Annons

Du är här

Självklart med jämställdhet

Publicerad12 april 2013  Text Karin Wandrell

Utbildning

Delaktighet och engagemang är viktiga pusselbitar i arbetet med att få en jämställd räddningstjänst dit alla är välkomna. Projektet »Självklart!« är en del i det förändringsarbetet och den första utvärderingen visar att man har hittat rätt.

En snöig och kall dag i februari har ett 20-tal personer från räddningstjänsten och polisen samlats på konferensgården Balingsholm utanför Stockholm. De ska bland annat diskutera arbetsplatskultur och ­arbetsklimat och vilka förväntningar det finns på män respektive kvinnor.

Utbildningen leds av Marco Helles som tidigare arbetade på Röda Korset, senast som nationell samordnare för mångfald och icke-diskriminering.

– Fokus under den första utbildnings­dagen ligger på att få upp frågorna i huvudet på deltagarna. Under förmiddagen lägger vi grunden genom att diskutera mänskliga rättigheter och vad diskrimineringslagen egentligen säger. Vi diskuterar också mångfaldsaspekten utifrån fördomar och hur vi bedömer andra genom detta filter.

Diskussionerna varvas med gruppsamtal och övningar. För att få in fler perspektiv och fler kvinnor bjuds även deltagare från andra organisationer in, till exempel från förskolor, kommuner och polismyndigheten.

– Förskolan var rena motpolen till räddningstjänsten. Av 49 anställda var endast en man. Det ledde till intressanta diskussioner om vad som händer i en homosocial (enkönad) grupp och hur den ändrar sig när någon från det motsatta könet kliver in, säger Marco Helles. Hos räddningstjänsten handlade det mycket om att vårda sitt språk, inte skämta grovt och dra ner på sexsnacket. Många kände att samtalsämnena blev bredare med kvinnor i gruppen, det handlade inte bara om sport längre. En äldre brandman ­beskrev samtalsklimatet som mer moget.

Även kvinnorna påverkades, men de anpassade sig mer efter vad de trodde att den andre var intresserad av.

Ge kunskap och insikt

Utbildningen väcker ganska snabbt frågor som: Vad gör vi nu? Hur inkluderar vi dem som inte tillhör vår grupp?

– Förstår man bara de mänskliga rättigheterna och diskrimineringslagen är det mycket som blir självklart. Hos räddningstjänsten generellt finns en förståelse för att kvinnor har rätt att bli brandmän, men det finns också en misstänksamhet inom organisationen.

Marco Helles menar att vissa är oroliga för att det ska leda till en sämre brandkår.

– Det pratas om att arbetsgivaren sänker de fysiska kraven vilket i sin tur leder till att män känner att kvinnor kvoteras in. Därför är det viktigt att känna till skillnaden mellan kvotering, som inte är tillåtet, och positiv särbehandling.

En av övningarna är till exempel att rita världskartor och sedan jämföra dem, både med varandra och verkligheten.

– Det visar att det är rätt att tycka, känna och rita ur sitt eget perspektiv men att det aldrig går att säga att någon annans världssyn är fel.

Tanken är att deltagarna ska få kunskap och insikt genom utbildningen men också färdigheter som ligger i fokus under andra utbildningsdagen.

Innan projektet startade gjordes en förundersökning och en ganska stor nulägesanalys för att se var organisationerna stod kunskapsmässigt i dessa frågor.

– Generellt ansåg många att alla andra behövde utvecklas men inte de själva, säger Ann-Sofi Johansson, projektledare.

En anledning till att projektet startades var att runt 20 procent av medarbetarna­ har möjlighet att gå i pension inom en femårsperiod.

– Vi ser det som en stor möjlighet att få in nya kompetenser och öka jämställdheten och mångfalden. Många områden där räddningstjänsten verkar är invandrartäta och där kanske man inte riktigt når ända fram i dag på grund av kulturella skillnader, språkförbistring etcetera. Det är en bidragande orsak till att utbildningen behövs.

De långsiktiga målen med projektet är att bedriva aktiva åtgärder så att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor inom räddningstjänsten, att förbättra servicen och ge ett mer likvärdigt skydd för medborgarna, att öka andelen kvinnor, personer med olika sexuell läggning och med varierad etnisk bakgrund och slutligen att verka för att bilden av räddningstjänsten ändras så att den uppfattas som en attraktiv arbetsplats där jämställdhet och mångfald är viktigt.

Särskild chefsutbildning

Under hösten 2013 kommer en andra utbildningsdag att genomföras med fokus på praktisk färdighet kopplat till arbetsplatsen. Då ska deltagarna få hantera verkliga dilemman ur vardagen där fokus ligger på arbetsplatsklimat och arbetsplatskultur.

– Mellan de två utbildningsdagarna har vi lagt in olika övningar för att hålla frågorna levande. Det kan till exempel vara att gruppen samlas på stationen och tittar på en film för att sedan diskutera efteråt, säger Ann-Sofi Johansson och fortsätter: 

– Utbildningen inspirerar och ger kunskap men sedan måste deltagarna få en chans att öva lite också.

Responsen har varit mycket positiv men vad som kommer att hända efter den 30 juni 2014 då projektet avslutas är ännu inte klart. Arbetet med att ta fram en framtidsplan pågår dock för fullt.

– Frågorna måste in i alla beslut som tas och i budgeten, annars blir det aldrig av, ­säger Ann-Sofi Johansson. Det gäller att få med sig de högsta cheferna så att de prioriterar detta. En del i projektet är att kompetensutveckla även organisationerna genom att bland annat titta på styrdokument och policys.

Cheferna, främst de med personalansvar från styrkeledare och uppåt, kommer att få gå en extra utbildning som fokuserar mer på ledarskap och hur man arbetar med det i ett förändringsarbete.

Positiv respons

Den externa utvärderaren Helena Kästel följer regelbundet upp projektet genom bland annat enkäter och intervjuer med chefer och medarbetare.

Tre arbetslag följs på närmare håll. Varje halvår presenteras sedan en utvärderingsrapport. I mars kom den första.

– Det ser väldigt bra ut. 99 procent är nöjda med första utbildningsdagen enligt enkäten. Marco Helles är mycket uppskattad eftersom många upplever att han inte tvingar på någon något, utan alla får ha sina egna åsikter. Att han utmanar lagom mycket är troligen en nyckel till att utbildningen tas emot så väl. Går man ut för hårt finns det en risk att människor tar det personligt, säger Helena Kästel.

Att andra organisationer deltar upplevs också som mycket positivt eftersom det ger upphov till andra typer av frågor och diskussioner. Många är nyfikna på hur andra organisationer­ gör, tycker och tänker.

– Projektet har fått en bra start. Det är ovanligt välorganiserat och har ett upplägg som bygger på delaktighet där alla får vara med och säga vad de tycker. Utbildningen har landat helt rätt vad gäller nivå och anpassning till målgruppen och 75 procent av deltagarna upplever att motivationen ökar.

Om projektet

Mellan 2012–2014 genomför Södertörns Brandförsvarsförbund, Brandkåren Attunda och Räddningstjänsten i Norrtälje kommun kompetensutvecklingsprojektet »Självklart!« inom jämställdhet och mångfald. Södertörns brandförsvarsförbund är projektägare och har beviljats 7,5 miljoner kronor från Europeiska Socialfonden.

Brandskyddsföreningen Sverige är en av åtta samarbetspartners. Utbildningen, som är en del av »Självklart!«, består av två upplevelsebaserade heldagar med övningar och aktivt deltagande. Mellan utbildningstill­fällena sker diskussionsövningar på arbetsplatsen.

Nummer 3—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2013.