Annons

Du är här

I Lapplands urberg

Publicerad29 november 2013  Text Klara Möller Norén

Industri

Djupt nere under Kiruna breder världens största järnmalmsgruva ut sig. Varje natt detonerar tre ton sprängmedel här, i jakt på mer av den kilometerlånga malmåder som vindlar fram genom urberget. Att arbeta med farliga ämnen tusen meter under jord ställer höga krav på ett omfattande säkerhetstänk.

Redan när vi sätter oss i bilen som ska ta oss ner i Kirunagruvan gör sig säkerheten påmind. Små skyltar vid instrumentpanelen hänvisar till den andningsutrusning som måste finnas till varje passagerare i bilen, och när vi kör in förbi vakten hälsas vi välkomna med våra namn på en stor ljusskylt. Alla som åker ner i gruvan har med sig en särskild tagg som automatiskt läses av vid olika passager, så att det hela tiden går att se vem som befinner sig i gruvan och var. Via den taggen blippar välkomsthälsningen automatiskt upp. Alla som besöker gruvan måste eskorteras av en LKAB-anställd, och registreras då på den personens tagg. Externa entreprenörer kan få egna taggar, men kan inte ta med sig ytterligare personer.

Vägen stupar brant neråt och verkar vindla fram genom berget, mot en mittpunkt för mörk att urskilja. Till höger och vänster dyker det då och då upp avtagsvägar som leder in mot ännu kompaktare mörker. Det är inte svårt att tänka sig ett brinnande inferno, med alla kommunikationer till omvärlden avskurna.

Risken för ett sådant scenario är dock närmast obefintlig, får jag snabbt lära mig när brandingenjören Marcus Lindmark guidar genom gruvan.

Brandspridning är egentligen ingen stor risk här, eftersom det nästan inte finns något brännbart material, förklarar han.

Även mörkret får sin förklaring: tidigare hade nedfartsvägen, kallad snedbanan, belysning, men efter att en anställd påpekat att byte av glödlamporna var en potentiell säkerhetsrisk byttes de ut mot reflexer – något som dessutom gav miljövinster.

Ljus industri

När vi kommer ner till det som ska bli gruvans nya huvudnivå, där all malm lastas och fraktas ut ur gruvan, är tankarna på ras, brand och bergtroll långt borta. Här är det upplyst av ljusrör och lika modernt som i vilken industri som helst. Längs hela taket löper ett omfattande sprinklersystem. Brandsläckare och utrymningsplaner finns strategiskt utplacerade och täta skyltar hänvisar till räddningsrum och utrymningsvägar. Bilar parkeras med två meters avstånd för att inte kunna antända varandra. De lämnas också olåsta och med nyckeln i tändningen, för att snabbt kunna flyttas.

Alla parkeringsplatser för fler än nio bilar måste vara sprinklade. Mindre parkeringar sprinklas också, om våra riskanalyser visar att det behövs, kommenterar Marcus Lindmark.

Fordon över 3,5 ton är dessutom utrustade med ett eget släcksystem. Alla fordon som ska ner i gruvan genomgår en extern brandbesiktning varje år, och kollas regelbundet av LKAB:s egna besiktningsmän. Riskabla operationer, som att fylla gruvans tankstationer med diesel, schemaläggs när det är så tomt som möjligt.

Säkerhet från grunden

Annars är det full fart i gruvan nästan jämt. Arbetet pågår i skift dygnet runt, årets alla dagar. Omkring lunch, när det är skiftbyte, kan det vara omkring 800 personer nere i gruvan samtidigt. Förutom LKAB:s verksamhet pågår oftast flera andra projekt. Vid vårt besök pågår febrilt arbete med den nya huvudnivån, där en mångfald av entreprenörer är inblandade.

Omsättningen på folk kräver ett stort ansvar från var och en som jobbar här, så vi försöker få in säkerhetstänket som en naturlig del, något grundläggande, säger Markus Lindmark.

