Annons

Du är här

Gammal katastrof ska hindra nya

Publicerad29 november 2013  Text Text: Lena Gylfe

Lagar och regler

Utvidgad informationsplikt för verksamhetsutövare och ökade krav på samordning mellan myndigheterna. Det är några av förändringarna när Seveso III-direktivet implementeras i svensk rätt senast den 1 juni 2015.

Syftet med Seveso III-direktivet är att anpassa klassificeringssystemet för farliga ämnen så att det stämmer med den nya CLP-förordningen (klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar), som i sin helhet träder i kraft den 1 juni 2015. Seveso III-direktivet ersätter Seveso II-direktivet och innehåller nya eller ändrade bestämmelser om bland annat tillsyn och information till allmänheten.

Efter en allvarlig industriolycka i den italienska staden Seveso 1976 antog EU Sevesodirektivet för att förebygga liknande olyckor inom kemiindustrin och begränsa följderna för människor och miljö. Verksamheter som omfattas av direktivet, bland annat pappersbruk, oljedepåer, kemi- och stålindustrin – drygt 380 anläggningar i Sverige – betecknas oftast som farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO).

Reglerna tillämpas där farliga ämnen vid ett och samma tillfälle förekommer i vissa kvantiteter.

– För varje farligt ämne finns två gränsmängder som delar in verksamheterna i en lägre och en högre kravnivå. Utifrån den nivån avgörs sedan vilka villkor som ställs på verksamheten, förklarar Ann-Sofie Eriksson, biträdande enhetschef vid Enheten för farliga ämnen på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Enligt direktivet är alla skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalieolyckor ska hanteras. Verksamheter på den högre kravnivån måste dessutom upprätta bland annat en säkerhetsrapport som lämnas till tillsynsmyndigheten.

Utökad säkerhetsrapport

Sevesodirektivet har utvecklats till att ha mer fokus på berörd allmänhet och den yttre miljön.

– Det syns bland annat i kopplingar till miljöinformationsdirektivet, säger Ann-Sofie Eriksson.

För verksamheter på den högre kravnivån har nya uppgifter tillkommit i säkerhetsrapporten. Förutom att innehålla till exempel en identifiering och analys av olycksrisker ska man nu även ta upp olyckor som redan inträffat i liknande verksamheter samt redovisa vilka förebyggande åtgärder som vidtagits för att sådana olyckor inte ska ske på den egna anläggningen.

– Vi är sedan många år ISO-certifierade och har ett systemtänk, en struktur och ett ledningssystem speciellt för hälsa, miljö och säkerhet, vilket gör att vi redan har säkerhetsrapportering anpassad efter vår verksamhet, säger Malin Lundkvist, Scandinavian Manager Logistics ISO & Safety, Health and Environment (SHE) på OKQ8.

Företaget har sju anläggningar i Sverige, som är klassade enligt den högre kravnivån.

– Sevesoregelverket kräver stora resurser av våra medarbetare och de konsulter som vi måste anlita för att göra utredningar. Processen för att få en säkerhetsrapport godkänd tar ofta flera år. Där finns mycket att önska från vår sida, bland annat att tillsyn och granskning av rapporter får en bättre samordning, allra helst genom en huvudmyndighet. Allt kanske inte skulle behöva skrivas och skickas in till olika myndigheter utan kunde istället visas på plats i samband med exempelvis tillsynsbesök.

Effektivare tillsyn

I den statliga utredningen »En effektiv Sevesolagstiftning« föreslås att ansvaret för tillsynen av Sevesoverksamheter koncentreras till ett fåtal myndigheter, liksom att samordningen av tillsynen förbättras, vilket anses medföra effektivitets- och resursvinster. Tanken är att färre länsstyrelser ska handlägga tillsyns- och tillståndsfrågorna för Sevesoverksamheter vilket skulle medföra att verksamhetsutövarna inte behöver ha så många myndigheter att kommunicera med.

Vidare förordas att avgifter införs för Sevesotillsynen, något Malin Lundkvist ställer sig tveksam till:

– När vi har tittat på kompetens och kvalitet hos dem som kommer från myndigheterna för att utföra tillsyn konstaterar vi att alla inte har interna förutsättningar att genomföra tillsyner och granskningar av hög kvalitet från sin arbetsgivare. Den föreslagna finansieringsmodellen skulle innebära mycket stora kostnader som vi inte kan påverka, samtidigt som den skulle ha ett begränsat värde för oss i vårt arbete att förebygga och begränsa allvarliga kemikalieolyckor.

