Annons

Du är här

När oljan strömmade mot västkusten

Publicerad18 januari 2013  Text Lina Broström

Nedslag

Den 15 september 2011 upptäcktes olja som drev in mot Tjörn. Det skulle visa sig vara det största utsläppet på västkusten någonsin. Saneringsarbetet blev svårt och nya metoder fick utvecklas för att få bort hundratals ton olja.

Det idylliska sommarparadiset Tjörn och dess närmaste ögrannar är befläckade. Efter ett av 2011 års första höstoväder hade tjock olja följt med strömmarna och la sig på de annars så inbjudande klipporna. Mer än ett år efter miljökatastrofen finns fortfarande arbete att göra.

– Insatsen och saneringen var lyckade. 95 procent av oljan är borta. Det som är kvar är det som vi inte hann ta bort innan MSB stoppade oss, säger Carl-Ian Bissmark, räddningschef på Tjörn.

Oljan doldes

 

Händelserna tar sin början redan den 10 september 2011. Den belgiska fiskebåten

Vidar krockade med maltesiska fraktfartyget Golden trader utanför danska nordvästra kusten. Ur ett stort hål i fartygsskrovet forsade olja ut. Men omfattningen var det ingen som förstod. Danska kustbevakningen skickade fem meddelanden om olyckan, men den svenska motsvarigheten fick dem aldrig. De använder olika tekniska system och danskarna följde inte upp sina meddelanden.

Trots att området mellan Sverige och Danmark är en mycket trafikerad fartygsled upptäckte heller inget förbipasserande fartyg oljeutsläppet. På grund av kraftig vind la sig oljan nämligen strax under havsytan. Där följde den med den joniska strömmen, rundade Skagen och fortsatte mot svenska kusten.

Fem dagar senare fick Carl-Ian Bissmark ett telefonsamtal från en privatperson. Olja hade påträffats på Bohusläns kust. Inom kort upptäcktes olja på en rad öar och skär i området.

Carl-Ian Bissmark fick, som insatsledare, huvudansvaret för arbetet.

– I början var det kaos. Vi hade ingen aning om hur mycket olja det rörde sig om – det visste ingen. Den kom som en överraskning, säger han.

Vädret försvårade

Prio ett var att ta upp så mycket olja som möjligt – och att skydda den känsliga Stigfjorden som går mellan Tjörn och Orust. Fjorden är naturskyddad och fick avgränsas med hjälp av länsor. Men hela kustområdet var angripet av oljan. Insatsen riktades in på fyra delar: rekognosering och dokumentation för att få grepp om omfattningen, förebyggande och begränsande åtgärder, skadeavhjälpande åtgärder liksom upprätthållande av ordinarie räddningsverksamhet.

150 personer – från räddningstjänst, kustbevakning, försvarsmakt, MSB och lokala entreprenörer – sysselsattes i det svåra uppdraget att rena hav och klippor från oljan. Det akuta arbetet höll på i en månad.

Det gällde att lägga ut länsar för att fånga in oljan, och sedan lyfta upp den. Allt som redan hade fastnat på klipporna fick vänta. Nu handlade allt om att ta upp det som låg i vattnet.

– Folk arbetade i princip dygnet runt. Det som försvårade arbetet var vädret. Vissa dagar var det storm och höga vågor. Då gick det inte att ta sig ut i små båtar, säger Carl-Ian Bissmark.

Nya metoder var därför tvungna att tänkas ut för att minska miljökatastrofens omfattning. Bland annat byggde de flottar som kunde ta sig långt in i skrevor och till de svårtillgängliga öarna för att suga upp och transportera oljan. En yttre och en inre stabstation upprättades också.

– Varje dag var alla skyddsplagg tvungna att slängas för att bytas mot nya nästa dag. De var helt förstörda av olja. 150 av allt varje dag. Det krävde fungerande logistik och samarbete, säger Carl-Ian Bissmark.

Båtarnas motorer var också tvungna att repareras och rengöras varje natt för att få bort olja som frätte sönder dem.

Efter att det akuta arbetet avslutats tog nästa steg vid. Saneringsarbetet bestod i att få bort oljefläckarna på klippor.

