Annons

Du är här

Marika Skärvik anser att det är viktigt att chefer är medvetna om sitt eget beteende.

»Visionen är en stark stöttepelare«

Publicerad13 maj 2011  Text Karin Wandrell

Organisation och ledarskap

Marika Skärvik vill ge en annan syn på visionen som verktyg under Brand2011. Visionen kan användas både för att växla upp verksamheten, förändra och förbättra. Men det gäller att få med sig medarbetarna på tåget.

Marika Skärvik har en gedigen bakgrund som chef och ledare och blev utsedd till »Årets Chef« 2005 av tidningen Chef. Hon är också affärscoach och mentor åt ett flertal chefer.

– En vanlig chef/ledare i en organisation hinner sällan sätta sig ner och reflektera över vad som händer eftersom den operativa verksamheten hela tiden driver på. Det leder lätt till tunnelseende, säger Marika. Men ibland behöver man ställa sig frågan: »Vad kan jag göra för att förenkla min och mina medarbetares tillvaro?«.

Under sin föreläsning på Brand2011 vill hon kicka igång publiken och visa på olika tanke- och tillvägagångssätt.

– Jag vill visa vilka parametrar som finns och behövs för att skapa en framgångsrik verksamhet. Forskning visar att visionen är en stark stöttepelare som fungerar som en katalysator för att kunna navigera. Sedan handlar det om att få ihop det praktiskt och kunna applicera det i verkligheten.

Den stora utmaningen för chefer är att gå ut med ett förslag eller bestämma vad som ska göras när medarbetarna inte är med på tänket eller inte riktigt förstår syftet bakom.

– Ibland kan det vara svårt att vara konkret. Alla vet att 1+1=2 men det är svårt att förklara varför det är så, säger Marika. Därför gäller det att förenkla, tydliggöra och skapa ett syfte, både för sig själv som ledare och för omgivningen. »Vad« och »varför« förklarar och ger valmöjligheter. »Hur« leder till delaktighet och samarbete.

Bred bakgrund

Marika har själv varit chef i över 20 år i olika företag och branscher. Hon har bland annat arbetat inom industriell it, affärsresebranschen och med rekrytering och kompetensförsörjning.

– Jag har främst jobbat med att utveckla företag och människor och varit med och skapat från grunden, skapat om eller hittat nya vinklingar för att komma vidare.

Eftersom Marika är marknadsekonom i botten ligger fokus främst på kundnytta kopplat till drivkraften hos medarbetarna. Marika lämnade sitt senaste vd-jobb för ett drygt halvår sedan eftersom finanskrisen ledde till att uppdraget förändrades.

– Det kändes inte som mitt längre, jag fick inte bruk för hela min kunskap. Jag har alltid haft eget företag vid sidan om och bestämde mig för att satsa på det i nuläget.

Idag driver hon bland annat workshops för chefer, är chefsmentor och föreläsare och sitter med i fyra styrelser. I januari kom hennes första bok »Omänskligt mänsklig« där hon berättar om sina egna erfarenheter som chef och ledare blandat med praktiska råd och verktyg att ta med i vardagen.

– Boken har legat på jäsning länge och det kändes som ett lämpligt tillfälle att ge ut den. En styrelsekollega som läste den kommenterade: »Vad du har gjort mycket!« och jag börjar själv inse att jag har en väldigt bred bakgrund. Jag har varit med i många processer, både på operativ och strategisk nivå. Det är en fantastisk förmån som gör att jag snabbare kan sätta mig in i olika situationer.

Rationell eller emotionell?

Svenska chefer anses ofta vara otydliga i jämförelse med sina kollegor i andra länder. Den konsensusmodell som råder i Sverige gör lätt att de blir anklagade för att vara mesiga.

– Men jag tror mer att det handlar om att man vill vara rätt schysst vilket gör att man hamnar i ett dilemma, säger Marika. Chefen vill vara omtyckt och få cred för det han/hon gör samtidigt som de ska kunna kommunicera vad verksamheten har bestämt.

I sin bok talar hon om att leda sin empati och kanske är svenska chefer mer empatiska än kollegorna i andra länder.

– Eller så har de svårare att kontrollera sin empati och blir därför otydliga. De tror att de är schyssta och omtänksamma men egentligen ger det motsatt effekt. I långa loppet får dock empatiska chefer samma resultat som de rationella även om de sistnämnda når bättre resultat kortsiktigt, menar Marika.

Det gäller att hitta en balans mellan det rationella och det emotionella. Väljer man enbart den rationella sidan riskerar man att ses som omänsklig och som en person som beter sig illa medan den emotionella sidan kan betraktas som feg och ett slöseri med tid.

– Personal- och ekonomidirektörer värdesätts sällan lika högt på ett företag. De har ofta svårt att förstå varandras roller och att kunna mötas på mitten. Efter ett av mina föredrag hörde en ekonomidirektör av sig och berättade att han närmat sig personaldirektören för att få till stånd en dialog. Det behövs en medvetenhet kring vad man gör som chef för att hitta en balans. Det är ett stort dilemma för svenska chefer. De hamnar oftare i valet och kvalet än sina utländska kollegor som lämnar den emotionella delen hemma.

