Annons

Du är här

Vem är LSO till för?

Publicerad17 maj 2013  Text Andre Braun

Debatt

Det läggs ner stor omsorg för att se till att bilbälteslagen efterlevs. Men när det handlar om lagen om skydd mot olyckor är intresset inte alls lika stort trots att det i båda fallen handlar om människor och säkerhet. 

Lagen om skydd mot olyckor (LSO) har funnits i drygt tio år, men ändå verkar det som att man i många företag medvetet nonchalerar lagkraven. Det kostar ju inget att bryta mot dem. Jag har varit verksam inom varvsnäringen (fritidsbåtar) sedan 2005. Under denna tid har jag upptäckt att man som brandskyddsansvarig kan påverka mycket lite och att man i princip inte har något juridiskt skydd alls i Sverige, jämfört med ett skyddsombud. Här följer ett par axplock av vad jag sett i branschen. Företag där det systematiska brandskydds- och arbetsmiljöarbetet inte existerar.

Det nystartade företaget

Företaget är ett initiativ av en skeppshandel och två företag där man har ett sort privat intresse för segling. Men de har ingen erfarenhet av att bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete eller arbetsmiljöarbete. Verksamhetsidén går ut på försäljning, underhåll och reparationer av fritidsbåtar samt vinterförvaring av ett hundratal fritidsbåtar, främst segelbåtar.

Föreståndare för brandfarlig vara saknas. Personalen har inte någon utbildning rörande systematiskt brandskyddsarbete eller systematiskt arbetsmiljöarbete. Inte heller utbildning för heta arbeten, tunga lyft eller farligt avfall. Något skyddsombud finns inte och någon facklig verksamhet förekommer inte.

I verksamheten ingår plastningsarbeten med härdplaster, målning med epoxyfärger och heta arbeten. De har inget företag som de konsulterar i brandskyddsfrågor. Under de fem första åren förekom inga som helst myndighetsbrandsyner eller besök av någon arbetsmiljöinspektör.

Familjeföretaget

Företaget är ett mindre båtvarv med tiotalet anställda som fick nya ägare för några år sedan. De har sina egna idéer om hur verksamheten ska bedrivas och när man ska börja efterleva lagar och regler. De har anlitat ett brandskyddsföretag som hjälper till med regelverk och annat. Men det anses inte finnas tid att bedriva något systematiskt arbetsmiljö- eller brandskyddsarbete.

Någon brandskyddspolicy eller säkerhetskultur finns inte. Här bedrivs till exempel svetsning i samma lokal som utombordsmotorer och bensintankar förvaras.

En nyanställd blev utvald till brandskyddsansvarig vid ett av brandskyddsföretagets konsultationsbesök. Den nyanställde var känd av räddningstjänsten i stan och man hoppades kanske på att vinna poäng på det. När denne påpekade att nödutgångar i butiken aldrig låstes upp och att personalen saknade heta arbeten-utbildning såg man bara stöldrisker och personalkostnader. Någon föreståndare för brandfarlig vara ville de inte ha. Det skulle vara detsamma som att erkänna för kommunens räddningstjänst vad de sysslade med.

Fick sparken

Den nyanställde kontaktade försäkringsbolaget för att förhöra sig om deras syn på saken och det visade sig att bolaget inte var försäkrat av det försäkringsbolag som var angivet i brandskyddsföretagets »brandskyddsplan«. När den nyanställde kontaktade det anlitade brandskyddsföretaget hade de svårt att svara på frågor. De var enbart konsulter och tog inget ansvar.

När anställda på varvet plastade in en båt som skulle iväg på visning med öppen låga (gasol) och krympplast, stoppade den nyanställde, tillika brandskyddsansvarige, arbetet eftersom ingen i personalen hade heta arbeten-utbildning samt att brandsläckare med mera saknades. Ett tag senare hände samma sak igen trots att verksamhetsansvarig informerats om hur arbetet skulle utföras på ett riktigt och säkert sätt. Arbetet utfördes då av företagets yngste anställde och en 16-årig praktikant.  Som brandskyddsansvarig kontaktade den nyanställde en före detta kollega på den kommunala räddningstjänsten och det gjordes en akut myndighetsbrandsyn. Måndagen efter blev den nyanställde uppsagd på varvet.

Saknas det intresse?

Jag har sett ett antal varv utöver ovan nämnda och ser samma brister överallt. Det värsta är att de nästan öppet säger att de inte är intresserade av att bedriva något systematiskt brandskyddsarbete (eller arbetsmiljöarbete för den delen). Hur många båtvarv har brunnit ner de senaste åren? Kan grundorsaken bakom olyckor och bränder bero på att det saknas en god säkerhetskultur? Vad säger försäkringsbolagen? De verkar inte ha tid eller intresse att själva bedriva någon kontroll av de företag de försäkrar. De kommunala räddningstjänsterna har för små resurser (eller för lite intresse) för att göra besök, myndighetsbrandsyner, på nämnda företag. För att få till en förändring krävs ett samarbete med arbetsmiljöverket. Så frågan jag ställer igen är vem LSO är till för? Vem bedriver en tillsyn värd namnet?

Andre Braun, före detta brandförman, brandskyddsansvarig och skyddsombud med över femton års erfarenhet av brandskydds- och arbetsmiljöfrågor.

Nummer 4—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2013.