Utredningens förslag om avgifter beräknas tillföra staten cirka 17 miljoner kronor per år. Carina Fredström, handläggare vid Tillsynsenheten på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, menar att en avgiftsbaserad tillsyn bland annat gör att länsstyrelserna kan anställa och behålla mer kompetent och erfaren personal:

– Tillsynen skulle bli mer kompetent om den koncentreras till färre myndigheter eftersom handläggarna då får möjlighet att fördjupa sin kunskap och bygga sin erfarenhet på fler tillsynsobjekt, eftersom många idag inte arbetar med frågorna mer än 15 procent av sin arbetstid.

Internationellt samarbete

Utredningen föreslår också att MSB utökar sin tillsynsvägledning gällande Seveso. Idag genomför myndigheten löpande uppföljningsbesök hos länsstyrelserna och arrangerar årligen en tillsynskonferens.

– Vi har ett kompetensutvecklingsprogram med en referensgrupp där läns­styrelserna och övriga samverkande myndigheter sitter med och där enheter på MSB som har frågor i den här sfären deltar. Nyligen hade vi en tredagarskurs om riskhantering. Vi inventerar kontinuerligt utbildningsbehovet och kommer att fortsätta den vägen genom ytterligare fördjupning av utbildningar och metodstöd, säger Carina Fredström.

MSB bevakar riskutvecklingen genom att samla olycksrapporter från farliga verksamheter enligt LSO, i en stor databas. Rapporterna återförs till tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare.

– MSB ingår i en samverkansgrupp med samtliga nationella tillsynsmyndigheter från EU:s medlemsstater, där vi belyser trender och risker inom området. Myndigheten deltar även i andra forum, bland annat i OECD Working Group on Chemical Accidents, en global arbetsgrupp som diskuterar aktuella frågor kring riskutveckling vid Sevesoverksamheter.

Utökad informationsplikt

I Seveso III-direktivet fastslås att alla Seveso­verksamheter måste göra viss information ständigt tillgänglig för allmänheten, bland annat hur allmänheten kommer att bli varnad om det sker en olycka samt resultaten från den senaste tillsynen.

– Exakt hur det informationsflödet ska se ut är inte klart ännu, säger Ann-Sofie Eriksson.

Malin Lundkvist kan i nuläget inte säga hur Seveso III-direktivet kommer att påverka verksamheten för OKQ8 i stort.

– Eftersom direktivet inte är implementerat ännu kan jag bara gissa, men det verkar som om det blir en ökad administrativ kostnad utan att det egentligen bidrar till att förebygga och begränsa allvarliga kemikalieolyckor. Ingen vill ju ha en olycka i sin verksamhet och det finns olika synpunkter på hur man når dit. Jag önskar att man från myndigheternas sida är mer öppna för dialog och lyssnar till vilka risker och lösningar som verksamhetsutövarna ser. Grunden måste vara att med skäliga kostnader få till stånd de åtgärder som ökar säkerheten mest.

Seveso III-direktivet i Sverige

CLP står för förordning som gäller klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar och gäller i hela EU. Det nya systemet grundas på FN:s globalt harmoniserade system (GHS). CLP behandlar farorna med kemiska ämnen och blandningar och hur andra ska informeras om detta. Källa: www.kemi.se

I Sverige är Sevesodirektivet infört genom lagen och förordningen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagstiftningen), lagen om skydd mot olyckor (LSO), miljöbalken, plan- och bygglagen samt arbetsmiljölagstiftningen.

Försvarsdepartementet har tillsatt en utredning om hur Sevesodirektivet ska genomföras i Sverige som ska vara klar till den 31 mars 2014. Från MSB är Per-Olof Wikström, jurist, och Ann-Sofie Eriksson, biträdande enhetschef vid Enheten för farliga ämnen, med som experter.

Central tillsynsmyndighet för verksamhet som faller under Sevesolagen och Sevesoförordningen är MSB. Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljöfrågor, Naturvårdsverket är central tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken. Länsstyrelserna utövar den operativa tillsynen enligt Sevesolagen och Sevesoförordningen medan den operativa tillsynen över miljöfarliga verksamheter utövas av länsstyrelserna och kommunerna. Källa: Sveriges Riksdag.

Nummer 7—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 7—2013.