränder. Detta ställer mycket höga krav på brandskyddet och personalen eftersom de inte kan förlita sig på de tekniska systemen utan ständigt måste vara alerta, säger Benny Karlsson som sedan 2011 är handläggare för säkerhetsfrågor inom SiS. 

Interaktiv brandskyddsutbildning

Benny Karlssons område inom säkerhetsfrågor sträcker sig från byggprocessen till förvaltning i nu- och framtid. Ur den synvinkeln insåg han som nyanställd att den teoretiska delen av brandskyddsutbildningen för personalen omgående behövde förbättras och bli mer tillgänglig. Tillsammans med Hans Andersson på Brandskyddsföreningen kläcktes och realiserades idén till två interaktiva utbildningsfilmer – den ena grundläggande, medan den andra även innehåller systematiskt brandskyddsarbete (SBA), och är riktad främst till arbetsledare och övriga chefer. 

– Timanställda rings ofta in med kort varsel, vilket försvårar för dem att få tid och möjlighet att delta i brandskyddsutbildningar. Det har gjort att institutionerna tidigare inte kunnat säkerställa att all personal är medveten om vad som är riskfaktorer och hur man ska agera vid brand, förklarar Benny Karlsson.

I höstas introducerades filmerna inom myndigheten, helt anpassade efter SiS verksamhet. Till utbildningen hör ett prov som med godkänt resultat följs av ett diplom.

– En av fördelarna med filmerna är att den anställde kan fullborda den interaktiva utbildningen när han eller hon själv har tid. Det går att logga in, ta del av filmen och göra provet hemifrån. Ett annat plus är att en nyanställd har möjlighet att genomföra utbildningen innan anställningen påbörjats, för att senare komplettera med praktiska övningar. På det här sättet får vi en samlad bild av personalens brandskyddskunskap. 

Anpassade byggregler

De närmaste åren står SiS inför många om- och utbyggnader samt nyproduktioner i verksamheten. I sin nuvarande befattning har Benny Karlsson, som tidigare arbetat som säljare av säkerhetssystem, nu kommit att betrakta brandskyddsfrågorna ur nyttjarens perspektiv. Ur det avseendet ställer han sig kritisk till Boverkets byggregler – liksom brandprojektörernas skilda synsätt.

– Våra byggnader används i övervägande del till låst och sluten verksamhet. Då gäller Boverkets klassificering 5 D som innebär analytisk dimensionering av brandskyddet, vilket inte automatiskt omfattar krav på sprinkler. Men där vi har utslussningslägenheter, som betyder att ungdomarna har ett eget boende med egen nyckel, klassificeras det boendet enligt 5 B – med krav på sprinkler. För mig är detta konstigt, säger Benny Karlsson.

Brandprojektörerna har hittills kommit fram till krav på sprinkler i sina analytiska dimensioneringar av verksamhetsklass 5 D. Men Benny Karlsson menar att brandskyddslösningarna enligt den analytiska dimensioneringen skiljer sig avsevärt mellan landets kommuner. Han tycker sig märka att ingenjörerna i viss utsträckning anpassar sig till respektive räddningstjänsts uppfattning om brandskyddsfrågorna.

– Det finns ingen samsyn bland brandprojektörerna avseende SiS verksamhet och hur brandskyddet ska utformas. Frågan behöver gå tillbaka till Boverket som borde se över sina klassificeringsregler. Genom all lagstiftning kring svensk standard faller SiS utanför ramarna. Vi är ingen stor aktör, och därför har byggreglerna inte formats utifrån vår verksamhet. Boverket måste bli tydligare och visa en större förståelse för oss.

Tydligare ansvarsregler

När det kommer till de tekniska brandskyddsdelarna i byggprocessen efterlyser Benny Karlsson även här en helhetssyn – med uppenbara ansvarsregler. Bristen på överblick visar sig genom aktörernas skilda fokus i slutbesiktningen av bygget.

– Det blir vi som nyttjanderättsinnehavare som får betala för anmärkningarna i revisionsprotokollen, och det kan inte vara rätt.

I byggprocessen ligger vanligen installationen av brandlarmet på el-entreprenören, sprinkler hos VVS-firman och ventilationen på en tredje entreprenör. 

Den som levererar materielen till brand- och utrymningslarmet driftsätter, avprovar och utfärdar ett anläggarintyg till elfirman. I intyget har leverantören kanske noterat vissa avvikelser, till exempel att en nisch inte är försedd med rökdetektor.

– Entreprenadbesiktningen, som när det gäller brand- och utrymningslarm nästan alltid utförs av samma person som besiktigar elentreprenaden, säkerställer att beställaren fått det som avtalats mellan parterna. Om så är fallet, har entreprenören fått en godkänd slutbesiktning – och vi kan sätta igång vår verksamhet.

Som nyttjanderättsinnehavare måste SiS årligen, genom en certifierad besiktningsfirma, göra en besiktning av brandlarmet. 

– När vi visar anläggarintyget finner besiktningsmannen ett antal fel, bland annat att nischen inte är försedd med rökdetektor, vilket antecknas i protokollet med krav på åtgärder. Men, det är ju de här bristerna som besiktningsmannen ska ha anmärkt på i slutbesiktningen av byggnationen! Nu blir det vi, som anläggningsägare, som åker på att bekosta anmärkningarna. Och då ska man veta att redan cirka tio procent av vår totala byggkostnad avsatts för arvoden till konsulter, som ju ska vara experter inom sitt område. 

Ett annat aber, enligt Benny Karlsson, är att besiktningsmannen från revisionsfirman – som i protokollet helt rätt anmärker på avsaknaden av detektor i nischen – borde veta att detta är ett medvetet avsteg av brand­ingenjören, när bygglovet lämnades in.

– Elprojektören har ju gjort en projektering utifrån vad brandingenjörerna ställt för krav. Dessa står i brandskyddsdokumentet, men revisionsfirman utgår från regelverket SBF 110 och inte kraven i bygglovet, där brandingenjören bedömt att utrymmet inte behöver detekteras.

Måste se helheten

Nästa steg är när räddningstjänsten kommer för att göra tillsyn och ber att få läsa det senaste revisionsprotokollet. Om inte anmärkningarna åtgärdats kan räddningstjänsten utfärda ett föreläggande enligt lagen om skydd mot olyckor, vilket kan leda till att verksamheten tillfälligt måste stängas.

Benny Karlsson beklagar att ingen i branschen verkar vilja se till helheten. I revisionsprotokollen för år 2013, omfattande totalt 76 brandlarmsanläggningar inom SiS, handlar cirka 15 procent av de 687 anmärkningarna om fel på orienterings- och serviceritningar eller annan dokumentation. Drygt fem procent rör felplacerade detektorer, alternativt fel typ av detektor. 

– Jag anser att det behövs en översyn av hela besiktningsprocessen, som för oss är både kostsam och mycket otydlig. Och jag tror inte att vi är ensamma om att uppleva detta. I min värld borde det vara svårt att göra fel – och lätt att göra rätt!

Nummer 3—2014

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2014.