Våga välja bort

Som mentor träffar Marika ett stort antal chefer och har märkt att detta är ett problem för många. De försvagas i sitt ledarskap både genom att vara övertydliga och otydliga.

– Chefen har ett stort ansvar för att kunna situationsanpassa sitt ledarskap. De måste kunna arbeta både operativt och strategiskt. Samtidigt handlar det om att våga välja bort ibland och låta med­arbetarna lösa vissa situationer själva.

I organisationer där personalen är självgående växer tilliten och självkänslan vilket leder till mindre psykisk stress. I den motsatta typen av organisation, där medarbetarna inte får ta ansvar för något viktigt, blir det istället en stor process att få dem att våga. Det leder till att chefen lätt känner sig otillräcklig.

– Ledarskap handlar om att samla nytta och kompetens kring sig. Det är en gammal sanning att du aldrig blir bättre än dina närmaste medarbetare.

Under sin tid som vd på en rekryteringsfirma märkte Marika att många rekryterare valde personer som var lika dem själva men något sämre. Hon menar att man alltid måste sträva efter att anställa folk som är bättre än en själv, vilket kräver mod för att inte känna sig utkonkurrerad.

– Vi gjorde en undersökning tillsammans med tidningen »Veckans Affärer« för att se hur folk egentligen väljer. Normen

visade sig vara vita män, många var helt ointresserade av att välja utanför ramarna. Det ledde till artikelserien »Vita män« som blev mycket uppmärksammad.

Skiljer sig då män och kvinnors ledarskap åt? Stämmer synen att kvinnor är mer emotionella än män som chefer? Efter en annan undersökning som rekryteringsbyrån genomförde, där höga chefer, båda män och kvinnor, fick genomgå ett beteendetest, upptäcktes ett intressant fenomen.

– Det visade sig att det skilde sig mycket lite åt mellan könen i höga chefspositioner. De var generellt sett mer rationella och accepterade de hierarkiska lydnadsformerna. Det handlar mer om att det system vi byggt upp för att undvika kaos och anarki skapar ett visst beteende än om kön, säger Marika.

Styrs av rädslor

Hon menar att chefer måste bli medvetna om sitt eget beteende, eftersom allt vi gör bottnar i våra egna rädslor.

– Alla vill vara omtyckta och bli sedda, men det är samtidigt det som gör att vi krymper i en verksamhet. Det handlar mycket om mod, att våga utveckla sig själv. De chefer som söker hjälp hos en mentor är modiga. De inser att de behöver hjälp, att de inte är starka nog på egen hand. Alla jag har mött i min mentorsroll säger samma sak. De är inte ensamma om sina känslor av otillräcklighet även om det kan kännas så.

Det är många män som hör av sig till Marika efter att ha läst hennes bok eller gått på en föreläsning eftersom de känner igen sig i det hon säger.

– Systemet gör att vi tvingas bära masker. Många rationella affärskvinnor upplevs till exempel som väldigt kalla. Det är de potentiella förväntningarna som bestämmer hur vi ska bete oss. Omgivningen lägger på oss egenskaper som vi egentligen inte alls vill ha och vi får inte glömma att chefer också är människor!

Därför är det viktigt att försöka härbärgera båda de emotionella och rationella sidorna. Lyckas man finna balansen är det inget problem, men det är svårt att nå dit.

– Hur jag leder min rationella-emotionella sida har tyvärr inte väckt så stor debatt. Det är inget man aktivt arbetar med till skillnad från till exempel självkänsla, säger Marika.

På frågan om det är vanligare med rationella än emotionella chefer blir svaret att hon för några år sedan utan tvekan hade svarat rationella.

– Men lyfter man på locket finns det emotionella där. Vissa kommer till en punkt då det inte längre går att hålla emot och ger upp chefskarriären vilket lämnar kvar de rationella. De emotionella måste lära sig leda sin empati eftersom det som premieras är det rationella beteendet. Jag tror att alla som har en övertygelse blir framgångsrika och lyckas ta sig dit de vill. Att tro på sig själv är en typ av ödmjukhet.

Chefens rättigheter

Marika menar att det pratas mycket om chefens skyldigheter och medarbetarnas rättigheter men även chefen har rättigheter.

– Jag eftersträvar en bättre balans där. Många som blir chefer tror att de måste kunna fixa allt, annars är de inkompetenta och klarar inte av sitt jobb. Glöm det! Chefen kan däremot fungera som stöd för att lösa medarbetares problem. Samtidigt vill många chefer känna sig bekräftade och behövda vilket är ett dilemma. Att vara chef kan ibland liknas vid att vara förälder med den skillnaden att ens barn i alla fall älskar en i botten vilket medarbetarna inte gör!

Marika Skärvik

Marika har många års erfarenhet i olika chefspositioner, från försäljningschef till vd och har flera styrelseuppdrag. Hon arbetar också med utveckling av ledare och är aktiv som affärscoach och mentor för ett flertal chefer. År 2005 blev hon vald till »Årets chef« av tidningen Chef. Hon har även varit listad som en av de 125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet enligt Veckans Affärer år 2009 och 2010.

Nummer 4—2011

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2011.