Till exempel uppmanas alla att hålla rent i gruvan och plocka upp eventuellt skräp, som skulle kunna vara en brandspridningsrisk. Alla LKAB:s möten, under och ovan jord, inleds med en säkerhetsgenomgång.

Vi vill att personalen ska ha ett risk­analystänk, säger Markus Lindmark. Inför­ varje jobb ska var och en stanna upp i 30 sekunder och tänka igenom vilka risker som finns med det som ska utföras.

Han ingår i en grupp med ansvar för brandskyddsarbetet inom produktion, infrastruktur, brand och besiktning. Det omfattar både personskydd och ansvar för utrustning. Ett ansvar med ett uttryck som sträcker sig från skräpplockning och bilparkering till automatiserade system och välplanerade brandceller.

De stora riskerna här nere är framförallt fordon, men även utrustning som försörjer gruvans olika delar med el. Därför har ställverk, kabelvåningar, fristående transformatorsystem, pumpschakt med mera egna larmsystem.

All utrustning som kan vara en potentiell risk får också en egen brandcell, för att hindra brandspridning. I vissa fall installeras automatiska släcksystem – en strategi som inte minst handlar om att skydda restvärden vid ett eventuellt tillbud. Försäkringsfrågor och andra frågor kring skyddande av utrustning är en stor del av Markus Lindmarks arbete, som löper parallellt med personskyddsfrågorna.

Medveten strategi

Marcus Lindmark kom till LKAB våren 2012, och uppfattar själv sin roll som att vara en del i ett mer strategiskt säkerhetsarbete från bolagets sida. En bild som bekräftas av kommunikatören Ulrika Westerberg, som också eskorterar oss i gruvan.

LKAB har arbetat intensivt med säkerhet de senaste åren, dels med bergförstärkning för att hindra ras, dels kring brand, säger hon.

Medvetenhet är ett ledord för säkerheten inom LKAB. Alla som arbetar i gruvan ska aktivt förebygga olyckor. För att befästa­ säkerhetstänket finns ett belöningssystem där arbetsmiljön ingår som ett av tre kriterier. Rapporter eller åtgärder som gör arbetsmiljön säkrare och bättre kan ge ekonomisk utdelning för initativtagarna. 

Alla nyanställda går igenom en säkerhetsutbildning, och lär sig bland annat att hantera brandsläckare. Vart tredje år hålls utbildningen »Brand för alla« med upp­daterat säkerhetsmaterial. LKAB har även en egen industribrandkår. En mindre bil med två brandmän finns ständigt i gruvan. Ytter­ligare tre räddningsfordon finns ovan jord.

Luften största risken

Även om brandspridningsrisken är minimal i gruvan kan även en liten brand få stora­ konsekvenser.

Den stora risken här nere är röken, säger Marcus Lindmark.  Även vid en liten brand kan rökutvecklingen bli stor och spridningen omfattande.

Tillgång till säker luft är därmed det viktigaste, efter det förebyggande arbetet. Strategin vid ett larm är att ta sig ut till frisk luft. Är det inte möjligt är det neråt som gäller, till ett av gruvans räddningsrum för upp till 100 personer, eller till en räddningskammare.

Grundregeln för räddningsrum och räddningskammare är att de ska kunna tillhandahålla säker luft i sex timmar för det maxantal personer som får vistas där.

Alla som ska arbeta här nere går en räddningskammarutbildning där de bland annat provsitter en kammare och testar att andas komprimerad luft, berättar Marcus Lindmark.

Räddningskamrarna är små, lufttäta metallrum med komprimerad andningsluft i tuber. De har direktkontakt via telefon med styrcentralen, kallad staben. Enheten övervakar allt arbete i gruvan och det är också hit informationen från taggläsarna skickas. Staben kan även, via skärmar lika den vid infarten, informera­ om något särskilt har hänt i gruvan som påverkar de som vistas där. Vid vårt besök blinkas det till exempel ut information om ett oljespill i snedbanan. Det är också staben som ger klartecken för sprängning, ­eller skjutning, som det kallas här.

