Annons

Du är här

Goda exempel banar vägen

Publicerad5 mars 2012  Text Karin Wandrell

Bostadsbränder

Även om det är den enskildes an­svar att skydda sig själv och sin egendom ska kommunen enligt lag hjälpa till genom rådgivning och information för att underlätta. Här följer några goda exempel på lokalt arbete för att stärka brandskyddet i bostäder.

I Stockholm har äldreförvaltningen och Storstockholms brandförsvar gått samman i ett projekt för att minska antalet bostads- och dödsbränder bland äldre över 65 år som bor kvar i vanligt boende. Målet är att utarbeta tydliga rekommendationer för ökad brandprevention och att utveckla vissa insatser i samverkan med Storstockholms brandförsvar.

– Äldre personer är särskilt utsatta när det gäller bränder i bostäder, säger Eva Lindgren, äldreomsorgsinspektör på äldreförvaltningen. Vi började med en inventering för att se vilka de strategiskt viktiga funktionerna är som kan föra ut information om vikten av att förebygga bostadsbränder.

Bland dessa ingår Stockholms Trygghetsjour, Äldre direkt, Fixartjänsten inom Stockholms stad, biståndshandläggare, upp-
sökande verksamhet, anhörigstöd och äldreomsorgs- och beställarchefer samt de som arbetar inom hemtjänst.

Tagit fram checklista

Projektgruppen har tagit fram en checklista/verktygslåda som är tänkt att användas för att sprida kunskap om brandprevention. Några utförare av hemtjänst har fått kommentera listan för att förvissa sig om att den inte är för komplicerad utan ett bra och enkelt instrument som verkligen kommer att användas av hemtjänstpersonalen.

– Under våren ska vi börja informera om de nya rekommendationerna och vi kommer att erbjuda hemtjänstpersonal gratis utbildning i allmän brandskyddskunskap i samarbete med Storstockholms brandförsvar, säger Eva.

Tanken är att alla som arbetar med uppsökande verksamhet och alla de som möter äldre personer i ordinärt boende ska kunna ge tydlig och korrekt information om hur man kan förebygga brand i hemmet. De som arbetar inom äldreomsorgen ska kunna identifiera personer med riskbeteende och ge de boende eller anhöriga information om de tips och åtgärder som finns i checklistan. Slutligen ska fixarna eller de personer som ansvarar för den uppsökande verksamheten i respektive stadsdel se till att innehållet i checklistan sprids till de berörda.

– Det gäller att förankra idén i toppen först och sedan låta informationen sippra neråt, säger Eva Lindgren. Eftersom Stockholms stad använder en mängd olika utförare går det inte att nå alla från början. En början är att rikta sig till alla hemtjänstföretag som ingår i kundvalet. En annan viktig del är att redan vid upphandling skriva in att de sökande aktivt ska arbeta med brandförebyggande åtgärder hos de äldre och att personalen ska vara utbildad i dessa frågor.

Hembesök i söder

Räddningstjänsten Syd satte som mål att genomföra 15 000 hembesök under 2010. För att lyckas med det tog man fram en gemensam metod som personalen utbildades i så att alla hembesök skulle genomföras på samma sätt. Målen med hembesöken var att öka säkerhetsmedvetandet hos de boende så att de fick en säkrare hemmiljö. I den mångkulturella stadsdelen Rosengård genomfördes besöken av flerspråkiga brand- och säkerhetsinformatörer med interkulturell kompetens.

Vid hembesöken kontrollerades brandvarnarna och i de fall det saknades sådana fick hyresgästen en ny. De boendes kunskapsnivå och beteendemönster testades också utifrån olika scenarier med brand i hemmet.

Utvärderingen visade att de boende var positiva till besök av räddningstjänsten. I Rosengård var det tydligt att många hyresgäster inte kände till hur brandskyddet är tänkt att fungera, till exempel att en lägenhet står emot brand i 60 minuter.

En framgångsfaktor var möjligheten att skapa relationer och på så sätt bygga upp ett förtroende mellan myndigheten och den enskilde.

Andra slutsatser var att hembesök tar mycket tid och att de kräver ett internt förändringsarbete eftersom all personal inte är positiv till att arbeta med utåtriktat informationsarbete.