– Nu blev det problem. I räddningsarbetet jobbade alla aktörer mot ett mål. Men nu skulle en rad experter tycka till hur arbetet skulle utföras utifrån sina preferenser, säger Carl-Ian Bissmark.

Första steg blev bortskrapning och uppsamling, nästa bestod i att samla oljeskräp och förorenat sjögräs. Avslutningsvis skulle klipporna finsaneras. Flera metoder testades för att få fram en fungerande metod som var mest effektiv till minsta möjliga miljöpåverkan.

– Vi testade tio, tolv metoder, men fick nej på alla. Till slut kom vi på att utnyttja termisk uppvärmning och därefter skrubbning med hjälp av torv.

117 miljoner kronor

I september 2012 kom Länsstyrelsen i Västra Götaland med ett yttrande om att saneringsnivån ansågs tillräcklig ur ett miljöperspektiv, men att det fanns ett fortsatt behov av saneringsåtgärder i berört område med avseende på socioekonomiska aspekter.

Utifrån detta beslutade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, att från den 1 november inte ersätta kostnader för sanering. Då uppgick totala kostnaderna till omkring 117 miljoner kronor.

Enligt lag ska staten – genom MSB – ersätta kommuner för räddningsinsatser och saneringsarbete som är kopplade till katastrofer som denna. Men MSB hade för budgetåret 2012 bara fått cirka 21 miljoner kronor att fördela för sådana ersättningar. Tjörns kommun har därför legat ute länge med pengar och i sin tur fått låna med ränta – och räntekostnaden får kommunen inte ersättning för. På MSB säger man sig ha gjort så gott man kunnat för att successivt möta kommunens krav på ytterligare ersättning.

– Det har varit ett extremt stort arbete som bedrivits och ett osedvanligt och långdraget saneringsarbete. Jag tycker att arbetet har fungerat bra, men vi har förståelse för att Tjörn blivit stressade av att inte veta när de ska få betalt. Men det här är det system vi har, säger Key Hedström, chefsjurist på MSB.

Carl-Ian Bissmark vill dock gärna se en förändring:

– Det är inte bra att en kommun som är så liten som Tjörn ska behöva stå för kostnader som staten enligt lagen ska betala. MSB måste bli snabbare och verka mer stöttande. De ska vara vår bästa samarbetspartner och inte motverka.

Fortfarande är ungefär fem procent av oljan kvar ute i naturen. Till våren ska dock området rekognoseras och Carl-Ian Bissmark vill ålägga på Länsstyrelsen i Västra Götaland att upphäva beslutet.

– Jag hoppas att vi ska få dra igång arbetet med att få bort den sista oljan också.  Det finns ett fritidsintresse som är viktigt att se till. Vi klarar oss inte utan turister. Och befolkning och turister tycker inte att det är rent.

Dag för dag

  • 10 september 2011: Oljeolyckan inträffar utanför danska kusten.
  • 15 september 12.15: Inkommer samtal om att olja setts vid Klädesholmen, på södra Tjörn.
  • 15 september 12.25: Carl-Ian Bissmark ringer till Kustbevakningen och kommunens miljöavdelning. Olja konstateras. Kustbevakningen får in uppgifter om oljeskadad fågel i Skärhamn.
  • 15 september 13.30: Kustbevakningen får in uppgifter om olja på Härön. Kustbevakningen skickar också upp flyg för att fotografera området.
  • 15 september 15.15: Bilder inkommer från flygningen. Kustbevakningen beräknar utsläppet till 11,25 liter.
  • 15 september: Under eftermiddagen och kvällen försöker Räddningstjänsten få grepp om situationen, mer olja hittas och kallar till möte morgonen efter. Läget är oklart.
  • 16 september 07.30: Kustbevakningen meddelar att stora mängder olja påträffats på Härön.
  • 16 september 09.30: Carl-Ian Bissmark tar beslut om att starta räddningstjänstens arbete.
  • 14 oktober: Räddningstjänstens arbete avslutas. 520 ton ren olja hade då tagits upp.
  • 20 oktober: Saneringsarbetet startar. Räddningstjänsten och kommunens miljöchef Maud Wik får uppdraget.
  • 3 november 2012: Saneringsarbetet avslutas. 95 procent av all olja är borta. 200 ton oljeskräp och 200 ton olja har samlats in under saneringsfasen.

Nummer 1—2013

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2013.