Annons

Du är här

Utveckla arbets­platsen tillsammans

Publicerad21 maj 2010  Textmup

Debatt

Räddningstjänsten är en unik arbetsplats. Lagkamraterna är sammansvetsade och beroende av varandra vid en insats. Genom en blick vet man vad lagkamraten behöver. Samtidigt befinner sig både samhälle och arbetsplats i ständig rörelse. Passar vår arbetskultur alla eller bör vi prata om det som inte längre passar för att kunna utveckla vår arbetsplats?

Man äter, tränar och sover på sin arbetsplats. En stark gemenskap, en andra familj. Dessutom handskas man med arbetsuppgifter som många gånger kan vara psykiskt krävande.

För att kunna bearbeta dessa bilder och intryck skapas jargonger och attityder i arbetskulturen för att lätta på stämningen. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara negativa och är enligt mig fullt naturliga. Även de icke operativa påverkas av denna arbetsmiljö och blir en del av den. Nya arbetskollegor, nya arbetsuppgifter, nya roller inom organisationen etcetera påverkar arbetskulturen.

Frågan är då hur dessa förändringar inverkar på oss anställda och vår arbetskultur. Passar vår arbetskultur alla eller bör vi prata om det som inte längre passar för att kunna utveckla vår arbetsplats? Svaret på denna fråga har varken chefen, den enskilde eller utbildaren i lika behandling. Svaret finns i den stora arbetsgruppen. I det förebyggande arbetet är det därför viktigt att personalen aktivt involveras i ett tidigt stadium.

Alla måste delta

Arbetet måste omfatta hela organisationen och de relationer mellan individer som formas och utvecklas där. Värdegrundsarbetet bör integreras i det dagliga arbetet. Detta istället för att enbart arbeta med exempelvis engångsutbildningar till viss personal.

Det handlar om att ta sin utgångspunkt i räddningstjänsten som unik social och kulturell mötesplats. Det kan vara samtal med anledning av händelser på eller utanför arbetsplatsen, utifrån film och litteratur eller inom olika ämnen. Vi måste skapa forum där vi tillsammans genom värderingsövningar diskuterar vår arbetskultur samt de jargonger som finns.

Tydliga rutiner

Genom detta skapar vi bättre självkännedom vilket utvecklar vårt sätt att bemöta varandra. Inga handlingsplaner i världen lyckas stoppa jargonger som leder till kränkningar om de inte är framtagna av personalen själva. I detta arbete bör alla delta, från ledning till operativ personal till administrativ personal.

Dessutom måste vi ha rutiner och handlingsplaner för att kunna hantera kränkningar på ett effektivt och smidigt sätt för de inblandade. Det är inte alltid arbetsmetoden som är det viktiga, utan just säkerheten och beredskapen som skapar en trygghet. Det väsentliga är att det finns rutiner för vad som ska göras, vem som ska göra det och när det ska ske. Och att alla känner till dessa rutiner.

Övergripande strategi

Vi är duktiga på att satsa på en mängd olika insatser. Ofta drivs frågan av många olika personer vid olika tillfällen. Men det räcker inte med »ringar på vattnet«. Vi behöver en övergripande strategi som binder samman de olika insatserna.

Kunskapen om hur de olika insatserna kompletterar varandra och hur de gemensamt syftar till förbättring är av stor vikt. De många småaktiviteterna måste byggas till en helhet. Forskningen bekräftar betydelsen av att det finns gemensamma strategier och handlingsprogram för hur arbetet ska fungera.

Arbetet med lika behandling är en process som kräver sin tid och därför är det viktigt att vi som jobbar med frågan har ett tålamod. Det handlar inte om att ändra en arbetskultur, utan om att utveckla den.

Braem Sager,
Socionom,
Räddningstjänsten Syd

Nummer 4—2010

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2010.