Annons

Du är här

15 år sendan Katarina brann

Publicerad21 juni 2005  Text Bengt Rolfer

Klockaren Gunnar Jonsson hade precis somnat när det ringde på dörren. Kyrkan stod i lågor och brandkåren behövde ta sig in för att rädda vad som räddas kunde.

En del värdefulla föremål lyckades man klara. Men av Katarina kyrka, den klassiska Stockholmssilhuett där Gunnar arbetat sedan 1956, blev inte mycket kvar.

Den såg ut som en ruin, det var för bedrövligt, säger Gunnar när han minns tillbaka.

Den 17 maj 2005 var det 15 år sedan Katarina kyrka brann. Det hade varit kvällskonsert i kyrkan och Gunnar hade, för en gångs skull, varit ledig och gått och lagt sig vid halvelva tiden. När han väcktes hjälpte han brandkåren så gott han kunde och sedan ställde han sig på församlingshusets tak och filmade hela natten.

Det brann som i en kamin. Det var så svårt, så hemskt att fatta, säger han.

Gunnar har en gedigen dokumentation i form av videofilmer och stillbilder, både av branden och återuppbyggnaden.

Nästan allt förstördes

Nästan allting blev förstört, men kyrksilvret, som fanns i ett kassaskåp, och mässkläderna inlåsta bakom en järndörr, klarade sig. Likaså ett krucifix från 1400-talet som kyrkvärden lyckades rädda.

Brandorsaken var troligen ett fel i elledningen till den jättestora ljuskrona som hissades upp och ner några gånger om året vid lampbyten.

Enligt Gunnar fanns inget att anmärka på brandskyddsrutinerna och det förebyggande brandskyddet i kyrkan. Det fanns larm och sprinklersystem. Däremot kunde rökdetektorerna ha varit bättre så att larmet utlösts tidigare. Nu var kyrkan redan övertänd när brandkåren kom till platsen.

Drog lärdomar

Ganska snart efter branden togs beslutet att bygga upp kyrkan igen. Katarina kyrka fanns väl dokumenterad genom ritningar och foton, varför en rekonstruktion ansågs möjlig att genomföra. Fem år efter branden återinvigdes kyrkan.

I dag har Katarina kyrka det kanske bästa brandskyddssystemet av alla Stockholms kyrkor. I samband med återuppbyggnaden drog kyrkoförvaltningen flera lärdomar av det som skett. Bland annat har man skaffat egna motorer för att kunna pumpa upp vatten. Kyrkan har också fått effektivare rökdetektorer och delats in i brandsektioner för att förhindra en spridning av elden. Nu är systemet så känsligt att det brukar bli några falsklarm om året istället, till exempel i samband med Luciatåget. Men det är det värt för att slippa uppleva en till sådan majnatt.

Nummer 5—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2005.