Annons

Du är här

Sandra Danielsson

»Vissa verkar tro att jag hatar brandmän«

Publicerad3 februari 2012  Text Karin Wandrell

Räddningstjänst

Sandra Danielsson, brandingenjör som numera arbetar på PwC, har väckt både vrede och uppskattning under åren, bland annat genom sin blogg på Tjugofyra7:s hemsida.

– För mig är det verksamheten som är intressant och att föra utvecklingen framåt.

Sandra Danielsson arbetade i åtta år på Södertörns brandförsvarsförbund innan hon i höstas flyttade tillbaka till Skåne och ett nytt arbete som revisionskonsult på PwC (ÖhrlingsPricewaterhouseCooper).

– De förtroendevalda kommunrevisorerna biträds av sakkunniga revisorer, till exempel från PwC. Jag gör verksamhetsrevisioner inom brand, risk och kris, vilket innebär att jag på uppdrag av kommunrevisorerna granskar till exempel en kommuns krisberedskap enligt gällande lagstiftning. Sedan arbetar jag också med utbildning och rena utredningsuppdrag, som översyner av räddningstjänster etcetera.

Den kommunala räddningstjänsten spelar en roll både före, under och efter en olycka, men resten av kommunen styrs också av lagen om skydd mot olyckor.

– Det kan till exempel vara hur brandskyddet på skolor och äldreboenden ser ut. Det systematiska brandskyddsarbetet är en viktig del i säkerheten. På PwC har man valt att plocka in olika specialkompetenser för att få en så bred bild som möjligt. Jag är till exempel den enda brandingenjören och mina kunskaper gör att jag kan ställa andra frågor. Kommunerna märker att jag vet vad jag talar om och känner till praxis. Jag samarbetar även med ekonomer och jurister i vissa projekt.

Hitta andra arbetssätt

Hur ska man då kunna utveckla nyttan av räddningstjänsten? Sandra menar att det beror på vilken räddningstjänst man tittar på.

– Den stora skillnaden är hur ledarskapet ser ut. Det är tufft att dra ett förändringsarbete och du måste vara stark som ledare och tro på det du gör för att lyckas.

Hon tar upp exemplet med att dela upp styrkorna och utgå från en annan numerär än den klassiska 1+4-bemanningen.

– Att »splittra« grupperna anses fortfarande vara kontroversiellt. Själv anser jag att det är bättre att en välutbildad person kommer först till olycksplatsen än att lämna den enskilde ensam, men för många räddningstjänster är det viktigare att hela styrkan anländer samtidigt. Jag har hört argument som att det inte går att parkera så många bilar på olycksplatsen, men det är väl ändå det minsta problemet. Visst finns det en stor trygghet i att komma i samlad tropp, men hur mycket ska det få begränsa och styra verksamheten i övrigt? Det finns mycket positivt inom räddningstjänsten, men jag tror att man kan prestera bättre än idag.

Sandra menar att det generellt handlar om att hitta andra arbetssätt som gynnar medborgarna. Hon anser att fokus inom räddningstjänsten alltför ofta ligger på sig själv och att arbetsgruppen ska ha det bra.

– Många ser främst till sin egen bekvämlighet och vill inte bli av med förmåner, men då kan man fråga sig vem räddningstjänsten är till för? Om grupperna sprider ut sig går det att göra fem olika saker separat istället för att ständigt arbeta gemensamt i grupp.

Tidigare ingick i stort sett alltid befälen i styrkan, men med tiden har man frigjort först brandingenjören och sedan brandmästaren eller insatsledaren.

– Om lämplig del av styrkan larmas ut så att delar av den istället kan stanna kvar i produktionen skulle det dels innebära bättre effektivitet, dels bättre täckning då man ju delat upp styrkan geografiskt. Det skulle göra det lättare att snabbt vara på plats. Vi skulle få en effektivare räddningstjänst helt enkelt vilket ju är målet!

Arbeta brett eller inte?

Hon skulle också vilja att räddningstjänsten tog mer ställning till lagen om skydd mot olyckor, LSO, och diskutera vilken roll de ska ha i kommunen. Ska man arbeta brett eller inte?

LSO säger att en kommun ska ha en handlingsplan för förebyggande verksamhet och räddningstjänst. Programmet ska belysa de risker som finns i kommunen som kan leda till räddningsinsats.

– Vissa förbund har inte uppdraget att arbeta med olyckor som inte leder till insats, till skillnad från en del andra räddningstjänster. Det gäller ofta dem som är i förvaltning, som har även det uppdraget, säger Sandra. Räddningstjänsten skulle kunna bli riskhanterare för kommunen. Att bara sitta och vänta på larm är något som börjar ifrågasättas alltmer av kommunchefer och politiker.

