Annons

Du är här

Farlig fälla när taket rasade in

Publicerad10 maj 2005  Text Bengt Rolfer

Bostadsbränder

Flera brandmän skadades och en av dem tvingades amputera benet sedan ett tak rasat in under släckningsarbetet i en lägenhet på Värmlansvägen i Farsta.

I utredningen framkom att husets väggar var av trä och

takbjälklaget av betong. En livsfarlig kombination.

– Jag har aldrig stött på något liknande. Det var rena råttfällan, säger brandinspektör Roland Sandén vid Stockholms Brandförsvar.

På söndagskvällen den 20 september kommer larmet. Det brinner i en lägenhet på Värmlandsvägen i Stockholmsförorten Farsta. Huset är ett tvåvåningshus med åtta lägenheter för boende med särskilda behov.

När Farsta brandkår kommer dit brinner det för fullt i en lägenhet på andra våningen. Till en början ser uppgiften inte ut att vara särskilt komplicerad. Branden slås ner på mindre än tio minuter.

Men snart visar det sig att den har spridit sig till vinden. Förstärkning kallas in från Katarina och Tyresö brandstationer.

Roland Sandén , som är jourhavande brandinspektör på plats, går in i lägenheten under den som brunnit. Han upptäcker en brandhärd på golvet, en brandskada på väggen och ett rökgasskikt vid taket. Det kommer rök ur en högt sittande väggkontakt.

Släckning blir livräddning

Sandén inser att det brinner i mellanväggen och ber rökdykarna kontrollera detta.

Rökdykarna från Tyresö går in för att släcka. När de går in slår de en kofot i taket och förvissar sig om att det är betongbjälklag. Alltså en relativt säker miljö att arbeta i.

Men efter en liten stund hörs ett brak. Taket ramlar in, en av rökdykarna får det i huvudet, en annan kläms fast under det nedrasade bjälklaget.

Nu ändrar hela insatsen karaktär. Nu handlar det om livräddning. Allt arbete fokuseras på att rädda rökdykaren som har foten i kläm. Det är en enormt riskabel miljö. Det brinner fortfarande och risken för nya ras är stor.

Efter närmare en timme lyckas man lyfta upp bjälklaget och få loss rökdykaren. Denne är dock så allvarligt skadad att benet måste amputeras nedanför knät. De övriga tre har börjat arbeta igen, men en av dem lider ännu ett halvår senare av värk i nacken.

Olycklig konstruktion

Vid brandundersökningen upptäcktes flera saker som tillsammans bidrog till att branden fick betydligt allvarligare följder än normalt. Huset hade i och för sig inga brister när det gäller byggnadslagstiftningen, men från brandskyddssynpunkt hade det en minst sagt olycklig konstruktion.

Allvarligast var att betongbjälklaget vilade på ett bärverk av trä. Det var en okänd byggnadsteknisk lösning för brandpersonalen.

– Tyresökillarna slog en kofot i taket när de gick in och hörde ett »klong«. Då räknar man med att det är betong överallt, men väggarna var av trä. Det olyckliga är alltså att man blandar trä och betong. Hade vi vetat om det hade de inte fått gå in. Nu blev det som en råttfälla för de här killarna, säger Roland Sandén.

Pyrde i mellanväggen

De andra bristerna gällde mellanväggens konstruktion. Av allt att döma startade branden på bottenvåningen. Mannen som bodde där har troligen tänt på en bunt tidningar på golvet några dagar tidigare. Sedan har elden sannolikt spridit sig genom väggkontakten till mellanväggen, där en glödbrand låg och pyrde i flera dagar.

När personen i övervåningen kom hem ett par dagar senare och öppnade ytterdörren utbröt en explosionsartad brand till följd av syretillförseln.

I det här fallet saknades det skydd på baksidan av väggkontakten som ska förhindra brandspridning. Dessutom var det en ovanligt bred luftspalt mellan lägenheterna.

Även om det inte finns krav på det ser Roland Sandén det som en god idé att fylla dessa luftspalter med stenull eller någon annan form av isolering. Då är risken minimal att en brand ska sprida sig.

Pågående Brandforsk-projekt: "Värdering av risk vid byggnadsteknisk projektering"
och "Brandbeständighet hos självkompakterande betong"
För mer information, kontakta Cecilia Rimér , e-post: cecilia.rimer@svbf.se

Nummer 4—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2005.