Annons

Du är här

Het fråga

Publicerad12 april 2005  Textmup

På Victoria i Uppsala hölls endagsseminarium om gränsdragningen mellan räddningstjänst och restvärdesräddning. Det är en het fråga där deltagarna från försäkringsbolag och räddningstjänster runt om i landet fick tillfälle att träffas för att diskutera och arbeta i grupper kring konkreta fall.

Bland föredragshållarna var Roland Christéen , restvärdesräddningsenheten på Svenska Brandskyddsföreningen, Nils Olov Sandberg , räddningskostnadsnämnden, Per Almerén , Folksam med flera.

Först av allt bör man utgå ifrån de kriterier som gäller för att räddningstjänst ska föreligga. Det är dessa:

• Behov av ett snabbt ingripande.

• Det hotade intressets vikt.

• Kostnaderna för insatsen.

• Omständigheterna i övrigt (när den enskilda inte själv eller med anlitande av någon annan kan klara av situationen).

Tankbilsolyckor

De första fallen som diskuterades var fyra tankbilsolyckor. De resulterade i olika beslut när räddningsinsatsen var avslutad. Stora mängder brandfarlig produkt hade läckt ut i naturen och blev delvis kvar under lång tid. De havererade fordonen behövde tömmas innan bärgning och borttransport. Deltagarna delades in i fyra grupper som fick var sin olycka att diskutera. Det man skulle titta på var vilken tidpunkt som bedömdes som den rätta att avsluta räddningsinsatsen och övergå till restvärdesräddning. Man skulle också diskutera vad som behövs för att få bättre förståelse för vad som är rätt beslut. De fyra tankbilsolyckorna var i Södertälje, Umeå, Västervik och Gimo.

Oljeutsläpp

Ett annat verkligt exempel var ett oljeutsläpp i Värtahamnen i Stockholm. Här komplicerades situationen av att fyra kommuner blev inblandade eftersom oljan spred sig. Stockholms hamnkontor hade ett avtal med en saneringsfirma som gick in och tog ansvaret i ett tidigt skede, innan man förstått omfattningen av skadorna. I praktiken ledde alltså ett privat saneringsföretag räddningsinsatserna. Länsstyrelsen blev inte involverad.

Ytterligare ett fall handlade om bevakning efter en brand. Är det räddningstjänsten som ska utföra detta som en del av sitt normala arbete eller ska någon annan göra det? Om räddningstjänsten gör det som en extratjänst, är det då rimligt att de har två man på plats om risken för ny brand bedöms som mycket liten?

Tydlighet

De stora diskussionerna var kring när det är rätt tidpunkt att avbryta räddningstjänsten och överlåta ansvaret till restvärdesräddning. Här gick åsikterna emellanåt isär. Ett problem är att det kan vara otydligt när ansvaret är överlämnat och detta kan leda till konflikter. Det finns ett behov av att vara mycket tydlig vid överlämnandet och se till att detta sker skriftligt. En gemensam ståndpunkt var att det är bättre ju tidigare en restvärdesledare kopplas in.

När det gäller bevakning menade man från räddningstjänstens sida att man av arbetarskyddsskäl inte kan vara färre än två man. Brandmännen är de som är bäst lämpade att bevaka, de kan se riskerna och göra något om det behövs. Räddningsledaren kan bedöma hur mycket bevakning som är nödvändig. Frågan om hur mycket det får kosta bör man göra upp på förhand med försäkringsbolaget eller restvärdesledaren.

De flesta var eniga om att seminariet var en bra början för att försäkringsbolag och räddningstjänst ska kunna hitta gemensamma förhållningssätt och komma överens om var gränsen mellan räddningstjänst och restvärdesräddning går.

Nummer 3—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2005.