Annons

Du är här

Kampen för att bli någon

Publicerad18 oktober 2013  Text Karin Wandrell

Skola

De senaste årens upplopp i socialt utsatta områden runt om i Sverige har väckt heta diskussioner. Men forskaren Torbjörn Forkby menar att problemen redan är kända och att det snarare rör sig om en oförmåga att agera utifrån den kunskap vi redan har.

Göteborg har under ett antal år haft problem med gängkonstellationer som rivaliserande mc-gäng. Dessa grupper uppfattades till en början som marginella fenomen som inte ansågs vara intressanta för större grupper av ungdomar. Men efter en uppmärksammad skottlossning på Näsets badplats 2001, som blev startskottet till en mängd konfrontationer mellan olika gäng, ändrades synen.

– Gängbråken började ses som ett hot mot allmänheten och Göteborgs stad. Det fanns en stark oro för att Göteborg skulle uppfattas som någon typ av gangsterstad, säger Torbjörn Forkby, forskare och universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Situationen eskalerade med bilbomber och skottlossningar på restauranger och caféer vilket ledde till att en så kallad nätverksanalys gjordes för att se vilka personer det var som begick brott tillsammans med de kriminella gängen.

– Man kom i huvudsak fram till att det var ungdomar i utsatta områden som senare begick brott med dessa grupper, säger Torbjörn Forkby.

Lösningen som föreslogs var att flytta de polisiära resurserna från förorten in till de centrala delarna av staden, men man insåg snart att man då skulle förlora möjligheten att jobba förebyggande samt missa den personliga kontakten och områdeskunskapen som är så viktigt vid förebyggande arbete. Det i sin tur skulle kunna leda till att fler ungdomar successivt skulle ansluta sig till de kriminella grupperna. 

Ung och trygg

För att råda bot på problemen startades satsningen »Ung och Trygg i Göteborg« med uppdrag att samordna ett strategiskt förebyggande arbete för att minska ungdomskriminaliteten och rekryteringen till kriminella nätverk. Här ingick polisen, socialtjänsten, skolan, fritidsverksamheter, åklagarmyndigheten och de kommunala bostadsbolagen – allt för att unga i riskzonen lättare skulle fångas upp tidigt och med gemensamma krafter.

– Jag följde det arbetet för att se hur samverkan gick till och vad resultatet blev av några av de valda arbetsmetoderna, säger Torbjörn Forkby. Efter att ha levererat ett antal rapporter insåg vi att det saknades en studie där ungdomarna själva fick komma till tals och göra sina röster hörda.

Under två års tid intervjuade därför Torbjörn Forkby och doktoranden Susanne Liljeholm Hansson runt 130 ungdomar, föräldrar, engagerade boenden och anställda. Resultatet blev rapporten »Kampen för att bli Någon«.

– Där försöker vi ge en bild av hur uppväxtmiljön ser ut för dessa ungdomar och förstå vilka mekanismer det är som går i gång när unga hittar alternativa vägar mellan skola och arbetsliv.

En tydlig slutsats var att många upplevde att de hade varit utsatta för kränkningar och hot mot sin person och de kände sig också underlägsna i kontakten med andra ungdomar, både i skolan och utanför.

– De hade en mängd erfarenheter som triggade känslan av att inte vara tillräckligt bra, att inte duga. De som känner att de inte har lyckats i relationen till sina jämnåriga har ett ökat behov av att hitta alternativa arenor. Många av kamratgrupperna hade hittat kompenserande strategier som ett sätt att förhålla sig till känslan av underlägsenhet.

Lösa grupperingar

Gänget blev till en andra familj och gruppen i sig ett sätt att neutralisera känslor av empati och skuld. Det fanns inga direkta ledare utan grupperna var löst sammansatta utan den tydliga hierarki som återfinns i till exempel mc-gäng.

– De bor oftast i samma område och kallar sig namn som Backabarnen, ett postnummer eller liknande, säger Torbjörn Forkby. Kriminaliteten var i första hand kopplad till någon form av identitetssökande, en önskan om att väcka respekt och en övertro på att de är både kvickare och smartare än »fienden«, i första hand då polisen som står som symbol för samhället i stort och vuxenvärlden.

