Annons

Du är här

Gasexplosionen på Surbrunnsgatan

Publicerad8 mars 2005  Text Eva Gärdsmo Petterson

Strax före tjugo i fem på morgonen onsdagen den 8 december 2004, vaknade de boende runt korsningen Sveavägen – Surbrunnsgatan i Stockholms innerstad av en enorm explosion. Det första larmet om explosion i flerfamiljsfastighet, noteras kl. 04.39. I och med det sattes en av årets mest omfattande räddningsinsatser i Stockholmsområdet igång.

Hela den samordnade insatsen på platsen leddes av räddningsledare Göran Svensson från Johannes brandstation.

Inriktningen på arbetet fokuserades till en början på att evakuera de boende och rädda liv eftersom man befarade inte bara stora materiella skador utan också mänskliga. Parallellt försökte man också fastställa vad som hänt i den bortsprängda lägenheten.

Relativt snabbt fick räddningsledaren besked från polisen att lägenhetsinnehavaren var en person som var under polisiär utredning. Mannen var misstänkt för att ha stulit värdefulla böcker från sin arbetsplats, Kungliga Biblioteket, och hade nyligen släppts från häktet. Polisen kunde, vid den här tidpunkten, varken utesluta gasexplosion eller attentat.

Polisens insatschef på Surbrunnsgatan, Bengt Gustavsson, menar att samarbetet fungerat mycket väl mellan de olika insatsgrupperna. Till stor del beror det på att det finns bra rutiner som alla följer vid stora räddningsinsatser.

– Alla vet exakt sin egen roll och vem som har befälet vid större olyckor av det här slaget. De första dygnen på Surbrunnsgatan träffades vi i räddningsledningen varannan timme för att stämma av vårt arbete. Vi var hela tiden överens om handlingsplanen, påpekar Bengt Gustavsson.

På ett relativt tidigt stadium ökade misstankarna om att det var stadsgas som var orsak till explosionen. Polisens bombhund sökte efter sprängmedel i det nedfallna materialet på gatan och i de kringliggande fastigheterna, men hittade inget. Samtidigt som lukten av stadsgas kändes tydligt redan i trapphuset i explosionshuset.

– Två timmar efter explosionen var det fortfarande förenat med stor fara att vistas på de övre våningsplanen. Trots att vi starkt misstänkte att det fanns en död person under rasmassorna i lägenheten, beslutades att inte tränga in i lägenheten, säger räddningsledare Göran Svensson.

Arbetet med att börja rensa upp och riva i den kollapsade vindsvåningen samt på våning fem på Surbrunnsgatan 45 påbörjades istället utifrån med hjälp av en mobilkran med gripskopa. En statiker* anlitades också från en byggfirma för att beräkna stabiliteten i fastighetens bärande konstruktioner.

Säkringsarbetet var långsamt och farligt. Bit för bit, sten för sten, plockades rasmassorna bort och lyftes ned med kran.

Först ett drygt dygn efter explosionen ansåg räddningstjänsten att området, bortsett från explosionsfastigheten, inte längre utgjorde någon påtaglig fara.

Ansvaret för återuppbyggnaden av fastigheterna leddes av RVR-ledaren i ett ovanligt nära samarbete med polisens förunder-sökningsledare. Till exempel kunde brotts-platsutredarna, via RVR-ledaren, ta hjälp av byggföretag för att forsla ut bevismaterial och återuppbyggningsarbetet kunde påbörjas på områden som normalt hade legat inom brottsplatsområdet.

Vill du veta mer om restvärdesräddning, kontakta

Roland Christéen , tel 08-588 474 15,

e-post: roland.christeen@svbf.se

Vill du veta mer om forskning eller beställa Brandforsks nyhetsbrev, kontakta

Cecilia Rimér tel 08-588 474 14 eller gå in på www.brandforsk.nu

Nummer 2—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2005.