Annons

Du är här

Ökad risk med minskad personal?

Publicerad18 september 2009  Textmup

Debatt

Alla borde känna sig säkra mot risker man själv inte valt. Frivilliga risker accepteras, men inte påtvingade. Risken från en industri accepteras av de som arbetar där, men ingen vill bo i närheten av ett utsläpp.

Kan en operatör inom industrin påverka en olycka som inträffar? Möjligheten att hindra ett förlopp beror på antalet tillgängliga personer. Operatören kan inte vara inne i kontrollrummet och ute i anläggningen samtidigt. Minskad bemanning i industrin minskar möjligheten att ta hand om en riskfylld situation. Även EU har uppmärksammat detta och inom »Sevesodirektivet« finns en »safety bulletin« om lastning och lossning utan operatörens medverkan. Motivet för minskad bemanning är ekonomi. Outsourcingen ökar också av samma skäl. Det gäller exempelvis underhåll, vilket kan leda till att personal som inte är vana vid riskerna ska utföra underhåll på kritisk utrustning – utan att ha kännedom om riskerna.

För verksamheten minskar möjligheten till kontroll. Okunniga har lättare att ta genvägar som den riskmedvetne inte ens skulle överväga. De stora företagen klarar möjligen att kontrollera entreprenörerna, men hur är det med de mindre?

En väg till ökad vinst är att minska personalstyrkan till minsta möjliga för att klara av driften. Rationaliseringar och outsourcing gör att bemanningen minskar, verksamhet automatiseras och styrs från platser som ligger långt från själva processen. Det är möjligt att ha en anläggning obemannad och processen styrd från ett annat land. Men att övervaka allt på distans går inte praktiskt. Läckage från ventiler eller pumpar börjar ofta som små läckage, det luktar lite eller missfärgar mark eller golv. Sådana tidiga tecken på fel upptäcks inte om personer inte rör sig i området.

Kontroll av »verkligheten«

ISO 9000, ISO 14000, FR 2000 eller andra ledningssystem ger viss kontroll. Men med mindre tid per arbetsuppgift gör vissa sina kontroller enbart för att uppfylla kraven i systemen. Det blir »checklistifyllande«. Och uppföljningen innebär då att man kontrollerat om man fyllt listor. Sådana listkontroller kan vid tidsbrist fyllas i utan kontrollrunda. Ronderingar görs inte då personal saknas, det finns inga reserver. Rondering ger inga inkomster för verksamheten men produktion gör det. Myndigheterna och deras tillsyn har mer fokuserats på systemtillsyn (kontroll av ledningssystemen). Det är bra men måste kompletteras med kontroll av »verkligheten«.

Det fungerar inte enbart att ha en bra »karta«, den ska spegla verkligheten också! När jag arbetade på myndigheter gjordes systemtillsyner där vi insåg att man nyss hade ritat sin karta men inte infört den. Då återvände vi efter en tid för att följa upp. Om ledningssystemet visar en bild och verkligheten en annan och cheferna ska fatta beslut kan säkerheten bli eftersatt. Rapporter och statistik tyder på att allt är som det ska vara. I verkligheten hinner kanske personalen inte rapportera avvikelser.

Höga kostnader vid olycka

När småfel inte åtgärdas riskeras en större »händelse« när olyckan inträffar. Under tiden har pengar sparats på minskad bemanning och underhåll, men när olyckan kommer blir kostnaderna avsevärt högre. För att spara några kronor riskerar man miljoner.

Explosionen på BP:s raffinaderi i Texas city år 2005 är ett exempel. Ledningen för BP hade en hög ambition, men den kom aldrig ner till rätt nivå. Samtidigt som ledningen krävde säkerhet så infördes också besparingar. En svår ekvation att få ihop som visar glapp mellan högsta ledning och lokal ledning. De lokala cheferna var pressade och personalen motsträvig mot förändringar. Ingen insåg ansvaret man hade lokalt. Ett glapp som orsakade flera döda och skador för miljardbelopp.

Tidigare hade ofta ägaren »känsla« för detta och ansåg att säkerheten inte fick ifrågasättas. Men idag när investerare vill ha vinster på kort sikt splittras verksamheter och nya bolag kommer in som ägare till delar av verksamheter. Det behöver inte vara »fel« men om nya ägare vill vinstoptimera kan säkerheten äventyras. Gamla kända namn som Hoechst och ICI har försvunnit vid uppköp och sedan har verksamheterna anpassats till den nya ägarens verksamhet. Resterna har sålts ut till nya ägare. Men finns kvar på siten.

Snabba vinster

En del vill snabbt få vinster. Allt som inte medverkar till ökat värde skalas bort. Dit hör säkerhet i form av förebyggande underhåll och bemanning. Då måste också räddningstjänsten ses över. Industribrandkåren kan göra en viktig första insats och rädda stora värden. Men det är något man tidigt drar in på vid besparingar. Risken med neddragning av personal kan mötas med en bra egen räddningstjänst. Men sparkraven gäller även räddningstjänsten!

Kommunerna ser också över bemanning av sin räddningstjänst i besparingssyfte. För att minska kostnaderna minskar styrkorna, deltidsstationer läggs ner, övningarna blir färre och materiel ersätts inte när det blir utslitet. Vissa räddningstjänster åker ut med 1+1 (ett befäl och en brandman) i första bilen. För en verksamhet med större mängd brandfarliga varor finns det knappast något en så liten styrka kan göra vid en inträffad brand. Sedan fyller en deltidsstyrka på med 2–5 man efter 10–20 minuter. Då är ofta branden så stor att man skulle behöva fler för att kunna göra en släckande insats. Behövs en ny storbrand i riskindustrin som väckarklocka?

Lagar anger att verksamhetsutövaren ansvarar för verksamheten och »äger« risken. Men många räknar med att kommunens räddningstjänst är den som tar hand om olyckorna. Ibland bidrar man med materiel eller personal för detta, och tycker att man gjort sitt. Men har man det? Är verkligen förutsättningarna desamma när det kommer 1+3 som när det kom 2+5? I en insats behövs det »händer och fötter« för att utföra ett svårt och farligt uppdrag.

Vad ska räddningstjänsten klara?

Det finns inga regler från myndigheter som fastställer detta. Enligt kraven i lagen om skydd mot olyckor ska räddningsnämnden för varje period fastställa vad räddningstjänsten i kommunen ska klara av. Som grund för handlingsprogrammet finns en riskinventering. Nya handlingsprogram kommer efter valen. Handlingsprogrammet ska avspegla den politiska viljan varför det kan bli skillnader beroende på vilka ambitioner som politiker har.

Om en verksamhet har »räknat in« räddningstjänstens resurser (exempelvis bemanning) i sin riskhantering och kommunen minskar bemanningen förändras risken så det inte finns möjlighet att genomföra insatsen. Då blir riskbilden för kommunen förändrad och besluten om handlingsprogram och räddningsplan har fattats med fel förutsättningar.

Även de riskhanterande verksamheterna kommer att ha en överskattning av vad räddningstjänsten kan klara. Utan att det upptäcks vid revision av verksamhetens ledningssystem eller kommunens revision av handlingsprogrammen. Minskat antal människor i verksamheter och i räddningstjänstens styrkor sparar pengar men ökar riskerna. Är besparingarna värda den ökade risken? För både kommun och företag? Och är tryggheten för den enskilda medborgaren tillräcklig?

Åke Persson,Brandskyddsföreningen

Nummer 5—2009

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2009.