Annons

Du är här

Kemirakatastrofen i Helsingborg

Publicerad12 april 2005  Text Inger Wiklund

16 000 ton svavelsyra forsade momentant ur den kollapsade cisternen. Ja, det var en verklig syratsunami som drabbade Helsingborg den fjärde februari, och som kunde ha skördat flera dödsoffer. Men – tack vare Kemiras och Helsingborgs Brandförsvars mångåriga samarbete i förebyggande arbete – övande inte minst – klarade alla sig utan några bestående men, låt vara att ett par stövlar fick kasseras. Medierna visade däremot – än en gång – hur den lockande tanken på stigande försäljnings/tittarsiffror förmår vissa journalister att hitta en »passande« vinkel.

Det var den fjärde februari i år, här på Kemiras område – stort som Monaco ungefär – som en cistern med svavelsyra imploderade med samma kraft som när en tsunami störtar upp ur havet, för att ta ett aktuellt exempel. BrandSäkert kommer att lotsa er läsare genom det hela från början till slut, sett ur brandingenjörens tillika riskavdelningschefens Jonas Nyléns och Kemiras platschef Jan Bech-Sörensens synvinkel, den här gången.

Modern räddningscentral

I bottenplanet på stationen är den toppmoderna larmcentralen inhyst. Tills i slutet av januari, när stormen drog över länet, lördagen innan Kemira-olyckan hade dörren som leder från denna och in till räddningscentralen, RC, för det mesta stått stängd – det vill säga när lokalen inte användes som lektionssal. Byggd med pengar från Räddningsverket, är den landets mest påkostade. Säkerhetskraven är lägre om stationen ligger utanför staden, och så är fallet med Bårslöv. Här är högt i taket, och möblemanget flyttbart, så att det går att möblera utifrån de händelser som inträffar.

– Det behövs inte samma bredd på väggarna, och därför kunde ytan bli större. Vi fick utforma den nästan fritt, förklarar brandmästare Roger Norén .

RC är dimensionerad för 52 personer, som ska kunna leda räddningsarbetet, när katastrofen inträffar. När cisternen imploderade på Kemira trängdes plötsligt över hundra man i huset:

– Här fanns det folk från såväl kommunala som statliga myndigheter – till exempel från Statens haverikommission. Liksom observatörer från Stockholms brandförsvar, som ville skaffa sig erfarenheter från ett sådant här stort räddningsarbete med en kemolycka, berättar Roger Norén.

– De första timmarna var det svårt att få något grepp om vad som verkligen hade skett, innan tv och övriga medier satt igång att rapportera. Då var vi bara tre eller fyra personer här – på förmiddagen fanns här redan det där hundratalet människor. Fast jag märkte det knappt, jag var helt inne i jobbet, berättar brandmästare Stefan Malmquist .

Inte att undra på, fram till 17.20 på lördagen hann larmcentralen ta emot ett par tusen telefonsamtal. Det var tryck på alla stabsfunktioner – att parera all info som kom från alla möjliga håll – och som inte alls stämde överens, krävde stor sinnesnärvaro:

– Vi stod inför ett scenario vi aldrig haft i tankarna! Vi har övat mycket – men med tidsperspektivet »ett par dygn«. De dygnen är uppe i 14 dagar non-stop nu, och än är det inte över, säger Stefan Malmquist.

Nummer 3—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2005.