Annons

Du är här

Skolan som slutade larma

Publicerad18 januari 2013  Text Mats Wahl

Skola

Akalla är en förort utanför Stockholm. Från T-Centralen tar resan tjugo minuter. Hösten 2008 utlöstes brandlarmet i Akallaskolan 87 gånger under knappt två månader. Idag är det mer än 18 månader sedan larmet senast hördes i skolan.

Akallaskolans rektor sedan tre år tillbaka, Wolfgang Johansson, är en man i sextioårsåldern. Han bär stor vit mustasch på överläppen och när han berättar om sin verksamhet som skolledare är han lågmäld, men rösten är full av liv.

Från början hade han utbildat sig vid KTH. Men bergsingenjörens yrke var inte vad han hoppats på och han sökte sig till skolans värld. Efter några år som lärare och biträdande skolledare vidtog en karriär som rektor i ett antal skolor.

Då Wolfgang Johansson blev rektor i Akallaskolan hade skolan under kort tid haft ett antal personer på rektorsstolen. Ingen av de tillförordnade skolledarna hade lyckats få skolan på rätt kurs och den var på väg att haverera. I en skola där elever och personal under en vecka kunde få gå ut och ställa upp på en blåsig skolgård vid tio tillfällen för att brandlarmet utlösts lär eleverna inte ha mycket glädje av sin skolgång. Om man som fjortonåring i det sammanhanget lär sig något så är det snarast att vuxenvärlden är maktlös. Skolgången måste ha tett sig som meningslös för eleverna. För personalen torde det ha varit svårt att behålla självaktning och arbetsglädje.

Personalgrupp i kris

Vad var det då Wolfgang Johansson såg när han kom till Akallaskolan?

Personalgruppen var rätt illa däran. Vid de återkommande veckomötena med personalgruppen var han mån om att stödja de krafter som var förändringsbenägna.

– I de skolor där jag arbetat, säger Wolfgang Johansson, kan man grovt och förenklat urskilja två sorters lärare. Den ena gruppen framhåller ständigt att det på ett eller annat sätt är fel på eleverna. Eleverna beskrivs som omotiverade, illa förberedda och utan förkunskaper. Allt som är besvärligt sägs vara en funktion av enskilda elevers brister och tillkortakommanden.

Den andra sortens lärare är beredd att reflektera över det egna sättet att arbeta. Kan det vara så att vi arbetar på fel sätt? Behöver vi utveckla lärarrollen? Har våra elever glädje av att jag förändrar mitt sätt att se på eleven och mitt sätt att arbeta?

Den självreflekterande och förändringsbenägne läraren är så gott som alltid en tillgång. Den lärare som framförallt vill fortsätta i gamla spår utgör inte sällan en hämmande kraft.

– Ett annat problem i personalgruppen,­ säger Wolfgang Johansson, rör de informella­ ledarna. I skolors personalgrupper är det inte ovanligt att det finns ett antal sådana. Den informelle ledaren kännetecknas av att hen utövar ett avsevärt inflytande men inte axlar något som helst ansvar. I en personalgrupp med många och kraftfulla informella ledare kan den formella ledaren bli ordentligt underminerad och i värsta fall utman­övrerad. I den mån det finns informella ledare måste deras närvaro och funktion i gruppen problematiseras.

När Wolfgang Johnsson kom till Akallaskolan fanns som en del av personalkulturen­ att man ville dölja hur illa det var ställt i skolan. Det gällde särskilt brandanläggelsen. Då en skola i grannkommunen brändes ner orkade och vågade den dåvarande skolledaren inte längre förespråka hemlighetsmakeriet rörande Akallaskolans brand­incidenter. Tidigare hade merparten av de anlagda bränderna under skoltid hanterats av Akallaskolans vaktmästare Adel Ahmad. Nu kontaktades brandkåren och ett omfattande samarbete inleddes. Det blev genast bättre vad gäller de under skoltid anlagda­ bränderna, men helt bra blev det inte.

Hemlighetsmakeri

För Wolfgang Johansson var hemlighets­makeriet kring brandanläggelserna något man genast måste få slut på. En avgörande händelse var incidenten med »Den feta raketen«. En fyrverkeribomb stor som en ölbutelj hade tagits till skolan av några elever. När den skulle antändas blev gärningspersonerna påkomna.

Pojken som försökt sätta eld på fyrverk­eri­pjäsen bad skolans elever och personal om ursäkt över lokalradion. Wolfgang Johansson gick tillsammans med pojken ut i elevernas uppehållsrum och alla kunde se att man som elev kunde göra misstag, ställa tillrätta och börja om på ny kula.

