Annons

Du är här

Information i kris går inte att undvika

Publicerad7 september 2007  Textmup

Debatt

Frågan är vem som ska informera vid en händelse där den egna kommunen är engagerad. Inom många kommuner lever »stuprörstänkandet« kvar vilket innebär att kommunens informatörer har sitt revir där de sköter de dagliga kontakterna med media.

Plötsligt händer det – räddningstjänsten larmas och i samma stund når också informationen om händelsen media. Lokalpressen är av naturliga skäl snabbt på plats och är händelsen av större dignitet, rent nyhetsmässigt, anländer riksmedia i en tät ström.

Vem ska då vid en större händelse sköta informationen? Flera räddningskårer tycks vara av den uppfattningen att händelsen enbart är ett informationsärende som ska sorteras under räddningstjänsten.

Vid stora räddningstjänster kallas ofta en speciell »räddningsinformatör« in medan de mindre enheterna normalt överlåter informationsjobbet åt högsta befäl på skadeplatsen. Ett system som flertalet räddningstjänster tycks anse vara det bästa sättet att få ut korrekt information i anslutning till händelsen.

Dra nytta av kompetensen

Frågan betraktaren ställer sig är givetvis varför inte den informationskompetens nyttjas som redan finns uppbyggd inom den egna kommunen och som dagligen har kontakt med media.

Är det möjligen så att räddningstjänstens specialkunskaper och utrustning tarvar proffsförklaringar som bara räddningsfolket besitter? Ett resonemang som egentligen faller platt till marken eftersom den här typen av information ska förenklas i möjligaste mån för att den som i slutändan ska ta del av informationen ska förstå densamma.

Flera artiklar har skrivits om räddningskårer som »utbildat« journalister i räddningstjänstens komplicerade och farliga yrke. Ibland har de journalister som genomgått »utbildningen« och förstått hur man stavar till hjälte och fått veta hur de ska bete sig på skadeplatsen också försetts med en egen hjälm med ordet »Press« på sidorna. Något som egentligen också faller platt till marken. Numera talas istället allt mer om vikten av att respektera journalisterna och förstå deras yrkesroll.

Utbilda kommunens informatörer

Handen på hjärtat, vore det inte bättre att utbilda kommunens egna informatörer kring allt vad räddningstjänsten gör? Likaså att arbeta upp kontaktvägar som gör att räddningsledningen vid en större händelse snabbt kan få ut en informatör till platsen för att styra upp mediehanteringen. Det innebär att informatören får information om läget och sedan fungerar som kontaktperson mellan media och räddningsledaren.

Räddningsledaren kan då helt koncentrera sig på det han är bäst på. När sedan tiden är lämplig kan intervjuer ordnas med den räddningsledare som då bedöms vara räddningstjänstens ansikte utåt.

Vid ett antal tillfällen har vi i tv sett räddningsledare som framför kameran berättat om räddningsarbetet där han eller hon själv deltagit. Frågan är bara om det är en representativ person som uttalar sig efter att själv ha jobbat intensivt under en lång period med den aktuella händelsen. För en utomstående kan det ibland tyckas som om personen visar tecken på chock och uttalandena kanske inte har den »skärpa« som betraktaren förväntar sig.

Det faktum att räddningsbefälen sköter informationen på platsen, utan stöd från dem som normalt är informationsansvariga, medför också andra problem. Exempelvis uppdateras inte kommunens hemsida automatiskt. Ett problem som torde framstå än mer tydligt om händelsen äger rum under icke kontorstid. Kommunens informatörer torde också vara ett bra stöd för räddningstjänsten då det kan bli aktuellt med en presskonferens. Vi får inte heller glömma att mediebevakningen numera kräver uppdateringar dygnet runt. Om räddningsbefälen tar på sig rollen som informatörer bör de vara beredda på att hålla kontakten dygnet runt. Likaså kan det bli aktuellt att skicka över bilder på dem som uttalar sig i media och då kanske informatörerna också kan vara behjälpliga.

För min del tror jag att det är av vikt att dra nytta av den kompetens som finns i den egna kommunen. Därigenom kan räddningsbefälen koncentrera sig på sitt arbete, allt medan informatörerna jobbar med det som de är proffs på. Ofta tycker jag mig hört, efter övningar, att räddningsarbetet gick bra men att informationsarbetet inte fungerade lika bra.

Kanske kan det lösas genom att nyttja den informationskompetens som ofta finns i den egna kommunen!

Claus Kempe, Informationschef i Mönsterås kommun

Ledord

  • Respektera journalisten.
  • Tala inte om vad journalisten får/inte får.
  • Beakta din informationsskyldighet.
  • Favorisera ingen.
  • Svara kortfattat, korrekt och enkelt (undvik fackuttryck).
  • Beakta sekretessreglerna, men göm dig inte bakom dem.

Glöm inte heller att dagen efter en händelse lämna information till media. Bjud om möjligt in dem till händelseplatsen eller i anslutning till densamma.

Nummer 5—2007

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2007.