Länken till räddningstjänsten

Roland Holmdén är produktionssamord­nare på staben. Ett imponerande antal ­dator- och tv-skärmar ger honom all nödvändig information om vad som händer i gruvan. Han kan om han vill se exakt var samtliga av de 339 personer som just nu vistas­ i gruvan befinner sig. Med sin detaljer­ade överblick är staben en central aktör de gånger en olycka inträffar i gruvan. Förutom att det är hit evakuerade som är kvar i gruvan rapporterar, samordnar staben den nödvändiga insatsen.

Varje situation är unik, säger han. Men det finns ramar att hålla sig till. Det första­ som händer vid ett tillbud är att vakten spärrar av så ingen mer kan åka ner i gruvan. Därefter åker vår interna brandkår ner. De gör en bedömning om den kommunala räddningstjänsten behöver kallas in eller inte.

När räddningstjänsten är på plats har de det fulla ansvaret för insatsen, men samarbetar ofta med staben. Prioriteten är att ventilera ut röken. I det spelar svuj, styrd ventilation under jord, den mest betydande rollen. Deras vardagsuppgift är att optimera ventilationen i gruvan. Varje sekund pumpas det in 2 000 kubikmeter luft, och svuj har stenkoll på hur den luften flödar. Kunskap som är essentiell vid olyckor, men även vid skjutning.

Luft är ett levande system, säger Jim Fjällborg, ventilationstekniker i svuj. Luften rör sig inte bara uppåt, utan tar alla möjliga riktningar. Svuj  måste ha koll på alla flöden för att kunna ventilera bort rök efter skjutningar, eller vid en brand.

Jim Fjällborg och hans kollegor är regelbundet ute i gruvan och gör mätningar för att se vart luften tar vägen. De står inför ett systembyte som ska ge ännu större möjligheter att mäta flöden och gaser. Mätningarna är viktiga även för det arbete med energibesparing som svuj, i nära samarbete med staben, är ledande i. Gruvans fläktar aktiveras eller stängs av beroende på var arbetet pågår, vilket staben får kunskap om genom taggsystemet. Effektiv styrning av fläktarna är avgörande både för god lufttillförsel och energiåtgång.

De täta sprängningarna och ventileringen av gaser från dem gör att svuj har god beredskap för att hantera brandgaser. Det är också i produktionsområdet som ventilationssystemet är bäst utbyggt. Det värsta möjliga scenariot är brand i snedbanan – vid en sådan måste ventilation ske innan räddningsfordon ens kan komma ner i gruvan.

Vid alla bränder är ventilationsgruppens kunskaper avgörande. I en miljö där luft är den kritiska faktorn är ventilation av brandgaser ytterst centralt.

Säker luft är avgörande här nere, så svuj är extremt viktigt, intygar Markus Lindmark.

Vid en olycka evakueras alla i gruvan, utom staben och svuj. Byggnaden på nivå 7-7-5 där de sitter är också ett räddningsrum. När räddningstjänsten är inblandade i en insats sitter räddningsledaren antingen i huvudbyggnaden ovan jord, och har direkt kommunikation med staben, eller på plats i stabens rum i gruvan.

LKAB och Kirunagruvan

LKAB är ett av Sveriges största och äldsta industriföretag. Grunden i verksamheten är utvinning av järnmalm i gruvor och dagbrott. LKAB:s gruva i Kiruna är världens största järnmalmsgruva. Unikt för gruvan är att dess järnmalmsbestånd utgörs av en enda, sammanhängande malmkropp som är över en kilometer lång. Vanligen är järnmalmen utspridd i flera malmkroppar. LKAB expanderar stort och har som mål att till år 2015 bryta 37 ton järnmalm årligen.

Gruvans nivåer

Nivåerna i gruvan räknas från toppen på gruvberget, som är cirka 230 meter högt. Den nya huvudnivån 13-65 är därmed belägen ungefär 1 135 meter under marknivå. Det lägsta djup som det arbetas på nu är 1 660 meter. Det finns även en besöksavdelning med filmvisning, utställning och fik finns på 540 meter.

Nummer 7—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2013.