Incidenten polisanmäldes och så småningom dömdes de två pojkar som hanterat­ fyrverkeripjäsen till trettio dagsböter vardera. De skulle också betala femhundra ­kronor vardera till brottsofferfonden. Slut på hemlighetsmakeriet kring brandincidenter och raketer.

Omflytt av lokaler

När Wolfgang Johansson tillträdde gjordes nya lokaldispositioner. Något av det första som genomfördes var att rektorsexpeditionen flyttades. Från att ha legat i en korridor på nedervåningen, avskild från de områden där eleverna vistades, flyttades expeditionen till det våningsplan där lärosalarna och ­uppehållsrummen är belägna. Rektorn sitter hädanefter innanför en öppen dörr nära eleverna och nära den arbetande personalen.

– När jag började arbeta i Akalla­skolan var stora delar av personalgruppen inte endast­ tröttkörd och desillusionerad. Några­ var också rädda för eleverna. Flera i personalen hade blivit hotade och stämningen färgades av återkommande mer eller mindre omstörtande incidenter. Ett rätt stort antal elever gick endast till de lektioner som av något skäl intresserade dem. Många elever fördrev skoldagen i uppehållsrummet. Stök, bråk och viss vandalism hörde till den förhärskande ordningen.

Ny ordning infördes. Schemat gjordes om så att alla lektioner pågick samtidigt. Under lektionstid ska ingen elev vistas på annan plats än i lektionssalen. Den som behöver lämna en lektionssal för att gå till toaletten ska ha med sig ett grönt kort. Den som blivit ombedd att lämna klassrummet på grund av störande beteende ska kunna visa upp ett rött kort. All personal har rätt och skyldighet att be elever i korridorerna att visa sina kort.

De tre fritidsledarna i Akallaskolan fick nya och mer väldefinierade arbetsuppgifter. I de nya uppgifterna ingår att de ska notera när någon elev rör sig utanför klassrummet utan grönt eller rött kort. Elevassistenterna kan efter ett tag se vilka elever som lämnar vilka lektioner. Efter samtal med undervis­ande lärare kan åtgärder planeras. Eleven kan göras uppmärksam på att hen lämnar vissa­ lektioner enligt ett iakttagbart mönster.

Föräldrasamtal

Om en förändring inte sker underrättas hemmet. Under det första året i Akallaksolan hade Wolfgang Johansson besök av elevers föräldrar 2–3 gånger i veckan. Föräldrasamtalen kan vara krävande­ eftersom de inte sällan måste genomföras med hjälp av tolk. I Akallaskolan talar man ett tjugotal språk.

Wolfgang Johansson återkommer ständigt till vikten av att skapa och vidmakthålla strukturer, vikten av att se eleverna som sina uppdragsgivare och vikten­ av att ge eleverna det de har rätt att få – en riktigt bra skolgång.

– Det gäller att se deras goda vilja och att hjälpa dem att hitta ett sätt att vara och ett sätt att studera som passar den enskilde. Det är ett stort och svårt arbete där glädjen i att då och då se en ung människa skjuta fart och växa ut ur sina begränsningar och överträffa sig själv utgör belöningen i ett många gånger utmanande arbete.

Vad betyder stödet från cheferna på utbildningsförvaltningen?

– Det är väsentligt att du har stöd upp­ifrån. Du behöver någon som tror på det du gör, som backar upp dig i svåra lägen och som då och då kan komma med en synpunkt eller ett råd. I en miljö där många ständigt bryter mot vad som är vedertagen sed och gällande föreskrifter kan rektorn inte alltid hålla sig till regelboken och räkna med att vara framgångsrik. Ibland måste man våga röra sig på fel sida om marginalerna. Inte minst vid sådana tillfällen är det viktigt att du har stöd ovanifrån. Å ena sidan­ är det naturligtvis både fel och livsfarligt att inte hålla sig till regelverket. Å andra sidan är det ibland nödvändigt att vara mer av pragmatiker och mindre av regelryttare.

Aldrig ge upp

En ständigt återkommande fråga beträffande anlagd skolbrand rör hur problematiken bäst ska förstås och hanteras. Wolfgang Johansson säger:

– Visst har det hänt att jag stött på enstaka pojkar och flickor med ett besynnerligt intresse för eld och eldande. Men min erfarenhet är att skolbrand, som mycket annat elände i skolan, är frukten av dåliga strukturer och felaktig organisation.

Avslutningsvis frågar jag Wolfgang ­Johansson vad som är den mest väsentliga egenskapen hos den som i hans yrke och på hans plats vill lyckas.

– Det gäller att aldrig, aldrig ge upp!

»Min erfarenhet är att skolbrand, som mycket annat elände i skolan, är frukten av dåliga strukturer och felaktig organisering

Nummer 1—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2013.