Annons

Du är här

Viktigt verktyg eller onödig stoppkloss?

Publicerad2 maj 2006  Textmup

Debatt

Skriftliga redogörelser väcker starka känslor. Gör de verkligen någon nytta? Vart tar uppgifterna vägen? Hur används de egentligen? Klart är att kommunikationen mellan de olika parterna måste utvecklas för att det ska kunna växa fram ett samförstånd och förståelse för varandras situationer. Samtidigt växer kunskaperna bland fastighetsägare och verksamheter vilket i förlängningen kommer att leda till ett bättre brandskydd vilket var meningen med lagen.

Efter att under ett antal månader varit sysselsatt med att leverera in mer än 200 skriftliga redogörelser för brandskydd i Stockholm med kranskommuner gör jag några reflektioner:

  • Vad använder brandförsvaret dessa dokument till, är de till någon hjälp i brandskyddsarbetet?
  • Hur hanterar brandförsvaret denna uppgiftsmassa; analyseras och prioriteras något?
  • Har lagstiftaren uppnått vad han avsåg med kravet på denna dokumentation?
  • Motsvarar arbetet som fastighetsägarna tvingas lägga ner på denna jätteadministration ett ökat brandskydd eller tar det bort kraft och resurser från det systematiska brandskyddsarbetet, som är långt viktigare?

Jag gör reflektionerna med utgångspunkt från min verklighet; som brandskyddssamordnare i ett börsnoterat fastighetsbolag. Fastighetsförvaltning är idag, åtminstone i börsnoterade bolag, inte särskilt långsiktig. Förr var det långsiktighet, långa avtalstider och mångårig god kundrelation som prioriterades. Att förlora en hyresgäst kändes som ett nederlag. Idag tjänas de stora pengarna på att köpa och sälja fastigheter, ofta många samtidigt. Hyresnivåer ska upp och vakansgrader ner och driftnettot påverkas negativt av allt som kostar pengar och tar tid, till exempel administration, miljöhantering och brandskydd. Kortsiktigheten innebär att personalen hela tiden får vara beredd på förändringar. Fastighetsbeståndet man ansvarar för ökar eller minskar snabbt, och på grund av börssekretessen, ofta utan förvarning.

Jobb till ingen nytta?

De snabba förändringarna påverkar, med-vetet eller omedvetet, personalens arbetssätt och prioriteringar. »Jag borde satsa extra på SBA i den här fastigheten men jag vet inte om jag har den kvar nästa månad«. Måste man i det läget lägga mycket tid och kraft på att ta fram skriftliga redogörelser är det mänskligt att tycka att brandskyddet blivit bättre när alla uppgifter är insända till brandförsvaret, vilket naturligtvis är helt fel.

Den tunga administrationen kunde möjligen accepteras om materialet är till nytta för brandförsvaret, men frågan är om inte brandförsvaret också drunknat i buntarna av redogörelser (och mängden MB)?

Byter hyresgäster ofta

Hyresgäster hos oss är inte statiska, man flyttar, man byter namn, juridisk ägare, man hyr ut i andra hand, restauranger byter operatörer och brandkonsulter hjälper hyresgästerna att förbättra brandskyddet (vilket är bra) men allt kräver en uppdatering av den skriftliga redogörelsen. Om ändå mallen för redogörelsen sett likadan ut i alla kommuner och om alla kommuner haft samma krav och bedömningsnorm. Ett brandförsvarsförbund krävde att vi skulle komma in med skriftlig redogörelse från alla hyresgäster oavsett om LSO kräver det. »Vi vill ha in från alla hyresgäster för att sedan välja ut vilka som i fortsättningen ska skicka in«, fick vi till svar. Ett brandförsvarsförbund krävde redogörelse för en större butik; förklaring: »vi klassar den som samlingslokal«. Hur ska en stackars förvaltare veta det?

Och varför kräver en del brandförsvar in redogörelserna varje år medan andra utnyttjar lagens möjligheter till frister och nöjer sig med vartannat år som minimum?

Man kan undra hur redogörelserna hanteras av mottagarna. Vissa kommuner eller brandförsvarsförbund hör inte ens av sig och bekräftar mottagandet. Andra har fått redogörelserna men hittar dem inte när det är dags för tillsyn. »Jaså, har ni skickat in, då ligger den nog hos brandkåren där och där«, kan det låta. Vi trodde att ett brandförsvarsförbund håller reda på alla ingående kommuner och deras redogörelser.

Tar tid och kraft

200 redogörelser tar tid och vi är inte helt runt ännu, men pustade ut vid årsskiftet. Då känns det extra tungt att få ett brev från Stockholms brandförsvar att senast 1 mars ska allt insamlat uppdateras. Om vi inte hinner det »övervägs rättsliga åtgärder«. Det sades vid en temadag härförleden att uppdatering bara är en »fem minuters knapptryckning«, om man lagt in uppgifterna digitalt, vill säga. Det har vi gjort, men måste inte de uppdaterade uppgifterna var rätt också? Hyresgästerna kanske har blivit bättre på SBA, det vill säga tidigare »nej« ska vara »ja« i några rutor. Man har skaffat handbrandsläckare eller nödbelysning och så hyr man ytterligare 50 kvadratmeter och övar numera en gång per år. Denna uppdatering får man inte reda på utan en ny brev-, fax-, mejl- eller besöksrunda till hyresgästerna. Det tar långt mer än fem minuter!

Onödig stoppkloss

I kommentarer till LSO står beträffande skriftliga redogörelsen att »Den utgör ett av de viktigaste underlagen för kommunens tillsynsarbete«, men handen på hjärtat: Vad säger egentligen dessa »ja«, »nej« och »ja delvis« om en hyresgästs brandskydd? Kan man lita på att hon/han inte missuppfattat, medvetet fejkat eller undervärderat sitt arbete? Hyresgästen behöver inte ens skriva under uppgifterna som lämnas till hyresvärden.

När jag ser vårt företags omfattande administrativa arbete med att:

  • informera hyresgästerna om (förutom LSO och SBA) det speciella kravet på skriftlig redogörelse och varför uppgifterna måste in.
  • svara på hyresgästernas frågor, motivera, påminna och i slutänden med rekommenderat brev »hota« trilskande hyresgäster att lämna uppgifterna ifrån sig.
  • knappa in uppgifterna digitalt eller skicka dem som brev eller e-post till respektive kommun.
  • hålla koll på hos vilka hyresgäster det skett förändringar som påverkar tidigare inskickade redogörelser.
  • (minst varje år) digitalt eller på annat sätt uppdatera tidigare uppgifter hos resp kommun.

…och samtidigt betänka att detta arbete de facto inte betyder något för att höja brandsäkerheten, då undrar jag om lagstiftaren inte skjutit över målet; att den skriftliga redogörelsen inte blivit ett viktigt verktyg utan en (onödig?) administrativ stoppkloss?

Allan Lundström, Brandskyddsamordnare

Nummer 3—2006

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2006.