Annons

Du är här

Hur säkert är labbet?

Publicerad29 november 2013  Textmup

Debatt

Det finns olika typer av laboratorier och det är förstås verksamheten som avgör potentiella faror. Men risken för olyckor är även beroende av hur dessa faror hanteras.

Lagar och regler, samt lärande från de olyckor som har skett, har bidragit till att det idag inte är så vanligt med olyckor i laboratorier. Sedan 1970-talet finns det obligatoriska kurser i labbsäkerhet, som studenterna måste gå innan de får arbeta självständigt på universitet och högskolor. Tekniken har också utvecklats betydligt, vilket har gjort att många manuellt krävande arbeten idag kan utföras automatiskt.

De huvudsakliga riskerna idag, förutsatt att ordning och reda råder, är främst kopplade till de reaktiva synteskemikalier som blivit alltmer vanliga på synteslabb. Flera metallorganiska synteshjälpmedel, till exempel butyllitium liksom flera katalysatorer som Raney-Nickel och palladium på kol, är pyrofora, det vill säga de antänder spontant när de kommer ut i luften. Exempel på kemiska reaktioner som behöver granskas extra är oxidationer, nitreringar och hydreringar. De senare görs ofta under tryck och tryckreaktioner bör ske i separata rum.

Dödsfall på labb

Riskerna med dessa ämnen har blivit uppenbara på senare tid genom en mycket tragisk olycka vid det amerikanska universitetet UCLA där en forskningsassistent fick så svåra brännskador att hon avled. Denna olycka, som skedde 2008 och där rättegången just nu pågår, kan få stor betydelse för hur man ser på forskningsledares ansvar och den allmänna praxisen med riskanalyser för labbarbete. Bara för att man är högutbildad inom kemi betyder inte det att man är medveten om vilka risker som finns med de kemikalier som används. Det som ligger i fokus är oftast de syntesmöjligheter som finns med olika kemiska ämnen och inte vilka andra egenskaper de har. Det har blivit alltför uppenbart i de många fall där olyckor har skett.

Följ säkerhetsrutinerna

De föreskrifter som finns idag är, om de följs, tillräckligt bra för att göra labbarbetet säkrare än många andra yrken. På arbetsplatsen bör man gå igenom vad som är »normal« verksamhet och noga kontrollera om det finns tillräckliga säkerhetsrutiner genom att lista de typmoment och de ämnesgrupper man är rustad för att hantera.

På synteslabb, där det sällan görs samma syntes om och om igen, måste det också göras dokumenterade riskanalyser, lämpligen för den tidsperiod som kan överblickas och som arbetsuppgiften tar. Speciella skyddsåtgärder bör vidtas vid utveckling av stora värmemängder och vid förekomst av pyrofora ämnen.

Idag finns det inte någon formell begränsning för hur stort ett labb får vara i plan och bygglagen. Det innebär dock inte att det är lämpligt att göra ett stort labb till en enda brandcell. Det finns flera faktorer att ta hänsyn till när man avgör hur stor brandcellen ska vara. Sociala aspekter, organisation, kemiverksamhet, instrumentering och risk för påverkan av hela verksamheten vid olycka, är bara några.

Vem är ansvarig?

Det är chefens ansvar att se till att arbetsmiljön är säker och det är den anställdes skyldighet att följa skyddsföreskrifterna. Det är dock så att det är chefens ansvar att se till att den anställde verkligen följer skyddsföreskrifterna. Om man, som fallet är med många professorer, inte kan närvara i tillräcklig omfattning för att ta ett aktivt arbetsmiljöansvar ska man se till att de uppgifterna delegeras skriftligt till en annan person.

Hur säker en labbarbetsplats är beroende dels av vilken verksamhet som bedrivs där men också hur verksamheten bedrivs. En viktig faktor för att undvika olyckor är att lära av de olyckor och tillbud som sker. Det är därför viktigt att ansvariga chefer välkomnar sådan rapportering och föregår med gott exempel, både genom att rapportera händelser de själva varit med om och genom att själv följa verksamhetens skyddsföreskrifter. Beröm också de som vågar rapportera och lär av de olyckor som sker på andra företag, samt våga fråga leverantörerna om hur ämnena kan användas säkrare. De har oftast utmärkta kunskaper som de gärna delar med sig av.

Bo Olsson
Chef för innovations- och säkerhetsfrågor, Ikem

Nummer 7—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2013.