För många unga är det här en övergående period. De mognar och lämnar gänget av olika anledningar när de blir äldre och börjar reflektera över sina liv. Men för dem som har varit med i gäng med avancerad brottslighet finns en uppenbar risk för att de fortsätter, inte minst om droger kommer in i bilden.

– Missbruket i sig kan innebära fortsatt kriminalitet. Andra går vidare och blir hangaround (supporter) till mer etablerade grupper som mc-gäng, säger Torbjörn Forkby.

Motsatt effekt

En viktig kunskap som studien har gett är att det är lätt att vilja starta nya projekt och satsningar när man tänker förebyggande arbete och hantering av olika ungdomsproblem. Det man glömmer är att många av dessa ungdomar redan har varit utsatta för en rad olika insatser av mer eller mindre ingripande natur och trots detta ändå fortsatt sin bana under en ganska lång period. Många av de erfarenheter som triggade dem till att gå med i ett gäng var också sådana som de hade fått inom ramen för det offentliga systemet – en bild av sig själva som avskilda, onormala eller problembarn.

– Det är naturligtvis inte en medveten intention från samhällets sida, men det kan vara en viktig bieffekt  som kan ha minst lika stark påverkan. Detsamma gäller upplevelsen i skolan med olika typer av särskilda undervisningsgrupper och andra sammanhang där ungdomarna blir avskilda från övriga kamrater, situationer som är svåra att hantera för dem.

Torbjörn Forkby menar att dessa åtgärder är ett sätt att på en nivå tala om för ungdomarna att de inte tillhör gruppen, att de är onormala och avvikande, det vill säga allt en ung person inte vill vara.

– Man visar dem hur de uppfattas av vuxenvärlden, vilket ger dem något att relatera till och protestera aggressivt emot. Något som bara förstärker omgivningens syn på dem. Det kan också väcka en känsla av att vilja leva upp till omvärldens förväntningar – tycker de att jag är en värsting ska jag minsann visa dem att jag är det!

Reflektera och ställ krav

Därför är det minst lika viktigt att våga reflektera kring den egna praktiken och se vilka typer av separerande eller kategoriserande metoder eller system det finns i den egna verksamheten som det är att starta nya projekt.

– Denna typ av stämplings- eller separerande mekanismer som kan påverka ungdomar pågår hela tiden. Det finns alltid en risk att trots alla goda intentioner mata in precis det man vill undvika, säger Torbjörn Forkby. Det ställer krav på en reflekterande kapacitet inom professionella verksamheter för att fundera över vad det är som pågår parallellt, det vill säga att undersöka vilka identiteter vi hjälper till att skapa. Det ställer väldigt stora krav på att hitta ett bemötande som inte förstärker just den rollen utan istället skapar nya ingångar.

Torbjörn Forkby menar att det som rapporten kommer fram till egentligen inte är så många nyheter. Problemen är kända, men det finns tyvärr en ganska stor oförmåga att agera utifrån den kunskap som redan finns.

– En del av studiens behållning handlar om att man genom att försöka nollställa sig när man läser den kan se det man redan vet på ett nytt sätt och få någon form av »kropp« till kunskapen. Det blir kanske ännu tydligare när man får ta del av ungdomarnas egna röster.

Se de positiva sidorna

Han rekommenderar skolpersonal att läsa rapporten som ett sätt att distansera sig från svårhanterliga ärenden och menar att det kan finnas ett värde att gå in i den processen och se problemen lite på håll.

– Det gör att vi kan fundera över vad ungdomarna vill säga oss genom sina handlingar som väcker så mycket rädsla, ilska och frustration. Handlar deras agerande om att få någon form av bekräftelse och erkännande för sin person, så försök skapa sammanhang inom skola och fritid som uppmärksammar deras positiva kvaliteter och gör det helst så tidigt som möjligt.

Vissa citat i rapporten, av ungdomar som redan har påbörjat och lämnat sin kriminella bana, kan också användas som underlag för reflektion tillsammans med eleverna eller kanske ungdomar som kommer i kontakt med polis eller socialtjänst.

– Det kan hjälpa dem att sätta ord på känslor som de kanske omedvetet bär på själva. Inse också att din egen roll som vuxen och anställd har väldigt stor betydelse i de ungas identitetssökande, även i de fall där det uppstår konflikter och kontroverser.

Nummer 6—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 6—2013.