Hembesöken utvärderades kvartalsvis och resultaten presenterades för fastighetsägare (flerbostadshus) och kommunens stadsdelar för att motivera dessa att mer aktivt involvera sig i brandskyddsarbetet.

Bra arbetssätt

Även kommunerna i Karlstadsregionen (Forshaga, Grums, Hammarö, Karlstad och Kil) genomförde hembesök under hösten 2009 och våren 2010. I detta fall valde man att börja med en testomgång där de heltidsanställda brandmännen gjorde hembesök för att kontrollera hur många hushåll som hade en fungerande brandvarnare samt för att ge information om brandskydd i bostäder. Eftersom reaktionen blev positiv, både från personal och boende, bestämde sig Karlstadsregionen för att hela förbundet, inklusive deltidsbrandmännen, skulle göra hembesök. Dessa genomfördes under kvällstid, en och samma vecka, i alla delar av regionen.

Med hjälp av insatsstatistik och erfarenhet ringades de aktuella områdena in. Ett par personer från varje station fick genomgå en utbildning och fick sedan i sin tur utbilda resten av personalen på sin station. Innan besöken fick personalen reda på aktuell statistik för bostadsbränder, tips om hur ett hembesök genomförs och en genomgång av vilket brandskydd som rekommenderas.

Utvärderingen visade att personalen upplevde det som ett bra sätt att arbeta på och att de i huvudsak möttes av positiva reaktioner. Förbundet valde att inte informera fastighetsägarna innan besöket eftersom man ville förhindra enskilda fastighetsägare från att göra punktinsatser.

Identifiera riskgrupper

I Örebro kommun har socialförvaltningen, vård- och omsorgsförvaltningen och förvaltningen för funktionsnedsatta identifierat individer som ingår i riskgrupper. Bedömningen har gjorts utifrån ett gemensamt formulär där man bland annat tittat på svårighet att hantera ljus, tändstickor och cigaretter, missbruksproblem, funktionsnedsättning och svårigheter att uppfatta och agera om en brand uppstår.

Av de drygt 1 700 personer som granskades bedömdes 48 stycken vara särskilt riskutsatta. Alla bodde i vanliga lägenheter utan speciella brandskyddslösningar och som ett resultat av projektet sattes individuella åtgärder in för att stärka brandskyddet för dessa personer.

Utvärderingen visade att politisk förankring, tydlig organisation samt finansiering är viktigt för att skapa systematik i arbetssättet. Det gemensamma formuläret som användes fungerade bra för att standardisera bedömningarna och formalisera arbetsprocessen. Kommunen bedömer att antalet riskpersoner inte är fler än att man kan få god kännedom om dem och att brandskyddsåtgärderna måste behovsanpassas efter de olika personernas risknivå.

Det stärkta brandskyddet har flera positiva effekter. Det gör att den enskilde personen kan bo kvar i hemmet, att kringboende inte utsätts för fara och att fastighetsägare får mindre egendomsskador. Kommunledningskontorets bedömning totalt sett är att samhällsnyttan är högre än kostnaden.

Nya eldstäder

Hedemora kommun har sedan 1995 ett särskilt program för att fånga upp nya eldstäder och se till att de installeras rätt. Programmet, som är integrerat i byggprocessen, är ett led i kommunens arbete med att förebygga eldstadsrelaterade bränder.

Byggherren måste ta kontakt med en sakkunnig, i detta fall skorstensfejaremästaren, som genomför ett byggsamråd med byggherren på plats för att gå igenom förutsättningarna. Bygganmälan och den sakkunniges protokoll lämnas sedan till byggnadsnämnden som tar beslut i ärendet. Beslutet innehåller alltid en kontrollplan där det framgår att en slutlig kontroll måste göras när installationen är klar. Först när kontrollen är klar och eventuella anmärkningar är åtgärdade utfärdar byggnadsnämnden ett slutbevis.

Utvärderingen visar att programmet på ett bra sätt gör den enskilde uppmärksam på att en bygganmälan är obligatorisk vid en eldstadsinstallation. Det gör också att nyinstallerade eldstäder förs in i kommunens eldstadsregister som ligger till grund för att kommunen ska kunna utföra den lagstadgade brandskyddskontrollen och sotningen. Kommunen upplever att antalet brister i installationen har minskat liksom problem orsakade av bristande kunskaper om eldningsteknik.

Källa

Nummer 2—2012

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2012.