Räddningstjänsten anses rent allmänt vara en svår verksamhet att förstå sig på för en utomstående, men liksom alla andra måste även de spara pengar. Det är en diskussion som är svår att ta, menar Sandra, eftersom det inte finns några nyckeltal att stödja sig på och det därför blir svårt att ifrågasätta. Räddningstjänsten har dessutom starka traditioner och är en konservativ organisation.

– Men jag ser i mitt jobb att räddningstjänsten som förvaltning eller enhet börjar ifrågasättas mer än förut. Antalet översyner av dimensionering av räddningstjänsten ökar liksom den ekonomiska medvetenheten. Vi blir alltmer globala överlag vilket självklart också kommer att påverka räddningstjänsten. Världen är mycket närmare och nyheter färdas snabbare. När jag arbetade på Södertörn fick vi till exempel samtal från Iran från oroliga anhöriga som läst på internet att det brann i Fittja och var oroliga för sina släktingar. Räddningstjänsten måste inse att även de är en del av samhället och påverkas av trender i världen.

Ledarskapet avgörande

Det globala tankesättet kommer att påverka räddningstjänsten även om det sker med viss fördröjning. Avgörande för utvecklingen är ledarskapet och viljan att förstå behovet av att anpassa både sig själv och organisationen.

– Ibland känns det som om vissa är emot allt och bara vill ha det som det alltid varit. Räddningstjänsten måste eftersträva en större professionalism och lära sig att se bort från sig själva och istället se till det allmännas bästa, säger Sandra.

Ett område som behöver ses över är rekryteringen och förankra insikten att det krävs olika typer av kompetens i framtiden.

– Det viktiga är att hitta rätt person till varje jobb. Plocka folk som vågar agera inom organisationen, som är fria i sin roll och vill utvecklas. Tryggheten måste få komma från att vara en del i organisationen, och kanske inte bara en del i en mindre grupp. Man ska inte bara söka efter sina egna likar utan inse att olikhet berikar och försöka komplettera varandra i arbetsgruppen. På många ställen tycker arbetsgruppen att det är de som ska bestämma vilka som ska anställas och inte chefen. Jag vet inte hur många diskussioner jag har hört kring rekrytering. Det finns alldeles för stort utrymme för tyckande, säger Sandra.

Inom räddningstjänsten finns det inte många vägar att gå när det gäller kompetensutveckling. Brandmännen nischar sig gärna inom olika områden som till exempel klippning av bilar eller ansvar för utbildning i skolor.

– På Södertörn fick den som var mest lämpad hålla i uppdraget oavsett bakgrund. Det behövde inte alltid vara en brandingenjör som på vissa andra stationer. Det finns en konflikt mellan brandmästare och brand­ingenjörer på vissa räddningstjänster. Till stor del handlar det om revirtänkande och dålig kunskap om varandras områden. I själva verket kompletterar de båda rollerna varandra. Tänk om de istället kunde ta vara på varandras kompetens och bistå och hjälpa varandra.

Ta individuellt ansvar

Hennes förhoppning är att räddningstjänsten ska vilja vara med i det uppdrag som finns och se framåt.

– Det handlar om att ta individuellt ansvar för uppdraget. Det läggs så mycket energi på att motarbeta istället för att vara med och utveckla. Många håller med om detta i tysthet men vågar inte stå för sin åsikt utåt. Inom räddningstjänsten är det inte bra att sticka ut men så länge du är ärlig och utgår från dig själv kan ingen ifrågasätta dig. Det är helt okej att tycka olika så länge man kan diskutera kring detta, menar Sandra.

Hon uppskattar ledarskapet på PwC som helhet liksom hos sin närmaste chef eftersom de är tydliga med vart företaget är på väg och har regelbundna uppföljningar varje månad där allt, inklusive ekonomi, tas upp.

– Det finns en annan mognad här. Alla vill arbeta framåt och är positiva. Inom räddningstjänsten går det att komma undan ganska mycket på grund av den kultur som råder. Det är okej att gnälla och klaga på dem som sticker ut.

Det är många som minns Sandras uttalande i en intervju i tidningen »Tjugofyra7« där hon som svar på frågan om hur hon hann med allt svarade att hon, till skillnad från många i branschen, arbetade på sin arbetstid.

– Jag tycker inte att det jag sa var kontroversiellt i sig utan det kontroversiella var snarare den uppmärksamhet det väckte. Jag pratade inte om den disponibla tiden, men vill man reta upp sig så vill man. Många tror att jag hatar brandmän, men så är det givetvis inte. Jag vill självklart inte att folk ska förlora arbetet eller må dåligt, men det handlar om att sätta uppdraget först och inte möjligheten att till exempel tvätta sin privata bil på arbetstid.

»Räddningstjänsten måste inse att även de är en
del av samhället och påverkas av trender i världen.«

Nummer 1—2012

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2012.